Mitt Japan

Äntligen så har flera små bitar av Sverige hittat sin väg över havet till mig i Japan.

 

Först att nämna är att jag nu äntligen efter 6 år i Japan har hittat en annan svenska som är i princip exakt samma levnads situation som mig. Hon är gift med en japansk man, de har två barn varav en är en pojke på 2 år och 3 månader och en är en liten bäbis flicka på 7 månader och de bor i Kyoto inte så långt bort från oss. Det går inte med ord att beskriva vilken underbar känsla det är att inte vara "själv" längre. Det finns någon annan som känner samma glädje över att bo i detta fantastiska land, bekymmer över de problem som kommer med att bo och uppfostra barn i utlandet, irritation över kulturella skillnader och mycket, mycket mer. Sen är vi väldigt lika varandra på så vis att vi båda två lider av allt för mycket huvudvärk, vilket är en underbar lättnad att för mig att veta att det finns någon annan med samma problem som mig. Jag är inte helt ensam ändå :)

 

Här är en bild från i Lördags då vi for på ett "purareeru" ( vettefan on det e japanska eller kommer från något engelskt ord som japanerna översatt för att passa japanskan...) café. Det är ett café där föräldrarna kan dricka kaffe i lugn och ro medans de pratar med varandra och vakar över sina barn som leker i ett stort rum fyllt med leksakståg alà märket "purareeru" och bilar från "tomica". Vi var där i två timmar och när vi skulle fara ville Alex fortfarande fortsätta leka, så det blev stora krokodil tårar. ( det gick dock fort över) Sedan for vi hem till oss och pojkarna fortsatte att leka med Alex alla tåg och bilar medan vi vuxna fick fortsätta att prata och gulla med bäbisen.

 

Jag knäppte en bild på pojkarna bara för att de var för söta ihop: