Mitt Japan

På senaste går jag omkring med mycket känslor angående det svenska valet och Sverige. Jag vill sluta bära på dessa känslor då de är allt annat än positiva. Så jag provar att skriva av mig här i hopp om att kunna lämna de här.

 

Jag hade väl ändå aldrig trott att ett riksdagsval skulle påverka mig så här mycket, speciellt inte nu när jag flyttat utomlands. Men det svenska valet iår får mig nästan att må illa. Det har verkligen gått utför för Sverige och svenska folket. När jag säger till folk här (japaner eller andra utlänningar) att jag är svensk får jag alltid höra att "Sverige är ett så bra land" och att "Sverige har så fantastisk välfärd". Jag nickar och tackar men känner : "verkligen?"

 

Vad är det att vara svensk? Jag vet inte längre. Kanske att aldrig vara nöjd och ständigt sträva efter mer och bättre. Hur grönt gräset än är så är det alltid grönare på andra sidan. Jämställdhet och feminism. Att inte få vara svensk. Att Sverige ska vara så neutralt och hänsynsfullt till alla nationaliteter som finns i Sverige att vi inte ens får säga" jag är svensk och jag är stolt" (och vifta på flaggan lite grann). Nej för guds skull gör inte det, för då är du nationalist och rasist och hela köret.

 

Kanske inte så konstigt att så många svenskar vänder sig till ett parti som SD, hur hemska de än verkar vara. Folket har kanske nu fått nog av att inte få vara svenska? Inte är det SD's fel att svenska folket har förtryckt sig själva, men nog ser de tillfället att få många extra röster tack vare det.

 

Jag hoppas verkligen inte att svenska folket visar sig vara så dumma som jag befarar inför det kommande valet, och rösta fram SD som vinnare. Då kommer jag nog inte ens att kunna nicka med när någon ger mig komplimanger om att vara svensk. Då kommer jag nog hellre säga att jag är norsk eller finsk. 

 

Efter att ha tittat på Sverige utifrån under drygt 9 år, samtidigt som jag blivit invaggad i en annan kultur har verkligen fått mig att se på Sverige med andra ögon. Eftersom Japan är ett land med stolt kultur och stark ryggrad, som respekterar hiarki och värnar om japan först, har jag vackert varit tvungen att ta seden dit jag kommit och vant mig. Jag är "gaijin" här, och kommer förevigat att förbli " gaijin" (utlänning). Jag kommer aldrig att bli japan och jag kommer attid att bli behandlad och bemött som en "gaijin" . Japanerna kommer att fortsätta vara stolta över att vara japaner fastän jag lufsar förbi med mitt blonda hår och blå ögon. De kommer fortsätta fira alla nationella högtidsdagar med japanska flaggor på taxi bilarna och hylla sitt land. Ibland morrar folk på gatan " gaijin" då jag går förbi och ibland fnittrar de förtjust och säger "gaijin 💖".  Allt detta är fine with me. Bekommer mig inte det minsta. För jag är ju faktiskt gaijin här och än så länge är jag stolt över att vara svensk. 

 

Snälla svenska folket, skicka SD dit de hör hemma, i soporna och skaffa allt det där ni vill ha på något annat sätt. Gräset är inte grönare på andra sidan. Sverige är ett land i världsklass och avundas av resten av världens befolkning. Var stolta över det. Var stolta över Sverige. Man kan vara stolt över sin nationalitet och värna om sitt eget land utan att vara rasist eller nationalist. Så rösta inte på ett parti som helt klart verkar vara både rasister och nationalister. Rösta inte SD. Stoppa SD. 

 

 

Jag anordnade en baby shower för min vän maiko och hennes man Ralf förra helgen. Här är lite bilder från dagen :

 

Nu har Angelica blivit nästan 2 år. Hon fyller år om drygt en månad, den 26:e september. Inte mycket har ändrats (till det bättre) .... Min super söta, älskade ängel är mer aktiv än någonsin och håller på att driva mig till vansinne. Men sen drar hon tillbaka mig från kanten till vanvett och jag känner hur vettet kommer tillbaka igen. Hon har öppnat dörren till "terrible two" och snart har hon nog äntrat genom den dörren. Men att så mycket värre än såhär kan det väl inte bli? Snart lugnar det sig väl? Alla tusentals raseri utbrott över minsta småsak som inte går hennes väg kommer väl att minska i antal? Hon kommer snart lära sig att sova till efter 05 varje morgon? Hon kommer att sluta spräcka glas med din lung kapacitet? Ja, det lugnar sig nog snart. Hoppet är det sista som lämnar en 😂

 

Jag har sista dagen på min sommar ledighet idag och vet inte om jag känner mig ledsen att den är över eller lättnad över att få återgå till jobb. Att vara hemma med både Alex och Angelica är verkligen tufft och jag behöver ett brejk nu. Då var det ju bara det att jag jobbar med två åringar... Så istället för att lysdna på min två årings tantrum så lyssnar jag till 28 andra föräldrars barns tantrum istället 😒 skönt med lite omväxling.... 🙄

 

Dåliga dagar måste man ju ha tyvärr. Idag har varit en sån dag. Jag är så jävla less på sömnbristen som ingår i att ha en bebis, och eftersom jag jobbar heltid och Toshi jobbar 24 timmars skift kan det gå nån vecka mellan sovmornarna.... Suck. Sen att jag stress sover i jakten på att få tillräckligt med sömn och de  faktum att det känns som att angelica vaknar så fort jag gått in i djup sömnen gör inte saker bättre. På jobbet har jag dagligen mellan 24-28 två åringar att ta hand om. Ljudnivån är på max med en assisterande lärare som har en röst som kan höras på mils  avstånd. Sommaren har varit ett riktigt plågoris, fuktigt,varmt och rent förjävligt. Kom på jobbet idag och fick order om att göra en katastrof övning med barnen eftersom Nordkorea sköt ännu en missil  över Japan imorse.... Hemma är jag irriterad på "jiijii" ( farfar) som nästan tycks ha glömt bort Alex och bara bryr sig om angelica. Det är ju givetvis bra att han är så förtrollad av henne, men det är bara för mycket. Jag misstänker att Alex är lite svartsjuk på angelica då det kommer till jiijii,något jag verkligen försökt undvika i min och hans relation...

 

Behövde bara skriva av mig lite. Ska jaga den där sömnen nu..

 

Vi köpte ny tv till nedervåningen nyligen, och det lade till en bra touch av den lantliga stilen jag försöker få här hemma :

Angelica blir 11 månader idag!  Min lilla ängel (😈) 

är väldigt "med" för din ringa ålder och lever med ständig "eld baki röven". Det är väldigt påfrestande att försöka hålla hemmet i dem standard jag vill när jag har henne med. Hon går "krabbgång" väldigt duktigt om hon har något att hålla i sig i, och susar fram på golvet på alla fyra 😀 hon älskat för övrigt att borsta tänderna 😂

 

Mata ne! 

 

 

 

Jag hittade det här inlägget bland mina utkast. Jag tänkte att jag publicerar det igen. Usch, som jag inte vill göra om en till graviditet. Att jag kom ur den senaste levande verkar som ett under nu när jag läser detta inlägget... Man glömmer verkligen hur jobbigt allt var så fort det är över! Here we go :

 

Jag är nu inne i vecka 13 och illamåendet har börjat ge med sig lite vissa dagar. Det är inte helt borta, men jag har till och med haft EN kräkfri dag nu äntligen, faktiskt i mitten av vecka 12. Och idag har jag inte heller behövt kräkas något, plus att jag kunnat äta lite choklad äntligen! ( jag som är värsta choklad monstret har verkligen saknat att kunna njuta av en god chokladbit då och då) Så jag hoppas verkligen att detta är ett tecken på att den värsta tiden får vara över och att jag från nu får uppskatta och njuta av min graviditet. Jag har sedan starten tappat ungefär 6 eller 7 kilon, vilket inte är konstigt i och med att jag kräkts mellan 3 till 10 gånger per dag ( 10 gånger var en av mina värsta dagar, har inte haft så många fler av de tack och lov. Men 3 gånger per dag har varit standtard under en lång tid...) Inte så lätt att behålla något hull då inte.

Tyvärr har min huvudvärk gjort sig mer påmind nu, kanske för att illamåendet har stidig åt sidan lite som jag känner av huvudet? Jag får migrän ungefär 1 gång per vecka, och i förra veckan blev det så jobbigt att jag var däckad ca 1 1/2 dag med sprängande och ihärdig huvudvärk, vilket gjorde att jag inte kunde äta över huvudtaget. När denna helvetesvärk äntligen gav med sig mådde jag så fruktansvärt illa att det jag faktiskt tvingade mig själv att äta kom upp i princip samma sekund jag reste mig från stolen. Han knappt springa på toan. Fy fan. Jag var så sjukt trött efter den dagen eftersom min kropp inte fått näring under dessa 2 1/2 dagar, plus den fysiska påfrestningen att vara utsatt för sån smärta under så lång tid, att jag bara inte kunde göra något alls. Men äntligen lyckades jag äta lite smörgås gjord på vitt bröd utan att magen skulle vända sig i samma sekund, och nu äntligen kan jag äta normalt igen. Jag har haft en till sväng med huvudvärk, men det blommade aldrig ut och blev äkta migrän. Tyvärr har jag åkt på en förkylning så jag har lite lätt huvudvärk plus en näsa som känns som att den brinner, men inte mycket jag kan göra åt det. Har iallafall kunnat vara ledig från jobbet de två sista dagarna, och nu börjar våran spring break så jag är ledig i ungefär 9 dagar till :) Sweet! Hoppas att jag under denna tid kommer bli ännu piggare så att det blir lättare att arbeta för mig. Måste verkligen trappa upp timmarna nu.

 

Vi hade läkar besök för bebisen förra Lördagen och det är en hesmkt livlig liten krabat där inne. Snurrade runt ett helt varv inne i magen under 3D ultraljudet. Det var riktigt fantastiskt att se. Om det är en flicka där inne befarar jag att lillan kommer bli lika aktiv och busig som jag var som liten, vilket känns lite skrämmande ;) Haha :)

 

Dags av avsluta det här inlägget nu,

 

 Angelica 5 månader 

 

 

Och så har det gått typ hundra år sedan jag skrev sist igen. Allt har liksom kommit I vägen... Jobbstart, livlig bebis, trötthet och så uselt tangentbord på både plattan och telefonen. Jag har helt enkelt inte haft varken ork, tid eller tålamod att försöka mig på att skriva ett helt blogginlägg. Jag men nu äntligen har jag laddat ner en ny keyboard till min telefon, och det går sannerligen snabbare och enklare att skriva nu! Vilken lättnad 😇 för jag vill verkligen skriva på min blogg. Dock hinner jag inte skriva mera nu, för det är hög tid för mig att slå igen mina ögon och vila kroppen för natten innan min lilla ängel vaknar upp för sin nattmjölk och sedan gör dag som vanligt kl 05. Usch jag är knappt människa numer. Men för att göra mitt första inlägg på gud vete hur länge lite roligare så lägger jag upp en random bild också 😄 mata ne! 

 

 

Äntligen hittade vi ett nytt matbord: 

 

Så blev det den 26:e igen, och min lilla ängel har blivit hela 4 månader gammal. Nu får hon ju faktiskt börja äta gröt, vilket jag ser mycket fram emot då jag far hem till Sverige. Där ska jag som sagt köpa in massor av gröt och välling som jag ska ta med mig tillbaka till Japan. Och där ska Angelica få prova gröt för första gången! Det ska bli så roligt att se hennes reaktion när hon för första gången får prova att äta. Hon är ju verkligen "med" då vi äter, sitter gärna i famnen eller i sin stol nära intill så att hon kan titta på oss medan vi äter, och så rör hon på munnen och ser riktigt sugen ut på att äta själv också.

 

Så, som nybliven 4 månaders bebis kan Angelica:

 

- Sedan igår, en dag innan hon fyllde 4 månader, rulla över från rygg till mage. Vilket fantastiskt ögonblick att se henne rulla över för första gången, och hon var då himla stolt över sig själv också, det syntes verkligen. Nu jobbar hon sedan imorse på att rulla tillbaka igen, från mage till rygg, men det går inte så bra hittintills.

 

- Hon sitter rätt stabilt nu ( med stöd från kuddar) i sin Antilop stol. Hon gillar att sitta i den under korta stunder och leka med sina leksaker. Hon har blivit hyffsad stark i ryggen.

 

- Nacken är stabil nu och hon håller själv upp huvudet utan problem.

 

- Hon kan gripa om leksaker medvetet nu. Motoriken har börjat komma igång ordentligt. Hon gillar att leka med sina leksaker och stoppa saker i munnen.

 

- Lämna henne på punkt A och du hittar henne på punk B.

 

Det är verkligen roligt att följa hennes utveckling. Och nu kommer det väl att rasa iväg som en lavin, då hon lärt sig att rulla från rygg till mage! :)

 

Mata ne!

En tid efter det att jag blivit gravid berättade min lillasyster Anna för mig att jag antagligen bar på en liten flicka. Och att denna lilla flicka skulle komma att bli lite speciell. Hon skulle ha en helande effekt på mig, och att det var just därför som just hon kom att bli min lilla bebis. Anna hade fått till sig att det var min pappa ( som avled i sömnen för ett par år sedan) som såg till att just lilla Angelica skulle bli MIN dotter. Hon skulle hela mig på de plan som jag behöver helas. Denna lilla flicka skulle ge mig en sådan glädje, sa min syster till mig.

 

( som ni förstår så är min syster högst medial och har stark kontakt med andevärden) ( jag är hennes största fan) ( tillsammans med mamma då)

 

Just då kunde jag inte riktigt förstå. Jag visste att hon hade rätt, för jag tror verkligen på det hon säger, men jag kunde bara inte känna det. Alex gav mig ju redan en sådan enorm glädje, och han kändes alltid för mig som helande. Han har en så vacker själ, min lilla pojke. Så hur en ny liten människa skulle kunna ge mig mer av något som han redan ger mig sååå mycket av, kunde jag bara inte förstå.

Men nu förstår jag. Jag älskar inte Angelica mer än jag älskar Alex. Alex gör mig inte mindre glad bara för att Angelica också gör mig glad. Men nu gör Angelica mig så oerhört glad på en annan nivå. Och ja, det känns som att hon helar mig på sätt jag inte visste jag behövde helas på. Jag älskade Alex baby tid, och tyckte att han var sötaste bebisen på jorden och hela baletten. Men herregud vad jag är förälskad i Angelica! Jag kan bokstavligt talat bara sitta och titta på hennes underbara, perfekta ansikte med två omaka öron, och aldrig bli less. Bara jag tänker på hur mycket jag älskar henne och hur underbar hon är bränner det i ögonen och en liten tår av lycka vill titta fram. Kanske är det fortfarande hormoner som rusar omkring. Eller så stämmer det som min lillasyster sade. Att Angelica är speciell och att jag behöver henne. Jag väljer att tro det sist nämda.

 

Jag valde att döpa henne till Angelica av den anledningen att Angelica betyder just " ängel". Och jag vill som smeknamn kalla henne min lilla ängel... my angel. Sen tycker jag ju dessutom att det är ett väldigt vackert namn.

 

 

På tal om Angelicas öron. Hon har alltså två omaka öron. Ser lite lustigt ut. Det högra örat är litet och står rakt ut. Hon ser ut som ett litet troll. Det vänstra örat är betydligt större och ligger mer mot huvudet. Det är varket mina öron eller Toshis öron. Detta var jag lite störd över precis då hon fötts, funderade på om det var något som måste åtgärdas. Men så pratade jag med min lillasyster Anna och Mamma på skype och nämde detta lilla fenomen. Då visar det sig att min älskade syster Anna har exakt likadana öron! Helt plötsligt var det inget bekymmer längre, utan snarare en välsignelse. Min älskade lilla dotter har likadana öron som min älskade lillasyster. Kan det ens bli bättre? Och att Anna hade två olika stora öron, varav ett dessutom står ut lite från huvudet, visste jag ju inte ens. Så något man märker är det ju inte, vilket betyder att Angelica inte kommer att bli lidande av det ( typ retad eller något). Nu är älskar jag att titta på hennes söta små omaka öron, och tänka att de är likadana som min lillasysters :)

 

Nu JÄVLAR, nu närmar det sig! Med stormsteg! Sverige inom en månad! Såhär pass nästa månad sitter jag i min kära mammas kök och sippar kaffe, har antagaligen dessutom några vänner på kärt besök. Åhhhhhh vad jag längtar!! Två av mina vänner har dessutom hunnit få sitt första barn och sitt andra barn sedan jag sist var hem, så det ska bli sååå kul att få träffa dessa två nya små människor!

 

Just nu håller jag på att inhandla en massa souvernirer och annat som min familj och vänner önskat få från Japan. Väntan är ju faktiskt också halva nöjet. Sen försöker jag att hålla både mig och barnen friska. Alex ska få vara ledig från skolan från och med Februari , för att minimera risken till att bli smittad precis innan avgång. Från och med Februari ska vi dessutom försöka hålla oss ifrån alla stora shopping center och sånt där stora mängder människor samlas. Så jag försöker att få klart inhandlandet av souvernirer till Sverige nu i Januari.

 

När vi kommer hem ska vi dessutom ha dop för vår lilla Angelica. Och Toshi ( som inte kunde vara med på Alex dop) kan vara med den här gången! Dessutom kommer Jiji ( farfar) också! Jättekul! Jag och barnen kommer till Sverige den 13 Februari och Toshi och Jiji den 7 Mars. Vi far hem tillsammans till Japan igen den 13 Mars. Och från April återgår jag till jobbet igen. '

 

Nu har jag skrivit nog på bloggen för den här gången. Mata ne!

 

Min stackars lilla ängel åkte på det berömda RS viruset förra veckan och blev inlagd på sjukhus i 4 dagar. Det var tack och lov iallafall inte värsta fallet av detta virus, det stannade vid mändger av snor och envis hosta. Jag har hört att det i värre fall kan leda till andra sjukdomar, som t ex lunginflammation. Men som sagt så skonades Angelica från detta. Hon var en liten kämpe och vi är sedan i Måndags hemkomna från sjukhuset. Nu har hon i princip bara lite hosta kvar. Men det skar i mamma hjärtat att se sin lilla bebis kopplad till dropp på sjukhuset :

 

 

Jag tog äntligen tag i att söka ny frisör. Tycker mycket om frisören jag har sedan flera år tillbaka, men känner ändå inte att jag blir helt nöjd efter att jag klippt mig. Oftast blir det någon form av missförstånd och jag känner att jag sällan blir " överraskad" med resultatet. Dessutom är det rätt långt från där vi bor och det kostar rätt mycket. Så jag har äntligen provat ett nytt ställe, som ligger inte mer än ett par minuters gång avstånd från vårt hus. Och jag blev verkligen jättenöjd! Kolla här:

 

 

Lite bilder från vår första jul som tvåbarnsfamilj: 

 

Vi började faktiskt julfirandet på kvällen den 24:e December, genom inköp och avnjutning av den traditionella Japanska "Jul tårtan":

 

 

Alex är så rolig nu mer 😂 Han har hunnit bli 4 och 1/2 år gammal och älskar att skämta och fjanta omkring 💗💗 

 

Nu har min lilla ängel blivit hela 3 månader gammal och som hon utvecklas! Hon har nu börjat:

 

1. Att bli starkare och stabilare i nacken. Kan fortfarande inte sitta upp ordentligt, men med lite stöd kan hon typ sitta ett litet tag. Dock verkar hon bli trött i nacken fort för huvudet faller liksom frammåt eller bakåt eller åt sidan :P

 

2. Hon har hittat sina händer och stoppar dem gärna i munnen för att undersöka dem. Dock vet hon nog inte om att de är hennes egna händer ännu...

 

3. Hon har börjat att göra medvetna rörelser med armar och händer, försöker att slå till leksaker som hänger ner framför henne. Går dock sådär för henne....

4. Angelica ser ordentligt nu, och följer med vad som händer i rummet riktigt bra. Hon känner mycket väl igen mig, Alex , pappa och farfar ( Jiijii) och ger oss stoooora leenden när hon ser oss.

 

5. Hon kommunicerar hej vilt med oss på sitt eget språk och blir frustrerad eller ledsen ifall vi inte uppmärksammar henne när hon gör det.

 

6. Min ängel gav mig sitt första, RIKTIGA , bubblande skratt här om dagen! Helt underbart ljud :) Har inte hänt igen sedan dess, men jag väntar... ;)

 

7. Hon har börjat lära sig att vända sig från mage till rygg nu. Men från rygg till mage blir hon stannandes på sidan.

 

8. Hon har väldigt starka ben och sparkar ifrån ordentligt om man "ställer upp henne".

 

 

För övrigt är hon en väldig glad lite själ och ler mer än hon gråter eller är sur. Men då hon gråter tar det bara sekunder innan hon eskalerar till ett stadium av " glas spräckar" nivå på sitt gråt .

 

Hon har sovit sin första hela natt helt och hållet utan uppvak efter vårt julfirande den 25 december. Hon var trött, stackarn. Annars vaknar hon som mest 2 gånger. Hon sover med andra ord exemplariskt.

 

Jag har redan slutat att amma. Angelica föredrar flaskan och eftersom jag ska återgå till jobb i April var tanken ändå att bara amma ett par månader. Skönt för mig är det då att slippa ammandet, nu har jag helt och hållet fått tillbaka min egen kropp och jag kan dricka allt kaffe och ta alla mediciner jag vill. Känns skönt att jag från och med nu får ta min migrän medicin när anfallen kommer. INTE kul att ha ettt huvud som är påväg att bokstavligt talat gå sönder av smärta, och inte kunna ta någon medicin. Tack och lov att det nu är över. Jag är helt enkelt inte vidare förtjust i ammandet och anser att ersättningen är tillräckligt bra, jag är själv helt uppvuxen på ersättning och är frisk och kry ( förutom huvudvärken då, men det har ingenting med brist på bröstmjölk att göra). Men det känns ändock bra att ha gett henne bröstmjölk de första 2 och en halv månaderna så att hon fått mina antikroppar den mest kritiska perioden.

 

Sist men inte minst måste jag ju bara säga hur KUL det är att ha en liten flicka! Trodde inte att jag skulle tycka att det var så roligt som jag gör, men det är verkligen fantastiskt roligt! Att klä henne, välja leksaker och filtar och annat åt henne, allt i ROSA! I LOVE IT! Jag stört älskar rosa och är som min lillasyster säger, " en rosa person" ( min färg på min energi är rosa, eller den ska vara rosa, sen jag flyttade till japan har jag tydligen blivit blå, vilket jag absolut inte vill vara. Jag vill vara ROSA). Min lillasyster är väldigt medial ( synsk) och har berättat mycket för mig om människors auror, energier och färger. Som en "rosa person" är man ganska känslig, blir lätt glad över små saker och som jag upplever det, en mjuk person. Medan den blå personen är starkare ( kanske typ i viljestyrka och åsikter) , lite ekonomiskt lagd och kanske inte blir lika glad över de små sakerna i livet ( typ att få en rosa disktrasa till köket ), en ledare. Jag frågade henne vilken färg jag var, och trodde att svaret skulle bli rosa. Svaret jag fick var blå, och vi blev båda chockade. Detta var innan hon förklarat vad färgerna innebar dessutom. Min första reaktion var " Va? BLÅ? Hur tusan kan jag vara blå? Jag är väl inte blå..." typ. Jag sa att jag vill vara ( och känner det som att jag ska vara) rosa. Hon sa själv då att " Ja, du ska vara rosa..". Men att livet i Japan antagligen påverkat mig såpass att jag ändrat färg. Dock kan man själv ändra sin färg genom tankesätt och att omge sig med saker av den färgen. Så förhoppningsvis hjälper Angelica mig mycket i arbetet att ändra min färg. Jag känner mig då mycket mer Rosa nu :)

 

Nu vaknade min lilla ängel från sin tupplur, så det är dags för mig att gå och hämta henne.

 

Mata ne!

 

Nu närmar sig Jul med stormsteg! Jag är så tokig i julen, och känner att jag behöver få vara omgiven av jul värme länge, så här i vårt hus plockar vi fram julen redan i November! 😅 lite tokigt kanske, men jag älskar julen sååå mycket! Och i år har Alex också fattat galoppen, och är nästan lika tokig som mig 😍 Och i år ska vi dessutom ha jultomte! Jag har verkligen planerat massor för i år, och bakat både knäck, lussebullar, pepparkakor och mozartkulor. Puh! 😄 Sen har jag dessutom i år firar varje advent på något vis och gett Alex en choklad adventskalender. Super kul! Vi har gjort en massa mys som familj och med vänner och infört en del nya traditioner 💗😇 

Tänkte lägga upp några bilder från dagens pepparkaks bak med Alex och advents bak med min kollega Darren och hans barn från tidigare : 

 

Angelica blir imorgon 2 månader gammal! Tiden går så fort.

 

Angelica som nybliven 2 månaders bebis :

 

1. Hon behöver sova rätt mycket under dagarna. Då hon är trött och inte kunnat sova riktigt ordentligt, utan bara snuttat sig genom större delen av dagen, blir hon väldigt knepig. Ingenting duger, varken bröstet, flaskan eller gullande. Då vill hon bara sova.

 

2. Trots detta sover min lilla ängel fortfarande bra om nätterna, och vaknar som mest upp två gånger på natten och en gång på tidig morgon, typ 05:30. Sedan somnar hon oftast om igen och sover till 9 tiden. Hon har hittills inte haft just någon vakentid på nätterna, vilket jag är hemskt tacksam för.

 

3.Hon fortsätter att träna nacken och blir starkare och starkare. Tror nog att hon kommer kunna hålla huvudet upp själv innan hon blir 3 månader. Vi får se ;)

 

4. Hon ler mycket och har så smått börjat göra andra små ljud annat än då hon gråter.

 

5. Angelica börjar likna mig mer och mer, om jag får säga det själv. Bortsett från lillsyrran Annas bedårande öron förståss ;)

 

Så mycket annat har väl inte ändrats. Förutom att jag märkt att hon är känsligare mot ljud då hon sover under dagarna än vad Alex var. Och om hon inte får sova ordentligt och relativt ostört blir hon väldigt kinkig. Så trots att jag alltid svurit på att jag inte ska dra ner volymen på vardagslivet bara för att bebis sover, har jag nu brutit mitt eget löfte till mig själv. Inte så pass att jag stänger av tv:n och låter bli att göra hushållsarbete, men jag vill inte att Alex ska hoppa och skrika runt ikring henne och jag slår kanske inte på dammsugaren just då. Alex sov sig ju igenom vad som helst, men Angelica behöver att det är lite lugnare och tystare omrking sig. Såvida vi inte är ute med vagnen, då sover hon oftast som en stock.

 

Alex har ju hunnit bli 4 år och 5 månader snart. Han utvecklas ju också mer och mer till en liten stor grabb. Vi har satt igång med ett " spara pengar" system åt honom. Om han hjälper mig med vissa bestämda hus sysslor så får han en bestämd summa pengar per syssla ( städa sitt eget rum får han t ex 100 yen för, vilket är ungefär 10 kr, plocka ur diskmaskinen får han 20 yen osv...). Det funkar kanon och han älskar det :)

 

Han längtar så till julafton att han håller på att spricka. Det är så roligt att se hans förväntan, jag minns ju själv hur spännande det var varje år. Och iår ska vi dessutom ha egen jultomte, så jag och toshi köpte in en tomte dräkt som kommer att användas från och med iår, och förhoppningsvis under väldigt många år framöver! Vi har iår också hittat väldigt bra presenter ( tycker jag verkligen) till Alex. Det ska bli så kul att se honom öppna dem!! :) Och iår har jag äntligen inhandlat en choklad adventskalender till honom. Yey! Som jag längtat efter att få köpa en sådan åt honom.

 

Nu måste jag avrunda här, jag ska försöka lägga upp några bilder snart.

 

Mata ne!