Mitt Japan

Idag har jag spenderat en stor del i köket. Fick dock inte lika mycket gjort som jag önskat. Att lyckas göra något mer utöver det vardagliga är en utmaning. Toshi sov mest hela dagen då han känt sig lite krasslig men jag lyckades ändå ta hand om Alex, få en kladdkaka till julen bakad ( inte vidare traditionsenligt jag vet, men en av mina kollegor som kommer på juldagen är ytterst förtjust i min kladdkaka så därför väljer jag att servera bland annat kladdkaka som efterrätt), drygt 50 köttbullar lagade ( även det till julen) och lunch tillagad. Senare under dagen bar det av till Kyoto Family som är vårt närliggande shoppingmall där jag lyckades hitta och inhandla en "semi formal" klänning att ha på jobbets jul presentation. Vidare blev det att köpa lite plastglas och bestick och dylikt för vårt eget julfirande den 25:e. Det blev ändå en produktiv dag.

 

Nu sitter jag i sängen och ser fram emot att få ha imorgon också ledigt. Känns verkligen behövligt. I år precis som ifjol så känner jag mig helt slut på krut såhär veckan innan jul ledigheten. Guuud sååå skööönt att få hela 2 veckor ledigt!  Men jag vet att jag precis som ifjol kommer att längta tillbaka till vardagen med jobbet efter sisådär halva tiden. Det blir liksom lite långtråkigt att bara gå hemma. Hade ju varit annat om jag bott hemma i Sverige med min mamma och mina systrar samt mina kära vänner, men nu gör jag ju inte det så då är stillsamhet ibland istället lite plågsamt. Men just nu kämpar jag med allt jag har för att ta mig iväg till jobbet på morgonen, så ledigheten känns mer än välkommen. Refresh time is to come!! :)

 

 

 

Äntligen så har flera små bitar av Sverige hittat sin väg över havet till mig i Japan.

 

Först att nämna är att jag nu äntligen efter 6 år i Japan har hittat en annan svenska som är i princip exakt samma levnads situation som mig. Hon är gift med en japansk man, de har två barn varav en är en pojke på 2 år och 3 månader och en är en liten bäbis flicka på 7 månader och de bor i Kyoto inte så långt bort från oss. Det går inte med ord att beskriva vilken underbar känsla det är att inte vara "själv" längre. Det finns någon annan som känner samma glädje över att bo i detta fantastiska land, bekymmer över de problem som kommer med att bo och uppfostra barn i utlandet, irritation över kulturella skillnader och mycket, mycket mer. Sen är vi väldigt lika varandra på så vis att vi båda två lider av allt för mycket huvudvärk, vilket är en underbar lättnad att för mig att veta att det finns någon annan med samma problem som mig. Jag är inte helt ensam ändå :)

 

Här är en bild från i Lördags då vi for på ett "purareeru" ( vettefan on det e japanska eller kommer från något engelskt ord som japanerna översatt för att passa japanskan...) café. Det är ett café där föräldrarna kan dricka kaffe i lugn och ro medans de pratar med varandra och vakar över sina barn som leker i ett stort rum fyllt med leksakståg alà märket "purareeru" och bilar från "tomica". Vi var där i två timmar och när vi skulle fara ville Alex fortfarande fortsätta leka, så det blev stora krokodil tårar. ( det gick dock fort över) Sedan for vi hem till oss och pojkarna fortsatte att leka med Alex alla tåg och bilar medan vi vuxna fick fortsätta att prata och gulla med bäbisen.

 

Jag knäppte en bild på pojkarna bara för att de var för söta ihop:

 

Nu äntligen har vi jul pyntat här hemma. Och jag är väldigt nöjd över hur resultatet blev.

 

Nu äntligen har vi gjort slag i saken och köpt en ny dator. En dator från Dell blev det och den anlände vid vår dörr igår kväll. Jag har känt mig så fruktansvärt handikappad det senaste året utan en fungerande dator. Det är ju bara att glömma att försöka skriva blogg eller längre mail på en smartphone eller surfplatta, och att göra viktiga ärenden på nätet går ju inte heller. Det tar ju så himla lång tid att skriva och det är ju så himla lätt att trycka fel någonstans med en så liten skärm och allt är touch panel. Nej tack, smartphone och surfplatta är bra för just det - att surfa på nätet. Men nog fan föredrar jag dator i de flesta fallen. Så nu hoppas jag verkligen att jag kommer kunna ta mig tid till att återuppta ett av de små hobbys som jag har, att skriva på bloggen. När skrev jag mitt senaste inlägg? Typ i maj?

Något annat som ligger högt på min önskelista just nu är att införskaffa ett ordentligt skrivbord där jag kan ha alla mina scrapbooking grejjer och kanske även förvara tråkiga men viktiga dokument. Det hade varit super att kunna scrapbooka även om jag bara har ett par minuter till övers. Men då behöver jag ha alla sakerna redo att användas från start. Det blir bara inte av att scrapbooka något nu mer, då alla saker är intryckta i en liten påse och det helt enkelt tar  för lång tid att plocka fram allt och sen städa undan allt. Det är inte helt lätt att göra saker för sig själv då man har en liten som slukar all ens tid ;)

 

Jag hade så sort tänkt att fara till Ikea igår och inhandla julskinkan, samt att kanske baka lussebullar i helgen. Men de planerna kraschade då jag igår morse åkte på magsjuka. Ush! Jag har mått himla dåligt och haft en mildare feber. Doktorn tyckte även att jag skulle stanna och få dropp under lite drygt en timma på sjukhuset. Det är första gången ( bortsett från när jag låg på förlossningen med Alex) som jag fått dropp. Sen fick jag en bunt med mediciner också. Det börjar kännas bättre nu, men går fortfarande lite upp och ner. Så nu ska jag lägga mig ner i soffan och titta på tv medans Alex och Toshi är i parken och roar sig.

 

Suck.... som rubriken lyder fick jag i Lordags influensa. God Damn It. I ar har jag haft ( med bara nagon manads mellanrum) Noro virus som ar Japans motsvarighet pa var vinterkraksjuka OCH influensa. Vad tusiken hande med mitt goda immunforsvar?! Jaja, jag mar battre nu och imorgon ar det antligen ater dags for jobb igen. Det kommer dock svida pa lonespecen den har manaden ocksa...

 

Over till nagot roligare - idag borjar husbygget!! YES! Som vi vantat. Vi ska fara forbi senare idag och presentera oss for byggarna och ta med oss en liten gava, sa att de vet om vem som kommer att bo dar och for att skapa goda relationer. De bygger ju trots allt vart framtida hus. 

 

Eftersom jag har varit sjuk och ar hemma fran jobbet for att tillfriskna ordentligt ( i Japan maste man stanna hemma i 3 dagar efter det att febern sjunkit da man blivit sjuk i influensa) sa later jag Alex ga pa dagis sa att jag far ta det riktigt lugnt. Men idag kanner jag mig typ som vanligt igen, sa jag funderar pa att baka en kladdkaka eller kanske en pensionarskaka? Inte ofta jag far bakarsuget, men just nu har jag det. 

 

Justja, en rolig parentes angaende husbygge i Japan - nar man bygger sitt eget hus ar det tradition att man stror ett speciellt salt over marken dar huset ska byggas. Detta ska goras innan sjalva husbygget tar sin borjan och ska goras av husagaren. Saltet far man fran ett Tempel och det det ska alltsa skydda huset fran otyg och olycka, som jag forstar det. Min man ar inte vidare vidskeplig, men jag ar ett har- hjarta och hans pappa tillhor ju anda den lite mer aldre generationen som tror mer pa gamla skrockiga traditioner som dessa, sa det blev av att salta marken. Inget ont kan ju iaf komma ur det, sa varfor inte? Det finns tydligen nagot mer man kan gora, men det involverar en prast och mer pengar, sa det sa Toshi starkt nej till.

 

Naja, det far vara allt for denna gang. 

 

Mata ne!

 

Som jag sakert namnt varje ar pa min blogg  - i Japan firar de Alla Hjartans Dag annorlunda an vi gor i Sverige. Kvinnorna ger mannen choklad pa pa Alla Hjartans Dag och mannen ger kvinnorna choklad eller presenter pa White day, en manad senare, alltsa den 14 mars. Jag brukar alltid baka Toshis favvo kakor pa Alla Hjartans dag, men missade helt att gora det iar. Men trots detta gav han mig anda en underbart omtanksam white day present iar ocksa : 

 

Jahapp, sa tog det ett par manader mellan inlaaggen igen da! Suck... haha.

Men nu sitter jag iallafall ner och tankte ge mig pa ett forsok att skriva en liten summering av vad som hant sen sist. 

 

Allt kring huset ar bestamt, sa nu vantar vi bara pa att de ska borja bygget, vilket ska ske i borjan av Mars, sa alltsa vilken dag som helst nu. De beraknar att bygget av huset ska vara klart och att vi kan vara redo for inflyttning i slutet av maj. Men gud vad roligt - och svart!- det ar att bestamma allt i ett. Golv, tapeter till alla rum, farg pa kok och bad, vart alla eluttag ska vara, planlaggning, fasad... Det ar manga viktiga beslut pa en gang och jisses ar det svart att forestalla sig hur allt kommer att se ut i slutandan! Men nu ar det gjort och jaklar vad roligt det var! Nu ar det bara att vanta.

 

Alex har hunnit med att vara sjuk ett par ganger om. Han skramde oss ordentligt for nagra veckor sen da han fick for lagt blodsocker pa morgonen och inte gick att fa kontakt med. Han bara sov och sov och gick inte att vacka. Efter att ha farit in pa akut besok pa sjukhuset konstaterade de att han hade pa tok for lagt blodsocker, men eftersom det gick upp till normalt varde da han val kvicknat till och atit lite sade de att det antagligen bara var en engangsforeteelse pa grund av for tidig middag pa kvallen och det da blev for manga timmar utan mat under natten. Men for sakerhets skull blev han inlaggd pa sjukhus for kontroll och vidare tester, for att utesluta nagon varre, bakomliggande sjukdom som anledning till blodsocker fallet. Sa var dock inte fallet, alla tester visade att allt var normal och hans blodsocker sjonk inte igen. VI behover bara se till att han far i sig nagot alldeles innan han borstar tanderna och sover, som en yoghurt eller lite juice, for att forhidra att samma sak hander igen. Det tackar vi var lyckliga stjarna for!

Nu har Alex akt pa influensa.... suck. Vilket leder till att jag annu en gang maste vara hemma fran jobbet. Jag valjer ju givetvis varje gang mitt barn, ingen tvekan om saken. Men nog vill jag jobba ocksa... Jag har iallafall tur att jag nu arbetar pa en skola dar det ar mojligt att vara hemma da man sjalv eller sitt barn ar sjukt. Det hade sakert INTE gatt pa skolan jag arbetade pa i Osaka. Ush, hemska tanke om jag arbetat dar fortfarande....  Jag uppskattar bara mitt jobb sa himla mycket att jag mar daligt varje gang jag maste vara hemma med sjukt barn, for jag ar lite radd att lyckan ska ta slut och att det snart blir som pa skolan  i Osaka att jag maste bona och be om att fa vara hemma pga sjukdom. ( for att forklara detta-  nar jag blev gravid arbetade jag ju fortfarande fulltid pa skolan i Osaka. Men mitt illamaende var ju sa starktt att jag inte klarade av att arbeta kl.9 - 18, sa jag och chefen hade ett samtal dar han sa att jag kunde ga ner till deltid 9 -15 och vara ledig de dagar da jag madde for daligt for att jobba. Till saken hor ocksa att jag hade mycket migran da, men inte kunde ta nagon typ av medicin pga Alex i magen, sa det var liksom dubbel trubbel med migran OCH illamaende som gjorde att jag kraktes flera ganger per dag. Men tror ni att jag enkelt fick vara ledig de dagar da jag madde som varst? Nix,  samtalen slutade oftast med att att jag grat, bad om ursakt for att jag inte klarade av att jobba och till slut fick stanna hemma med hyffsat daligt samvete. )

Sa jag ar sa himla tacksam over min nya arbetsplats dar chefen sager att hon forstar och onskar krya pa dig till Alex. Vill inte att den turen ska ta slut, haha. 

 

Jisses vilket langt inlagg det blev over detta, intressant? Hehehe inte sa mycket kanske. Ska avrunda med att saga att jag lyckades ta mig ut fran huset for nagra timmar och fara pa bio och se nya Hobbit filmen. Hyffsat bra, tyckte jag. Mycket battre an forsta Hobbit filmen, men givetvis inte lika bra som Sagan om ringen filmerna. Och JA, den har just haft premiar i Japan. Lite efter? Yepp. 

 

Avslutar med en bild pa mitt hjarte gull - 

 

Hej!

 

Forsta arbetsveckan efter lang ledigheten inleddes med enbart 4 dagars arbetsdagar och sedan en 3 dagaras ledighet - igen, haha. Det som ar sa bra med Japan, trots att de inte har ett lika bra system som i Sverige med 4 veckors semester, ar att de har massa helgdagar over allt. De har atminstonde 1 helgdag per manad, som de oftast lagger en mandag sa att man far 3 dagars ledigt over lordag, sondag och mandag. Den enda manaden i almanackan som INTE har en enda helgdag ar Juni tror jag. Sa det ar en tuff manad da vi faktiskt maste JOBBA hela manaden. Sa, de har i Japan inte lika lang sammanhangande ledighet, MEN de har massa sma ledigheter utspritt over hela aret vilket gor arbetsaret i sig ratt sweet. Sa jag har som kommit fram till att jag inte kan klaga over detta amne, haha ♥

 

Iallafall, att vara tillbaka pa jobbet var jatte skont! Det var underbart att fa traffa alla barnen ingen, och kollegorna. En liten overraskning var dock att baby klass lararen fran Otsu, A - Sensei, hade blivit placerad hos oss i min klass for att bli omtranad. Jag tror att jag i nagot tidigare inlagg namn att jag tranade upp en ersattningslarare for den andra skolan i Otsu, medans den ordinarie baby klass lararen var tvungen att vara ledig under en manad. Ersattningslararen, M - sensei, fick lara sig exakt hur jag gor mina lektioner och hur vi tar hand om barnen, det som nu kommit att kallas " the Kyoto way  ″. Otsu skolan och Kyoto skolan har alltsa gjort pa helt olika satt tidigare, men nu har chefen bestamt att hon vill att aven Otsu skolan ska ta hand om barnen och undervisa pa samma satt som Kyoto. ( Vilket ju givetvis gor mig valdigt glad, for det visar ju att hon tycker om vad jag gjort med klassen sedan jag kom dit). Tyvarr ar den ordinarie lararen inte lika latt att ha att gora med som ersattningslararen. Detta forstod jag ju med lillfingret innan hon stegade in i vart klassrum, att hon kanske inte skulle vara sa positiv till att bli omtranad av mig, men den negativa energi hon medfor in i var grupp ar allt annat an latthanterlig. Jag ser pa mina kollegor att de kanner frustration over henne, och jag kanner en ganska hog niva av frustration sjalv. Men vi vet att detta bara ar tillfalligt, sa det ar bara att skaka av sig den negativa energin och forsoka sig pa lite leende terapi istallet, haha. 

 

Nu har vi bestamt planlosningen till huset! Det blev i slutandan ganska precis som de hade gett oss forslag pa fran borjan, men det var anda skont att fa sitta ner med arkitekten och fraga hur olika andra ideer skulle kunna funka. Da ser man ju ratt tydligt att det man sjalv tankte skulle vara mycket battre i sjalva verket inte var sa bra som man trodde. Det ar ju trots allt ett proffs som ritat planlosningen. 

 

Imorgon ar det tankt att vi ska fara till tva sa kallade show rooms och kolla in vilket kok, bad, toa, golv , dorrar och belysning som vi vill ha. Jag vet inte hur det ar i  Sverige nar man koper hus, eftersom jag aldrig kopt hus hemma, men har koper man allt som i ett paket. Land, hus och viss elektronik. Man far typ en katalog och sa far man peka och valja vilket golv man vill ha, vilka tapeter, vilket kok, vilket badkar osv... Himla kul ar det ♥

 

Nu hor jag lilleman gorma i sangen, sa jag ska ga och vacka honom ur hans tupplur. 

 

Mata ne!

 

Imorgon ar det dags for jobb igen efter ca 13 dagars vinter ledighet. Och underligt nog kanns det sa skont att fa aterga till vardagen och jobbet igen. Kanske haller jag pa att utvecklas till en arbetsnarkoman som alla andra Japaner, eller sa kanske jag bara ar sa lyckligt lottad som har ett jobb som jag langtar till att ga till? Kanske ar det lite av bada, men en annu storre faktor ar nog att jag trakigt nog blir valdigt Sverige - sjuk nar jag ar rastlos med for mycket ingenting - att - gora - tid, och Toshi jobbar. For ett par ar sedan hade jag manga vanner har, men sorgligt nog har ju alla antingen flyttat hem till deras lander eller flyttat till andra stader i Japan. Och de vanner jag har skaffat mig nu har antingen varit utomlands eller jobbat. Hur mycket jag an alskar att ha all denna tid med min alskling Alex, och hur bra ensamvarg jag an ar, sa avskyr jag nar jag hunnit ikapp med alla maste - gora grejjer och bara har tid, tid, tid och lite mer tid att fordriva. Men inget att fordriva det med. Da blir defivitivt min hemlangtan som starkast. For hemma hade jag hoppat in i bilen och farit och halsat pa Mamma. Eller lillsyrran Anna. Eller storsyrran Linda. Eller vannen Carro. Eller Frida. Eller Kicki. Eller Kattan. Men det gar ju inte sa bra har i Japan. Jag ar stortlycklig har hela tiden, men aven solen maste ju ha sina flackar och det syns extra mycket sanna har dagar. Sen blev ju inte saken battre av att Toshi har varit jatte sjuk i flera dagar, sa da han varit ledig har han enbart sovit hela dagarna, sa jag varit ensam men Alex aven de  dagar jag skulle ha haft tillsammans med Toshi. Suck. Naja, man maste ju ha daliga dagar ocksa for att kunna uppskatta de bra dagarna!

 

Imorgon ar det som sagt iallafall dags att aterga till rutinerna och jag ser fram emot att forutom att traffa alla barnen och kollegorna igen, aven fa ha ett samtal med chefen om hur kommande aret kommer att se ut. Ibland byter nagon larare position, t ex fran att ha undervisat Pre- K klassen till att undervisa K -1 klassen, och ibland byter de japanska assistenterna position. Jag tror nog att jag far stanna som Toddler larare, men man vet ju aldrig sakert, plus att vi ar valdigt manga assistenter plus en extra larare just nu da antalet elever ar 30 st, sa jag vet inte sakert vilka som stannar i samma position som toddler larare och assistenter och vilka som byter position da Toddler klassen ar den enda som startar med ett lagt antal elever i borjan av aret och avslutar med det storsta antalet elever. Btw, skolaret i Japan borjar i April, till skillnad mot sverige. Hurvida motet hander imorgon eller inte vet jag inte, men nagon gang i Januari ska hon tydligen prata enskilt med alla anstallda. 

 

Sen ska vi ocksa fa traffa arkitekten som ritar planlosningen for vart hus imorgon efter jobbet. De har haft vinter ledigt under hela samma tid som mig, sa vi har inte haft mojlighet att gora nagot alls som har med huskopet att gora. Men imorgon ar det alltsa dags att spika hur vi vill ha var planlosning, sa det ser jag fram emot massor. Aven det en annan bra sak med att aterga till rutiner och jobb - vi kan fortskrida med huset! 

 

Det har inlagget hittade jag bland mina utkast har pa bloggen.  Det har inlagget skrev jag for liiiite drygt ett ar sedan, men det blev bara aldrig av att publicera det. Sa nu tankte jag gora det... 

 

Jag borjade bara tanka pa det. Helt plotsligt, da jag var ute med barnvagnen pa en prommenad och passerade en fastighetsbyra som jag tittade in genom fonstret pa. Dar satt en ung tjej, kanske nagot ar yngre an mig sjalv, och arbetade. Hon sag lite trott ut, och inte riktigt glad ut. Inte sur, men bara... trott ut helt enkelt. Det var da jag borjade tanka.

 

Japan lider av nagot som de kallar " koureika 高齢化", vilket betyder att det finns mer gammla och pensionerade manniskor an unga och arbetsfora i samhallet. Detta leder till att staten har svart att hitta pengar att ta hand om dessa gammlingar. ( redan nu maste jag bara papeka att det har inte ar min starka sida, jag kan ha fatt endel grejjer om bakfoten, speciellt da jag far det forklarat pa japanska. Jag ar inte hajj pa skattesystem, pensionssystem eller nagot annat system ens hemma i Sverige, men sahar har jag uppfattat det i Japan iaf )

Det fods allderles for lite barn i Japan. Fragan ar da, why?

 

I Japan verkar jobbet vara det no.1 viktigaste i livet. Jobba for att forsorja din familj. Jag har observerat att inom flera brancher, som bland annat fastighetsmaklare eller frisor, jobbar du fran tidig morgon

till SEN kvall, nastan veckans alla dagar. Typ ledig sondag. Kanske. Du har det generosa antalet semesterdagar av typ 0 . Och kanske jobbar du aven helgdagar. En fastighetsmaklare vi anlitade for nagra ar sedan hade en familj med 3 barn och fru. Han jobbade mandag - lordag typ kl.07 -23, kom hem och gick och lade sig. Fun life. Min harfrisor ar inget battre, enda skillnaden ar att han ar singel. En av de anstallda pa harstallet jag klipper mig pa sa just att det ar himla svart att ha nagot forhallande med det jobbet.

 

Varfor jobbar alla sa mycket??

 

Det ar dyrt att leva i Japan. Visst har de skitlag skatt, men du maste ju ocksa betala for precis ALLT har ocksa. Forst maste du betala ungefar 1000 kr / manad i pension till staten ( detta ar nagot ALLA maste gora). Vore val okej om du visste att du sen pa alderns host ocksa fick tillbak alla dessa 1000 lappar per manad du satt in under din livstid. Men sa blir sannolikt inte fallet pga denna Koureika. Du lar fa tillbaka mindre an vad du betalat in. Sa givetvis maste du ju aven spara till din pension sjalv ocksa.

Sen maste du ju betala sjukforsakring, hyra, ev. bil ( skatt, forsakring, parkering som kan dra mellan 1000 - 3000 kr per manad och sa bensinen  och eventuell motorvags avgift) och mat och annat sma tjaffs.

Om du sen skulle behova ga till sjukhuset kan det kosta en hel del per gang. Nar jag var gravid hande det ibland att vi var tvugna betala upp till 900 kr for blodprover och standard undersokningar. For ett besok. Vi var tvugna att betala 15 000 kr for att fa anvanda epiduralbedovningen.

Det ar dyrt att leva i Japan.

 

Sa da maste du jobba. Och du far jobba mycket. Sa mycket att du inte hinner traffa " the love of your life" och skaffa barn och fa en stor, lycklig familj. Jag vet ett par tjejer och killar som har varit singlar lange nu. Vad gor dom? Jobbar hacken av sig. Vill de traffa nagon? Skaffa barn? Japp.

 

Kanske inte sa konstigt att Japan lider av Koureika. Jag undrar bara hur de ska fixa det. Det ar sorgset att sa manga manniskor lever ensamma pga av att jobbet tar upp all av deras tid och hela deras liv. Det ar kanske inte sa konstigt att Japan ligger i topp pa listan over lander med mest sjalvmord i hela varlden? Det ar typ sa mycket sjalvmord att om taget ar forsenat ar det antagligen for att nagon hoppat framfor det.

 

Sa vad ville jag egentligen med det har inlagget? Inte nagot alls, egentligen. Bara dela med mig av hur livet ar har, och saga till alla svenskar som ar sa trotta pa "trakiga gamla sverige" - uppskatta vad ni har, sa lange ni har det! Sverige ar ett underbart land med en valfard som ar kand over hela varlden! Iallafall var den sa, innan dagens regering tog plats...

 

Idag ar det nyarsafton och det ska vi fira valdigt lugnt med middag har hemma tillsammans med Toshis pappa. Imorgon den 1 januari ska vi ta bilen och fara till narliggande staden Nara, ca en timmas bilresa bort, for att halsa pa Toshis slakt. I Japan ar nyar, shougatsu, lika stort som julan ar for oss. Lite ombytta roller. De firar inte bara pa sjalvaste nyarsafton, utan de forsta dagarna av det nya aret. Det ar bland annat vanligt att man far till ett tempel och ber om lycka for det kommande aret. 

 

Jag gissar att vi ska gora just detta snart nagon dag, men redan i sondags for vi till Kinkaku-ji med nagra bekanta. Kinkaku-ji ar ett av Japans allra kandaste tempel, the golden pavilion, som ar tackt av guld. Sa klart finns denna skonhet har i Kyoto, som sa manga andra av Japans kanda tempel. Ooooh jag bara alskar Kyoto!

 

.... av Royal Mints!! Jag har under alla mina ar har i Japan saknat tva godis sorter fran sverige speciellt mycket : Polly och After Eight ( av nagon orsak ). I forra veckan fann jag denna underbara motsvarighet till After Eight, och nu kan jag inte sluta mumsa pa den!!

 

Den kanns kanske lite tjockare an After eight, men i princip lika god :) 

 

Som rubriken lyder - Hejda, 2013, tack for ett hart arbete.  Det ar dags for en ars summering av aret 2013.

 

Aret 2013 gjorde en rivstart med en resa hem till Sverige i borjan av Januari. Det var jag och en da 6 manaders gammal Alex som vinkade hejda till pappa Toshi och Japan och huserade hemma hos mormor i Sverige under en manad. Da passade vi aven pa att ha dop for lilla Alex. Vilken underbar tid det var! Det har nog aldrig varit sa bitterljuvt att vara hem forut. Jag hade kunnat stanna sa mycket langre. Jag ar nu van vid livet i Japan, sa tvartom blir Sverige nastan lite exotiskt for mig, pa ett valbekant vis. Det ar sa otroligt kul bara att ga och handla pa vara valsorterade supermarkets, och kunna handla och ata allt det dar som man saknar och inte kan hitta i Japan. Jag har utvecklat en karlek for potatis, som jag ironiskt nog nastan sma hatade nar jag bodde hemma i sverige, och nu saljer ica en massa olika varianter av lite lyxigare potatis, vilket ar supergott! Sant saljer de inte i Japan, sa det ar en sak som jag saknar ganska mycket nu. Sen ar ju saknaden av min egen familj storre nu efter att vi fatt Alex, sa att saga hejda och fara tillbaka hem till Japan var inte alls kul. 

 

Men val tillbaka i Japan sa var man lika glad for det. Jag alskar verkligen Japan och Kyoto, sa det var ju skont att vara hemma igen med min alskade och vart barn.

 

I April var det dags for jobb. En rivstart det ocksa, fran noll till hundra. Fran att ha varit hemma mamma med litet barn till att bli heltidsarbetande mamma. Wow. En omstallning som tog lite tid, men gick valdigt bra. Alex borjade ju ocksa dagis som 8 manaders bebis, sa han har ocksa gjort det himla bra!  Chocken jag upplevde nar jag klev in i klassrumet som jag skulle husera i fran och med nu var enorm. Det var ingen struktur eller ordning, barnen bara sprang omkring fran hoger till vanster medans lararen dansade lite halvhjartat med nagra av barnen i mitten av rummet. Efter att ha jobbat dar jag jobbat tidigare dar regler, struktur och ordning och disiplin var ordet, till att komma till den har skolan och  detta kaos var bara forstummande. 

Efter samtal med chefen om hur hon ville ha saker gjorda i denna klass larde jag mig att skolan jag tidigare jobbat pa ar extremt ambitiosa och att nya skolan har en mer avslappnad stil, vilket ju givetvis ar mycket battre for alla. Men jag gjorde anda en total andring av hur saker tidigare har gjorts i babyklassen, och det gav tidigt stralande resultat. Jag tog basen av allt jag lart mig pa tidigare jobbet och implementerade det i min nya klass, allt fran lektion till blojbyten. 

Jobbet gar fantastiskt bra just nu och chefen verkar valdigt nojd. Min klass vaxter och har nu natt max med ett elev antal av 30 barn. Jag skulle garna fa in mer barn i klassen, men nagonstans maste det ta stopp. Rummet vaxer ju inte precis. Sa med andra ord har det varit ett bra arbetsar. Jag hoppas verkligen att jag kan fortsatta att gora lika bra ifran mig foljande ar ocksa. 

 

Fran borjan av aret fram till den 5 December pluggade Toshi som en tok infor ett Ambulansforar test samt ett jobb prov som alla brandman maste ta. Fixar man det inte ett ar maste man gora det igen nasta ar och fram till dess att man klarar det. Puh. Inte latt for honom, for det var mycket plugg in i h-vete. Och inte latt for mig, eftersom han var tvungen att plugga varje ledig dag i typ ett halvar. Eller mer... har inte raknat manaderna. Det kandes da som en javla evighet kan jag saga. Inte jatte enkelt da man sjalv atergatt till arbetslivet och har en liten och ett hus att ta hand om. Men nu ar den parsen over och han klarade alla prov, sa det var ju vart det!

 

Ganska direkt efter det att han blivit klar med plugget hittade vi ett hus. Det PERFEKTA huset. Lycka!! Vi har fatt lanet for huset godkannt och nu vantar bara The Fun Stuff, att valja kok, bad, golv, tapeter, fonster, fasad, you name it. Bara sta och peka och saga hur vi vill ha det och sa far vi det gjort. Lycka!! Nasta ar i Maj ar det beraknat att vara klart, och forhoppningsvis kan vi flytta in ganska precis nar min kara mor och lillasyster kommer hit till Japan for att halsa pa oss. Men vi far se om det hinns bli fardigt eller inte, i vilket fall som helst kommer det att vara sa pass klart att de iallafall kan se det, aven om vi inte bor dar annu. 

 

I kort och gott sa ar det nog vad ar 2013 har handlat om for oss. Mestadels har det handlat om Alex och nya jobbet, och fastan det varit ett hektiskt ar sa har det varit ett fantastiskt bra ar. Inga hemskheter har hant oss iar, och nar jag ser tillbak pa det gangna aret ar det med ett varmt hjarta. Jag onskar att nasta ar blir minst lika bra som det har aret har varit mot oss.  Vad jag vet sa innebar ar 2014 mycket roliga saker att se fram emot, som exempelvis min mammas och lillasysters besok hos oss i Japan, bygget och inflyttningen i vart nya hus, ett nytt arbetsar med allt vad det innebar, vanner och bekanta fran Sverige som ocksa ska komma till Japan, Alex 2 ars fodelsedag och alla dagar fyllda av lek och skratt med honom. 

 

Sa, som jag skrivit i tidigare ars summeringar, nu ar det dags for ar 2013 att packa vaskan och bege sig pa en evig solsemester pa Bermudas. Tack 2013, tack for allt gott du gett oss och - Otsukaresamadeshita! 

 

I ar har vi firat var andra riktiga jul som en familj har i Japan. En jul med riktig, svensk julmat, pepparkakor, lussekatter, glogg, julgran, paket och till och med Kalle Anka. Ifjol firade vi med nagra av vara vanner och det gjorde vi aven iar  - fast med ett helt nytt set av vanner. Nagra har atervant till deras hemlander, nagra halsar just nu pa i deras hemlander och nagra jobbar. Sa iar blev det nagra nya vanner och nagra av mina nya arbetskamrater. Det blev en riktigt lyckad julafton med mycket god mat och massa bus med barnen! Att lyssna till barnskratt pa julafton ar verkligen den hemliga ingrediensen. 

 

Sen har jag ocksa atit sa mycket choklad att jag nu maste avgifta mig, allt i vanlig ordning under en jul. Det kanns lite som att nu ar varldsbalansen aterstalld, haha. 

 

Har kommer lite bilder fran julfirandet, som for ovrigt tog rum pa kvallen den 25e December eftersom bade jag och min alskade jobbade pa sjalvaste julafton den 24e. Men det funkade det ocksa!

 

 

 

Once again, loooong time no see. Tiden tycks ha pa sig loparskor, for den gar alldeles for fort och tycks aldrig racka till. Jag kanner mig som en akta mamma nu nar jag ar rorande overens med alla andra heltidsarbetande mammor att dagen inte har tillrackligt manga timmar. Sa varfor jag inte skrivit pa sa himla lange ar dels pa grund av tidsbrist, sen aven det faktum att jag inte haft nagon ordentlig dator att skriva pa. Just nu anvander vi oss bara av min smartphone och var tablet, da skarmen till datorn ar trasig. Och att skriva pa bloggen via smartphone eller tablettens tangentbord har jag varken tid eller talamod till. Men nu antligen sa har vi kopt ett litet bluetooth tangentbord till tableten, sa nu ar det valdigt enkelt och smidigt att satta sig ner och blogga. Tyvarr har vi inte fatt igang nagot svenskt tangentbord annu, sa for nu far det duga med bokstaver utan prickar och cirklar. 

 

Livet tuffar iallafall pa har i Japan. Jobbet gar bra och Alex leker och vaxer och utvecklas som han ska. En stressig period i Toshis arbetsliv ar till sitt slut och jag har gatt pa min vinter semester ( ungefar 14 dagar ledigt har jag ).  Det har varit en tuff period for mig med pa jobbet, med manga nya barn i en standigt vaxande klass och 3 nya arbetskamrater i Baby klassen. Varav en ar min co larare som jag har tranat, plus att chefen ar sa pass nojd med hur saker gors i min klass, att hon ville att jag under 2 veckor skulle trana en ersattningslarare for babyklassen i Otsu skolan ( en mindre stad nara kyoto, dar foretaget har skola nr.2). Nar den lararen var fardiglard och pa plats i Ostu kom en av Otsus assistenter till oss i Kyoto for att under en dag vara med oss i Baby klassen for att se hur vi gjorde saker har. Chefen berattade for mig att hon tydligen inte trivdes nagot vidare bra med arbetskamraterna och hur saker var gjorda i Otsu, och darfor vill komma och se hur vi hade det i Kyoto. Efter avslutat besok hade hon atervant till Babyklassen i Otsu och bestamt sig for att hon vill gora ett nytt forsok att jobba dar iallafall, sa hon hade alltsa blivit positivt inspirerad efter att ha varit med oss under en dag. Under en middag med jobbet lite senare tog chefen mig till sidan och tackade mig for att jag och mina assistenter hade tagit hand om henne den dagen och visat henne hur vi gor. Hon tackade mig aven for att jag tranat den nya lararen i Otsu. Det ar for mig en enorm gladje att chefen tackar mig, for jag har verkligen lagt ner min sjal i mitt arbete. Det ar ju viktig tid med Alex som gar till spillo da jag jobbar, men nar man kanner sig uppskattad i sitt arbete ar det som ett litet plaster pa saret iallafall. 

 

Sen har vi gatt och kopt HUS! Ett perfekt hus, inte sa langt fran dar vi bor nu. Vi har en park precis vid sidan av huset, dar Alex kan springa och leka hur mycket han vill. Vi har 3 stycken stora, fina supermarkets inom minuters avstand fran vart hus, varav 1 ar ett shopping mall. Ett annu storre shoppingmall har vi typ 6 minuters cykeltur fran huset. Ett sento, Japanskt badhus, vilket jag bara aaaaalskar, har vi ocksa gangavstand fran vart hus. Just nu ar det bara mark, huset ar inte ens byggt annu. Vi far bygga vart alldeles eget hus! ( eller, vi bygger ju inte, vi far bara peka och saga hur vi vill ha det). Det blir ett tva vaningshus med kok och vardagsrum samt tvatt och bad pa forsta vaningen. Pa andra vaningen har vi tre rum och balkong. Och saklart parkering. Det ar helt enklet PERFEKT! Jag langtar saaaaaaa mycket, i Maj ska det vara fardigt. Sa jag att vi kommer ha counter kitchen? Whooooaaa jag langtar!! 

 

Naja, nu maste jag slita mig for bloggandet och gora nagot nyttigt istallet. Men nu kommer jag iallafall att skriva oftare det det blivit mycket enklare att ta sig tiden till det.

 

See ya!

 

Vad tror ni den mest ohyggliga, hemska, farliga varelsen som får alla Japaner att hoppa högt och skrika " KA!" varpå de klappar med händerna i luften i panikslagna försök att döda denna, är för något?

 

                                           MYGGAN!!!

 

 

Jag har väl aldrig varit med om en svensk som reagerat som Japanerna gör så fort de ser en mygga, inomhus som utomhus. De blir helt skogstokiga och bara måste döda den. Visst, I get it, det är jobbigt att bli biten av en mygga. Det kliar ju. Men vad är det värsta som kan hända? Och dödar du en så står ju tusen åter och väntar på dig. Ingen ide liksom. Jag har försökt att förklara detta för Toshi och hans pappa men de är helt oförstående ifrågan. Toshis pappa var även väldigt förvånad över att höra att vi har myggor i sverige.

 

Ja, jag säger ju då bara det, kultur chockar kommer i alla former, och när du minst anar det.

 

 

Den här sommaren har varit HET! Fy fan... känns brutalt skönt att sommaren nu lider mot sitt slut. Men såhär låter jag varje år, hahaha. Under sommaren klagar jag på värmen och säger att jag gillar vintern bäst. På vintern gnäller jag om att det är så kallt ( för kylan hänger med dig in också, tack vare de oisolerade husen) och säger att jag föredrar nog ändå sommaren och att få svettas lite. Så vänta bara, ni ska få se, sådär mitt i December - Januari någon gång kommer nog ett inlägg om hur kallt det är ;)

 

Iallafall, det händer inte så mycket här, samtidigt som det händer massor! Varje dag är som densamma med att stiga upp kring 06, ta en dusch, göra sig klar för jobbet, väcka Alex, göra hans frukost och lunchlåda, mata och klä honom, packa dagisväskan, fara med Alex på dagis ungefär kl. 08, iväg på jobbet, arbeta till kl.17, iväg och hämta fjunet, hem, ta ett bad med fjunet, packa upp dagisväskan och diska lunchlådan, laga middag, mata Alex och äta middag, borsta tänderna på Alex, diska undan, förbereda för morgondagens dagis, natta Alex, plocka undan hemma, ( eventuellt hänga lite tvätt) , däcka i soffan några minuter, stretcha och sova. Det händer inte så mycket annat, än eventuellt lite mer städ eller mer lek med Alex. Iallafall är det såhär det ser ut på veckodagarna. Samtidigt händer det massor! Alex säger nästan något nytt ord, står upp stadigare och stadigare, tar sitt nästan första ostadiga steg, kryper snabbare, springer snabbare med Anpanman bilen, lär sig öppna dörrar, ger oss massor med pussar, leker med Kiba, sover PÅ kiba, you name it. Nya spännande saker varje dag!

 

Jag önskar att jag kunde vara hemma mera med Alex, men jag är glad att jag trivs så bra på mitt jobb som jag gör, för jag har ju faktiskt inget annat val än att arbeta. Arbeta gör jag ju FÖR Alex och för vår framtid, för hans framtid. Om jag inte arbetade skulle vi ju inte kunna spara några pengar alls och framtiden skulle ju bli fruktansvärt osäker. Så det hjälper iallafall att tänka på VARFÖR jag arbetar istället för att vara hemma mamma med Alex, när jag känner att jag vill vara mer med honom. Sen hjälper det ju också att jag vet hur mycket han älskar dagis. Han har bara gråtit 1 enda gång då jag lämnat honom sen han startade där ( vilket är ca 7 månader sedan). Och han är alltid så glad och på bra humör då jag hämtar honom. Så, som sagt, hur mycket jag än önskar att jag kunde vara hemma mer med honom så är jag otroligt tacksam att han trivs så bra på dagis och att jag trivs så bra på jobbet.

 

Jobbet som sagt går jättebra. Min klass växer och växer, och vi kommer snart att dela klassen i två grupper. Vi kommer att ta in en ny lärare som jag ska träna, så att den läraren kommer att göra samma saker som mig, som jag gör dem. Jag får mycket beröm av chefen, vilket gör att jag ju givetvis vill göra ännu bättre ifrån mig. Alla människor älskar ju beröm, men jag minns redan som liten hur mycket jag älskade att få beröm från pappa och det gjorde att jag (typ) alltid försökte mitt bästa i skolan ( och dylikt) för att jag sedan skulle kunna visa upp mitt betyg för honom och få beröm. Som sagt, jag tror att detta gäller för typ alla människor, men det har då följt med mig nu i arbetslivet också. En bra sak, anser jag, för när jag får beröm så sporrar det mig bara ännu mer att fortsätta göra mitt bästa.

 

På senaste vill jag komma lite mer i form, men tid och ork för träning saknas fortfarande. Jag provade Hot Yoga, vilket funkade väldigt bra till en början mot min stela kropp, men på senaste har jag börjat må så dåligt och få huvudvärk efter passen. Ja, jag dricker mycket vatten, så det är nog inte där felet är. Jag tror snarare att det är så att Hot yoga inte passar min kropp, eftersom jag alltid varit svag mot värme. Så jag ska söka efter en ny träningsform snart. Kanske vanlig yoga, eller något helt annat.

 

Nu ska jag färdigställa lunchen innan Alex vaknar upp från sin tupplur. Jag ska ladda upp lite bilder i ett annat inlägg, eftersom de är på telefonen och jag skriver på datorn nu.

 

Mata ne! またね！