Sverige närmar sig
Allting är fortsatt bra i familjen Ohnos hus. Angelica är superduktig och sover genom nätterna med bara ett uppvak kring 02 och sedan igen kring 06. Oftast somnar hon om igen och vi sover ca en timma till, fram till 07:30 ungefär. Vi gör dessutom natt mellan kl. 20 och 21. Så jag får jätte bra med sömn och behöver därför inte power nappa något under dagen. Hon sover sig genom förmiddagen i kortare pass, och har lite mer aktiv vakentid på eftermiddagen fram mot kvällen. Vi äter middag runt 18 tiden och tar ett bad runt 19, sen är det bara förberedelser inför sängen och vi går upp till sovrummet strax för 20 och då äter hon sista gången innan hon somnar. Vi har i det stora hela lyckats få in rätt bra rutiner.
Förberedelserna för vårt kommande Sverige besök tar sig frammåt. Jag har bokat tid för Angelicas första vaccination den 28:e November. Vi har ännu inte gjort något pass åt henne men det ska också göras snart. Ännu har vi inte bokat biljetterna hem men snart är det också gjort. Vi får se exakt när vi far hem, men antagligen i början av februari och så är vi i Sverige i ca en månad. Det ska bli så kul att få komma hem igen! Den här gången blir det dock inte något flängade runt i kring, utan bara spendera så mycket lugn kvalitets tid med familjen som möjligt. Dels på önskemål från dem ( och för att jag själv vill det) men också för att jag nu med två barn och utan tillgång till egen bil inte tar mig lika lätt runt i kring. Men jag ser verkligen fram emot att få prata och skratta med familjen och mina vänner, träffa min kära vän Carros nya lilla pojke ( likaväl som hennes numer stora förstfödda också), äta svensk mat, gå på stan i Pite och handla på ICA och Coop!! :) Börjar längta riktigt mycket då jag tänker på det.
Annars så växer Alex också så det knakar. Han grät för första gången nånsin till en film här om dagen ( 4 år och 5 månader gammal). Jag hade hyrt Järn Jätten, som jag själv älskar, och i sista scenen sprängs han i bitar då han offrar sig själv för att rädda alla andra. Alex vände sig om och tittade på mig, helt röd i ansiktet och med tårarna rinnandes. Jag frågade varför han var ledsen och han svarade att det var för att den stora roboten gick sönder. Åhhh mammahjärtat brast! Jag grät lite själv ;)
Nu behöver jag fortsätta med annat hushållsarbete innan Angelica vaknar. På återseende!
Angelica 1 månad gammal
En månad har nu gått sedan min lilla ängel Angelica beslöt sig för att förgylla vår tillvaro. Hon är fortfarande en väldigt snäll bebis som sällan gråter. Hon gråter om hon är hungrig eller ibland om hon vill be gosad med. Men om man ger henne lite uppmärksamhet eller matar henne blir hon nöjd igen :) Hon klarar sig rätt bra själv i sin baby sitter även om hon är vaken, men tillslut blir hon uttråkad och vill gärna att man bär omkring på henne. Hon är lite svårare än vad Alex var under vakentiden, och har större aptit än vad Alex hade, vilket gör att hon vid två veckors kollen hade ökat lite för mycket i vikt. Vi får se vad de säger idag. Jag försöker ge henne nappen ibland då det verkar som att hon bara vill suga på något, vilket funkar ett tag, men tillslut är det bröstet eller flaskan som gäller.
Angelica sover väldigt bra, har lyckats med att ha vakentid på dagarna och sova hela nätterna. Just nu vaknar hon inte mer än typ 2 till 3 gånger per natt. Sover med rätt långa pass, typ 3 timmar eller mer. Hon äter och sen sover hon igen. Vaknar med storebror typ runt 7 tiden.
Det hela går väldigt bra. Jag är fortfarande inte van vid att ta hand om två barn samtidigt, men Alex sköter sig jättebra och verkar fortfarande gilla att ha blivit storebror. Han pratar tydligen mycket om Angelica på skolan och visar alltid "bebisen" för personer vi träffar. Han låter mig veta ifall hon verkar hungrig, hjälper mig med nappflaskan och ser till att hon inte tappar nappen. Dessutom gillar han att hålla henne. Han är underbar :)
Nu är det dags att gå, mata ne!
Fortfarande i bebis bubblan
Angelica är snart 3 veckor gammal, och jag är fortfarande kvar i min lyckliga lilla bebis bubbla. Eller inte bara bebis bubbla, familje bubbla kanske jag ska säga. Jag är helt enkelt så lycklig just nu, men min lilla bebis Angelica, min Alex som blivit storebror och är så duktig och så med min älskade man Toshi. Det är så kul att få göra om bebis tiden i vårt nya hus, ett ordentligt hus, utan glepor i väggar och tak, massa äckliga småkryp, kallt drag genom huset, litet och trångt kök separat... I vårt alldeles egna, nybyggda hus är allt så mycket enklare och roligare, med counter köket så att jag kan se ut över tv rummet och passa både Angelica och Alex medan jag plockar och donar i köket, golvvärme, toa och bad på samma våning, bad med automatisk uppfyllning och uppvärmning, tork funktion i badrummet då jag måste hänga tvätt på regniga dagar och bara så mycket mer :) Huset gör verkligen allt så mycket roligare och enklare :)
Den här gången har jag dessutom lagt ner mycket krut på att införskaffa bebis prylar som jag verkligen vill ha, istället för vad som finns tillgängligt nära till ett billigt pris.
Jag har till exempel köpt den här super fina, rejäla barnvagnen av min vän Mimmi:
Jag har till exempel köpt den här super fina, rejäla barnvagnen av min vän Mimmi:
Uppa Baby Cruz, en ordentlig barnvagn vill jag lova. Annat än barnvagnen jag använde med Alex. Det är så skönt att ha en barnvagn som hjälper mer än stjälper.
Inhandlade även från Amazon en Lascal Buggy Board, vilket tydligen är en svensk uppfinning ( älskar att den är Svensk), så att Alex kan åka med när vi går på längre prommenader ifall han blir trött. Han tycker det är superkul att stå på den. Den är verkligen guld värd, super enkel att sätta på och ta av, och ryms galant i den stora korgen under vagnen.
Sen har jag med stor omsorg valt nappflaskor den här gången. Förra gången handlade jag det som fanns tillgängligt på affären, men den här gången har jag tänkt mer på vad jag vill använda för min egen del såväl som funktion när det kommer till anti kollik , desinfektion metod osv. Och så hittade jag en ny typ av nappflaska från Sverige : Twistshake flaskan! Den är färgglad, gjord i plast av säkert material, kan desinfekteras i mikron, fungerar lite som en shaker för att förhindra klumpar i ersättningen, anti kolik napp, varje flaska har en liten behållare för portion av ersättning vilket gör det enkelt vid nattmatning eller när man går ut, och kul för mamman för man kan mixa flaskorna med olika färger för att göra sin egen design. Jag älskar dem :)
Att desinfektera i mikron är också rena drömmen, jämfört med Milton som jag änvände förra gången med Alex. I mikron blir det klart på 4 minuter och krävs bara liiite vatten i boxen, in i mikron och vips, så var det klart. Underbart. Med milton var jag tvungen att lägga flaskorna i en större behållare med vatten, tillsätta milton desinfektions medlet och så tror jag de skulle ligga där i ca 30 minuter eller 1 timma. Minns inte riktigt, men bökigt var det iallafall. Mycket, mycket enklare och roligare nu :)
Jag köpte även en liten workbook till Alex här om dagen då han fullkomligt älskar att sitta och arbeta i dessa :
Det är typ sånna här böcker som Alex arbetar i på skolan. Han tycker det är super kul och kallar denna bok för " Silly , silly book".
Mitt lilla hjärta är så duktig :)
Nu är det dags att fortsätta stöka på här hemma.
Mata ne!
Angelica är född!
Den 26:e September på morgonen kl. 07:12 föddes vår fantastiska lilla ängel Angelica Ohno.
Jag var beräknad till den 29:e September, men fick förhöjt blodtryck Fredag den 23:e September och blev ombedd att komma tillbaka för kontroll redan nästa måndag igen, och att i så fall bestämma datum för igångsättning då. Men på Söndag den 25:e September började lätta värkar att komma under dagen, och de kom med 10 minuters mellanrum typ hela tiden. De gjorde inte särskilt ont, men kändes som ett tryck neråt och som starkare mensvärkar, typ. Dessutom kändes de inte bara framtill utan sträckte sig runt bak till svanskotan, typ.
På kvällen runt 22 tiden ringde Toshi ( som jobbade då) in till sjukhuset och frågade om jag borde komma in, vilket de sa att jag borde göra. Så han fick ledigt och kom hem och hämtade mig, Jiijii ( farfar) kom hit och sov med Alex, och vi kom till sjukhuset runt midnatt. Där var värkarna fortfarande för svaga, och de funderade på att skicka hem mig men bestämde sig för att jag fick stanna kvar. Och tur var det för ca en timma senare ( ca 01 tiden) började värkarna öka i styrka och komma var 2:a eller 3:e minut. Barnmorskan var själv överraskad över att värkarna kom så ofta och kraftigt så plötsligt. Hon kallade på narkosläkaren, men narkosläkaren var väldigt upptagen så det tog ganska länge innan hon kom. Och då hade värkarna kickat in FOR REAL. OMG the PAIN. The HORROR. PANIKEN. Ush och fy så jävla hemskt. Med Alex var jag ju knappt vid medvetande pga blodtrycket närmare 200 och tydligen massor av smärtstillande epidural och andra mediciner, så någon som helst smärta upplevde jag ju inte vid hans födsel. Men den här gången. Yepp. Jag ville bara dö. Och stackars Toshi, jag såg i hans ansikte hur han led med mig, men fanns ju inte ett smack som han kunde göra. Dock fann jag det hjälpande att titta honom i ögoen medan värkarna kom, stackarn. Det kan inte ha varit helt lätt för honom heller att bara vara där utan att kunna hjälpa. Och sen att stoppa in den där förbannade epiduralen medan man hade helvetes värkarna, ligga i fosterställning och veta att det är farligt att röra sig, och känna det där fruktansvärt obehagliga och skrämmande trycket i ryggen.... jag var nog rädd för att stoppa in epiduralen utan så starka värkar, så ja det var ett helvete i sig.
Sen att epiduralen som jag mindes skulle ta bort all smärta inte hann ikapp med värkarna då de var för långt gångna, inte tog bort just nån smärta alls, ja då var jag glad.... eller inte. Gud vad jag förbannade att epiduralen aldrig kickade in! Kändes ju grymt bittert att betala över 10 000 kr och gå igenom helvetet med att sätta in fanskapet och sen inte få nån nytta av den. Men i slutändan när krystvärkarna kom ( som typ alla säger är de lätta värkarna, eehhhh, verkligen???), började epiduralen äntligen hinna ikapp och jag kunde känna att den tog bort toppen av krystvärken. Prisa Alah, tack gud för det! För fy fan vad jobbiga de var också. En helt ny smärta. Och att inte få krysta än var fruktansvärt hemskt. När jag väl äntligen fick börja krysta så trodde jag att det strax skulle vara över, typ 5 krystningar eller nåt och så skulle hon vara ute och all smärta skulle blåsa bort. Men nix. Vet inte hur många gånger jag fick krysta, men nånstans kring 15 gånger är kanske inte att ta i för mycket. Det känndes då som att jag fick krysta i en evighet, och att jag kunde skrika och grymta och bröla på ett så omänskligt vis var chockerande för mig. Så mycket har jag aldrig tagit i i hela mitt liv, med både ben och armar och hela kroppen. När Angelicas huvud äntligen började titta ut fick jag känna med fingrarna på hennes huvud mellan värkarna. Det var ju en otrolig upplevelse. Och sen när hon väl kom ut kunde jag se henne komma ut, något jag missade med Alex pga min onärvaro och det faktum att jag kräktes i exakt samma sekund de drog ut honom. Men nu fick jag se, uppleva och KÄNNA hela förloppet av Angelicas födsel. Något jag hatade under själva proceduren men som jag är så OTROLIGT tacksam för idag. Nu känner jag verkligen att jag har fött barn, och varenda gång jag tittar på henne minns jag vad jag fick igenom för att få ha henne här hos mig. Både genom den jobbiga graviditeten och förlossningen. Känner mig onekligen ganska stark och ganska stolt över mig själv. Rättelse - otroligt stolt över mig själv att jag kunde gå igenom en förlossning. Det är något jag alltid trott skulle vara omöjligt för mig, speciellt utan bedövning, vilket det i slutändan typ blev.
Men förlossningen i sig var egentligen jättebra tror jag. De sa att det bara tog 4 timmar från det att det aktiva värk arbetet hade börjat till det att hon var född. Och det är ju ganska snabbt. Jag vet att det finns många andra kvinnor som får ligga i helvetet betydligt, betydligt längre, så jag är väldigt , väldigt tacksam över min förlossning. Och det blev ju inget akut som med Alex ( skyhögt blodtryck, klippning, sugpropp ( kallas det så, eller var det tång...), barnmorskor som samtidigt tryckte på min mage för att hjälpa honom ut...). Angelica kom ju helt själv utan all den dramatiken. Jag sprack bara lite grann. Och blodtrycket gick aldrig mycket över 150. Så ja, det var en jättebra, jättehemsk, förlossning :)
Nu mår jag bra och känner mig full av liv och energi, jag är i värsta bebis bubblan och jag älskar det! Alex är också fantstisk och underbar, verkar gilla att ha blivit storebror. Han far på dagis utan problem och är rar och go mot Angelica när han kommer hem. Jag gör mitt bästa att ge honom så mycket fokus jag kan också, så att han inte känner sig för mycket åtsidosatt av bebisen.
Och Angelica är verkligen min lilla Angel. Hon gråter bara då hon är hungrig. Äter och sover massor. Vaken tiden har nu börjat öka dag för dag ( precis som hennes vikt, hello chubby legs) , och tack och lov händer detta övervägande under dagen. Under natten vaknar hon omkring var andra eller var tredje timma för att äta, hon tar både flaska och bröst galant. Vi byter blöja, hon äter och så somnar hon om. Om hon ibland har lite vakentid under natten kan hon ändå ligga själv i sin säng och jollra på, utan att gråta för det mesta, och så somnar hon om när hon blir pömsig. Verkligen en liten ängel. Hon ser sig mycket omrking, ler ofta ( speciellt ifall vi ler åt henne), har stark nacke och försöker ofta lyfta huvudet och titta och höger och vänster redan då jag rapar henne, hon visar också tendens på att försöka rulla över på sida ibland när hon blir otålig ( vilket är lite skrämmande, är ju farligt om hon skulle få för sig att göra detta under natten och LYCKAS medan jag sover...). Hon är iallafall stark. Kommer nog att vara fart på henne när hon blir lite större. Som sin mor. Mig var det fart på.
Sist men inte minst kan jag faktiskt se likheter mellan Angelica och mig i hennes ansikte. Hon har Toshis mörka anlag, men mina ansiktsdrag verkar det som. Och så är hon väldigt vit. Håret växer i racer fart och jag tror vi får en rätt långhårig tös :) Nu ska jag bara lägga upp ett par bilder innan hon vaknar från sin tupplur.
Mata ne!
Första dagen hemma efter 4 dagar på sjukhuset.
sleeping beauty :)
Bilder som sjukhuset tog både när Alex var nyfödd och nu när Angelica var nyfödd, eller nån dag gammal. De är rätt lika ändå!
Angelica en vecka gammal och har på sig sin första klänning, som jag fick av min vän Starlyn i baby shower present.
Min ängel :)
Gravid vecka 38
Nu är jag gravid i vecka 38 och 2 dagar. När jag var gravid med Alex kom han redan i vecka 38 och 4 dagar, men detta berodde på att mitt blodtryck hade gått upp för mycket och kroppen hade tydligen börjat förbereda sig för hans ankomst. Men den här gången får jag allt behålla den lilla där inne ett tag till. Blodtrycket är fint och hon är inte påväg någonstans än. " Rör mycket på dig" säger de till mig, så jag försöker att hålla mig sysselsatt med diverse aktiviteter. Känns konstigt att höra att hon inte är påväg ut än, och att de ber mig att röra mycket på mig. Konstigt men bra. Dessutom väger hon redan 3000 g, jisses vilken bjässe! Alex vägde enbart 2490 g när han föddes, vilket alltså är om två dagar om vi ska jämföra med lillan. Jag vet att Alex var liten då han föddes, men när jag tänker på hur mycket lillan väger nu ( vilket säkert är mer normalt) funderar jag på hur stor hon kommer att vara när hon föds. Och hur pytteliten Alex måste ha varit! Nåja, hon är ju inte direkt för stor, jag vet att svenska barn brukar väga mer än japanska barn. Vanlig vikt för svenska barn överstiger väl ibland 4000 g tror jag?? Inte säker alls dock... :P
Men nu börjar jag också vara rejält trött på att vara gravid, om än jag är glad att det inte blir en lika plötslig igångsättning som med Alex. Men kroppen känns trött och foglossningen jag har kännt av senaste veckorna börjar bli smärtsammare och smärtsammare. Dessutom sover jag inte något vidare under nätterna, vilket man tydligen sällan gör i det här stadiet av graviditeten. Måste kissa typ var annan timma och när jag sover så drömmer jag så himla mycket, eller känner mig helt utvilad under natten och vill bara att morgonen ska komma, för att under dagen vara tvärtom slutkörd och längta efter natten. Men samtidigt som jag längtar efter att ha llillan här och börja vårt nya liv som tvåbarns familj gruvar jag mig för första månaden med mini bebis som behöver få rutiner ( vi får ju se hur hon behagar att sova och hur mycket hon kommer att gråta osv) plus den jobbiga efter förlossningen stadiet för mig. Jag tyckte verkligen det var jättejobbigt med Alex, att blöda så mycket och få igång amningen osv. Men han var ju en liten bäbis ängel som knappt grät och sov typ hela tiden. Så det gjorde ju det hela enklare. Jisses vad jag är nervös för hur det kommer att bli denna gången? Hur kommer lillan att bete sig? Tänk om stackarn får kollik? Eller är en av alla andra bebisar som vägrar sova på nätterna? Allt var så enkelt med Alex... sån tur får man väl knappast två gånger? Jag kan nog inte annat än att bara be änglarna att hjälpa mig igenom vilken situation det än blir. Och ge mig kraften att göra det bästa av det :) Jag får förlita mig till att allt löser sig och försöka att inte oroa mig över sådant som jag inte kan sstyra ändå. Så länge min lilla flicka föds frisk och för vara ett glatt och lyckligt barn spelar ju inget annat någon roll. Så är det ju :)
Vi har förövrigt snart färdigställt Alex rum, med egen fin säng och lite ny inredning, så att det är redo för honom när lillan är här ifall han känner att han vill sova i sin egen säng. Vi samsover ju fortfarande , om än Alex senaste veckan har valt att sova i lillans bäbis säng bredvid vår säng ( för att han själv vill det, sötnosen). Men vi har inga planer på att sparka ut Alex ur vår säng bara för att bebis kommer. Jag älskar att samsova. Men han har växt så mycket på senaste och verkar vara så redo att bli storebror, så vi kände både två ( jag och Toshi) att ha en säng redo för honom kunde vara bra. Ifall han blir störd av lillans gråt och amning nattetid, och ifall han då känner att han är en "stor pojke" som vill sova i sin egen säng, i sitt eget rum. Då får han ju givetvis göra det.
Sen har jag fått såååå mycket fina flick kläder av tre av mina vänner här, kläder som de använt till sina egna döttrar. Verkligen superfina plagg alltihop, och hur mycket som helst i alla storlekar upp till typ 90. Så vi kommer inte att behöva köpa mycket kläder till lillan, så länge storlekarna går ihop med säsongerna här. Spelar ju ingen roll om jag har en massa vinterkläder i storlek 70 ifall det är mitt i sommarn som lillan behöver dem, haha. Jag håller precis på att gå igenom sista kartongen med kläder, sorterar dem i storlek och märker påsarna så att jag bara kan plocka fram när det är dags för lillan att börja använda. Nu ska jag faktiskt sluta skriva och istället gå upp i rummet där vi nu förvarar alla bebis grejjer, och fortsätta med klädsorteringen.
Mata ne!
Baby shower, mamma ledighet och graviditetskrämpor
Nyligen har jag haft min första Baby Shower! Det var mina fina vänner Mimmi och Starlyn som anordnade hela kalaset hemma hos mig, med vänner, blöjtårta, fika, lekar och presenter. Jag har alltid varit så nyfiken på detta fenomen " Baby Shower" och nu har jag äntligen fått uppleva min egen! Det var fantastiskt kul att få fira det lilla liv som växer inom mig, med all fokus just på mig och min mage. Jag är så glad och tacksam över att ha fått prova på detta! Här kommer några bilder från tillställningen:
Såhär fint hade Mimmi och Starlyn gjort dagen till ära. Allt i rosa. Rosa blöjtårta, rosa tårta och rosa Pocky.
Mimmi gjorde både bjöjtårtan och de riktiga tårtorna, vilket enormt jobb hon lade ner! Det var en stooor blöjtårta, och alla pampers blöjor var omsorgsfullt ihoprullade en och en. De fyllde en hel plastkasse!
Alex och hans fjolårs lärare och således min kära kollega Rhea som är från Fillipinerna. Här har Alex en ballong under tröjan, som del i en av lekarna som Mimmi och Starlyn förberett.
Min vän Yuko som är gift med en av Toshis vänner som är från Kanada och Kia som är fru till min kollega ( och nu även Alex lärare) Darren samt en av deras söner, Ryo. Ballong leken.
Ballong leken gick ut på att ha en ballong under tröjan, så att man fick sig en tillfällig gravidmage, och sedan skulle man böja sig ner och räkna sina tår. Den som kunde räkna alla sina tår fortast vann tävlingen. Rhea vann :)
Fika dags i soffan!
En annan lek var att uppskatta omkretsen på min mage, genom att klippa en bit snöre, utan att faktistk mäta. Den som hade närmast längd på sitt snöre vann tävlingen - även denna gång Rhea :)
Samlings bild! Starlyn tog bilden.
Och så en bild på alla superfina presenter lillan fick! Alex tog sitt ansvar och öppnade aaaalllaa presenterna :)
Sen gick jag ju på mamma ledighet nu den första September. Ooooh så skönt det är att få vara ledig! Alex föddes ju redan i slutet av vecka 38 pga mitt höga blodtryck, så med tanke på att jag nu är i vecka 36 är det ju hög tid att börja ta det lite lugnt. Alex går fortfarande på skolan, ( eller dagis, ska jag kanske säga förskola??) men han åker skolbussen både dit och hem. Första gången på skolbussen igår gick galant, han steg på med ett stooort leende på morgonen och steg av med ett ännu större leende på eftermiddagen då han kom hem. Han säger att han tycker om skolbussen, så det känns väldigt skönt :) Min lilla pojke börjar bli en stor grabb nu :)
Det blir dock en kort mamma ledighet för mig. Endast 7 månader. Jag måste börja om att jobba redan i April vilket betyder att jag kommer måsta ha min enbart 6 månader gamla bebis på dagis. Det känns givetvis väldigt tufft, men jag har inte mycket annat till val. Mat måste man ju ha på bordet. Jag får iallafall vara ledig i 7 månader, så jag ska försöka njuta så mycket jag kan och göra det bästa av tiden jag har. Sen är jag väldigt lycklig och tacksam över att ha ett jobb som jag älskar att gå tillbaka till.
Sist men inte minst så har endel graviditetskrämpor smygit sig på såhär i vecka 36. Oförändrat sen förut är halsbrännan, om än den är mer hanterbar nu tack vare medicin.
Jag har tack vare en ihärdig nästäppa nu gått och blivit beroende av nässpray, tack så mycket. Ett beroende jag funderar på att låta vara tills efter att lillan är född. Känns bara för jobbigt i kroppen just nu för att orka ta itu med nästäppa också.
Kroppen känns mer eller mindre konstant utpumpad på energi, magen är fortfarande hög och lillan rör sig som om hon fortfarande vänder sig upp och ner om vart annat, så i position är hon antagligen inte än.
Den här gången känner jag dessutom av sammandragningar betydligt mer än med Alex. var och varannan natt är det lite jobbigt just för att jag får ett sådant tryck neråt, magen är hård och det är svårt att gå ner för trappan på natten för att gå på toa.
Jag tror även att jag denna gång känner av den berömda "Ischias nerven" ( stavning??). Ibland när jag rör på mig så blixtrar det liksom till nånstans djupt i skinkan, det gör så plötsligt ont att jag nästan ramlar omkull. Jag måste verkligen stanna upp och greppa tag i något, så ont gör det. Ibland händer det även i ljumskarna, så gissar att jag för första gången känner av foglossningar också.
Jag hade verkligen inga krämpor alls med Alex, förutom det hemska illamåendet som jag inte ens önskar min värsta fiende, i början. Men mot slutet, där jag är nu, mådde jag toppen. Det gör jag verkligen inte nu, om än jag tror att jag är ganska skonad från krämpor ändå. Men skönt ska det bli när graviditeten är över, och förlossningen också överstökad. Den här graviditeten har verkligen varit tuff. Om allt går bra och vi sen har turen att ha vårta två friska barn blir det nog ingen mer graviditet för min del. Nix. Nog får vara nog, haha.
Nio månader
Så, nu är jag gravid i nionde månaden. Går snart in i vecka 35. Den här graviditeten fortsätter att vara helt annorlunda från den med Alex. Jag tyckte att han rörde sig mycket inne i magen, men då hade jag ju uppenbarligen inte upplevt hur det är att ha den här lilla tösen i magen. Hon rör sig verkligen otroligt mycket, och vänder sig upp och ner med huvudet vartom varannat läkar besök. Nu senast låg hon med huvudet ner igen, men har fortfarande inte låst sig, så jag gissar att hon hinner vända sig ett par gånger till innan hon blir "fast".
Jag plågas just nu av rätt ordentligt med halsbränna och sura uppstötningar på nätterna, men tack vare medicin kan jag sova. Där ett tag fick jag knappt sova något alls. Usch så jäkla jobbigt. Och ibland blev halsbrännan så påtagande att jag var tvungen att kräkas. Inte roligt. Tycker som att jag har gjort min andel av kräkande de första månaderna av graviditeten. Men nu har det som sagt kommit under kontroll tack vare medicinen.
Ibland blir jag så otroligt utmattad ( speciellt om jag gjort något extraordinärt under dagen) att när jag sover mår jag så otroligt "dåligt" i kroppen att jag inte kan sova. Det är verkligen inte heller någon toppen kännsla, för det finns det inte något jag kan göra något åt, bara vänta på att det ska gå över. Jag kan vakna mitt i natten av att kroppen känns så otroligt tung och "sjuk", det känns ända ut i armarna. Jag kan bara försöka ta djupa andetag och vrida och vända på mig i väntan på att det ska gå över.
Nu gör jag min sista arbetsvecka och 3 arbetsdagar innan mamma ledigheten som jag går på den 31 Augusti. Känns skönt att jag snart får slappna av helt. Men jag kommer nog inte att göra några fler heldagar från och med nu tror jag. Min ersättningslärare är på plats så det räcker bra om jag är där på mornarna och lär upp honom, sedan kan jag fara hem fram mot lunch tid. Jag känner verkligen att jag behöver trappa ner då jag har fått ökat antal sammandragningar och lite värkar nu senaste veckan, och då har jag varit ledig. Vill verkligen inte riskera att lillan ska komma ut för tidigt.
Annars går graviditeten bra, lillan är pigg och glad och allt ser okej ut. Försöker att samla mina nerver inför den kommande förlossningen, som känns betydligt mycket mer skrämmande nu än förra ( och första) gången med Alex. Nu vet jag ju vilket helvete som väntar....
Nu måste jag hänga tvätten innan jag ska försöka vila lite innan älskade lilla Alex kommer hem från förskolan. Så, tills vidare - Mata ne!
9 veckor
Graviditeten fram till vecka 9 har varit väldigt tuff. Jag har mått extremt illa och kräkts flera gånger per dag. Två gånger har jag farit in till sjukhuset för att få dropp då jag knappt kunnat hålla nere vatten heller. Men äntligen har det lättat lite grann, om än jag fortfarande mår väldigt illa mest genom hela dagarna och jag fortfarande kräks flera gånger om dygnet. Men jag kan iallafall hålla det mesta av maten nere, om än det ibland kommer något undantag.
Tack vare en massa suport från både Toshi och Jiji samt även från min arbetsplats så har jag kunnat ta det väldigt, väldigt lugnt. Jag arbetar bara ett par timmar per dag och inte ens alla dagar i veckan. Jag abetar bara så pass mycket som jag orkar och klarar av just nu. Även om jag är evigt tacksam att jag kan göra såhär, så önskar och hoppas jag ändå att jag så snart som möjligt börjar känna mig ännu bättre så att jag kan jobba mera, och tillsut fortsätta att arbeta som vanligt. Det blir inte många slantar på mitt lönekonto den här månaden kan jag säga. Att vara hemma massor är faktiskt inte heller någon drömsituation, då det enda jag gör är att ligga ner i sängen eller i soffan i väntan på att det äntligen ska få bli kväll och dags att sova för natten. Den här gången är jag inte alls trött ( alltså som sömnig trött vilket jag var när jag var gravid med Alex), vilket gör att jag inte heller kan sova bort dagarna. Och jag vaknar ofta under natten och minst en gång tar det ca 1 timma för mig att somna om igen. Allt detta gör att jag känner mig rätt nere, nästan lite deprimerad, då jag känner att jag blivit så isolerad. Jag varken vågar eller orkar göra något, inte ens gå och handla på supermarket. Så ja, jag ber och önskar att den här perioden får gå över snabbt och att jag får må bättre både mentalt och kroppsligt.
För att försöka vara lite mer positiv så for vi idag ( den 27 Februari) till läkaren för en liten koll av graviditeten. Den här gången kunde vi klart se vår nya lilla bebis, med huvud, kropp och till och med små armar och ben som sprattlade hej vilt :) Hjärtat pickade också på som det skulle :) Det var ju iallafall lite lyftande för humöret :)
Nu ska jag lägga mig ner - igen.
Mata ne!
3+1=4
Jag har skjutit upp att skriva det här inlägget i oändlighet nu. Inte för att jag inte VELAT skriva, utan för att jag inte funnit varken tid, ork eller mått bra nog. Men nu äntligen idag, är både Toshi och Alex borta på en LÖRDAG, vilket lämnat mig helt ensam hemma i några timmar. Jag mår dessutom rätt okej och har fått bort det mesta stöket och böket här hemma så nu jävlar. Nu ska jag skriva. Here we go:
Alex ska i slutet av September blir storebror! :) Vilket alltså betyder att jag är gravid i vecka 30 ( 8 månader nu) (!!!). Den här gången bär jag på en liten flicka :) Hon är pigg och rör sig massor inne i magen, och på gårdagens träff med doktorn kunde vi se att hon vänt sig med huvudet neråt och han sa att allt är som det ska och att hon ser helt frisk ut :) Vilken lättnad :) Jag går nu till doktorn var andra vecka för koll.
Graviditeten den här gången har varit ännu tuffare än med Alex, antagligen för att jag passerat den gyllene åldern av 30 år, plus att jag nu har även Alex att ta hand om efter jobbet. De första tre eller fyra månaderna av graviditeten var ett rent helvete med illamåendet. Jag skrev ett tidigt inlägg på bloggen ( tror jag var i vecka 9 eller nåt) som jag sparat i utkastet som jag ska lägga upp efter det här inlägget, bara för att inte kunna "försköna" graviditeten senare när jag glömt bort hur jobbigt allt var i början. Ifall det skulle bli tankar på ett barn nr.3 i framtiden. Så jävla jobbigt var det alltså. Jag mådde konstant så illa, kräktes så mycket, kunde inte äta och gick ner mycket i vikt, for in på sjukhuset flertalet gånger för att få dropp. Och kunde knappt jobba. Stress, press och tror fan jag var på gränsen till deprission. Men den här graviditeten var också högst planerad och högst önskad, och att vi dessutom verkar få vår önskan uppfylld och få en liten flicka den här gången är bara för underbart! :)
Från och med runt månad 4 ( kring vecka 15 vill jag minnas) , började illamåendet äntligen lägga sig och jag började kunna återgå mer till jobbet. Men i och med att illamåendet började klinga av kom huvudvärken istället. Den här gången har jag dock valt att inte plåga mig själv mer än absolut nödvändigt, utan bad doktorn om huvudvärkdsmedicin som är okej att ta under graviditeten. Det har hjälpt lite iallafall.
Runt månad 7 började halsbrännan. Hade ingen halsbränna alls när jag var gravid med Alex. Nu förstår jag fullt ut hur jobbigt det är med denna plåga. Men som tur är finns det medicin mot detta också vilket hjälper mig att sova på nätterna.
Även runt månad 7 så mätte mitt blodsocker för högt värde och jag blev satt på en strikt " inget socker" diet under två veckor. Inget tillsatt socker, läsk eller godis ( såklart), men även saker jag inte tänker på som väldigt begränsat intag av bröd, ris, pasta och potatis. Usch vad jobbigt det var! Under dessa två veckor gick jag tvärt om ner 500 gram i vikt men mätte tack och lov helt OK värden på den mer utförliga blodsocker kollen nästa gång. Så nu är jag tillåten att äta normalt igen. Jag försöker dock att dra ner på sockret i form av att avstå från godis, choklad och läsk under veckorna ( som de flesta ändå gör). På helgerna tillåter jag mig själv att äta sötsaker, men jag försöker att tänka lite på hur mycket. Bröd och pasta och sånt tillåter jag mig att äta av under veckorna, då jag kände hur otroligt viktigt det är för kroppen att få detta för att ens orka fungera. Jag ska ju fortfarande dessutom ta mig igenom fulltidsarbete.
Nu igår när vi for till läkaren mättes mitt blodsocker igen ( en koll jag inte visste skulle ske så hade lämpligt nog ätit både middag OCH en liiiiten chokladbit eftersom det var fredag ca två timmar innan läkarbesöket...suck), och det visade lite högt, plus att jag gått upp 1 kg på 2 veckor, så jag trodde att nu är det kört igen. Nu kommer de säga att jag tjockat på mig för mycket och har på tok för högt blodsocker igen, men tack och lov sa de ingenting. Tack, tack , tack änglar :) Vill verkligen inte gå igenom resten av graviditeten som jag var tvungen att kämpa de där två veckorna.... Jag har verkligen fått en annan syn på socker, hur mycket socker jag får i mig utan att ens tänka på det. Och hur mycket jag ÄLSKAR bröd, pasta, potatis, ris och socker. Och att man inte behöver vara överviktig för att få diabetes, utan det kan hända vem som helst. Har aldrig tänkt så mycket alls på diabetes, men nu känns det som att jag fått en liten inblick i hur det kan vara. Och det är inte kul. Jag vet att det låter jätte fjantigt av mig att tycka att två veckor utan kolhydrater och sötsaker var så hemskt, men jag tyckte verkligen att nöjet med att leva fattades något. Missförstå mig inte, skulle jag få diabetes är det ju inget snack om saken att jag bara skulle vara glad att få leva, men att få äta gott är ju ändå en av de största lyckorna vi har. Det är en tröst när man är ledsen, en belöning när man gjort något bra och ett nöje man delar med sina nära och kära. Sen att jag är ett brutalt sötsaksmonster gör ju inte saken bättre...
Iallafall, nu mår jag rätt okej förutom lite mindre krämpor, men jag lyckas fortfarande jobba heltid ( med undantag för vissa dagar jag tar ut ledighet och måste gå hem halvdagar), men i det stora hela kan jag fortfarande ta mig igenom hela arbetsdagar. Jag är totalt slut när jag kommer hem och helgerna är oerhört viktiga för att få återhämta mig, men det går bra. Hur länge jag ska fortsätta jobba är fortfarande lite oklart, jag ska försöka prata med chefen nästa vecka. Men antagligen jobbar jag fram till slutet av Augusti, fast jag kommer nog inte orka ta mig igenom lika många hela dagar tror jag.
Nu har jag fått skriva inlägget med den glada nyheten, och skriva ner lite hur graviditeten varit så här långt. Jag ska försöka hitta en lucka snart igen att få sitta ner och skriva av mig lite.
Så... tills vidare, Mata ne!
Glad
Under de senaste 3 månaderna har vårt närliggande shopping mall " Kyoto Family" haft en ordentlig renovering, vilket varit väldigt opraktiskt då det mesta varit stängt. Men nu har de äntligen öppnat igen och stället har fått sig ett ordentligt ansikts lyft! Verkligen ut med det gamla och in med det nya. Massor med nya affärer och fräscha lokaler. Jag är verligen jätte, jätte glad över detta då en av alla dessa nya affärer är en import affär! De säljer diverse matvaror från världens alla hörn, te , kaffe och godis. Det är verkligen så härligt att ha en import affär bara 6 minuters gångavstånd från huset, eftersom jag annars behövt göra en lite längre resa ( om än inte så lång) då jag behövt inhandla sånt som vanliga matvaruaffärer inte har. Vilket händer rätt ofta ändå. Så ordet är verkligen JÄTTE GLAD :)
Igår när jag gick dit så sålde de en typ av "Happy Bag" med taco produkter för bara 1000 yen, ( lite mindre än 100 kr) vilket var ett kanon pris då tacos är rätt dyrt här. Påsen innehöll spice mix, taco sås, färdig guacamole och taco shells. Bara guacamolen i sig kostar ca 50 - 60 kr , så super bra pris verkligen. Jag köpte påsen och den skall användas till kvällens taco middag.
Sen fick sig den vanliga matvarubutiken också ett ordentligt upplyft, och jag hittade till och med färdiglagad Pad Thai i " world dining" frysdisken! Lycka ;)
PLUS att jag äntligen hittat frysta file bitar av torsk ( benfria). Något jag sökt efter länge, tog mig inte mindre än 7 år att hitta. Hahaha. Jag ska nog inte bli dektektiv i framtiden....
Torsk är på japanska "tara", och nu när jag äntligen hittat vad jag sökt efter kan jag äntligen försöka göra mina egna fiskpinnar eller kanske fisksoppa? Måste bara införskaffa fiskbuljong från sverige igen, då detta verkar lysa med sin frånvaro här i Japan....
Är just nu på en mycket efterlängtad Golden Week ledighet, och det spenderas rätt mycket solig tid ute i parken än så länge. Mycket härligt. Vi får se vad den här dagen har att bjuda på.
Mata ne!
God start på det nya 2016
Då var det dags för en uppdatering. Mycket som hänt sen senast Inte minst har ett nytt år börjat! Gott nytt 2016 alla!
Vi började år 2016 i ett flygplan påväg från Osaka till Istanbul ( det värsta flyg jag någonsin varit med om, jag ska ALDRIG IGEN åka med Turkish Airlines. Helt URUSEL personal.) Hur hemskt dåligt turkish airlines är som flygbolag får jag skriva i ett annat inlägg, för så dåliga var de att jag inte har plats att skriva om det i detta inlägget. Ush.
Iallafall for vi hem till Sverige för en kortvisit! Det var Toshis snälla morbror som bjöd oss på hela kalaset, vilken oerhört givmild och snäll människa. Hur har jag kunnat få ha så tur att ha en sådan människa i mitt liv? Tacksam är ordet!
Vi började med en natt i Stockholm där vi stannade på Radison Blu vid Central Stationen. Jättefint hotell och bra personal. Vi åt middag i restaurangen och min vän Marika och hennes man Kouhei som nu flyttat från Japan till Sverige ( strax utanför Stockholm) kom ut och hälsade på oss. Vi åt underbart god mat och han prata en hel del på hotellrummet lite senare. Alex slocknade som en stock och snarkade i sängen medan jag och Marika pratade. Underbart att få träffa henne igen!!
Nästa dag blev det sightseeing - Gammla Stan och Nobel museet.
Glögg drickande påväg till gamla stan.
Happy Me :)
Vackra Chitose i snöfallet.
En mindre exalterad " Jiji" in the snow... hahaha.
Gruppen utanför Nobel museet.
Shin- ochan och hans fru Chitose under vår promenad till gamla stan i stockholm.
Lite senare under dagen bar det ut till Arlanda igen och hem till Piteå! Hemma hos storasyrran Linda väntade julmiddag och kära återseenden i form av min familj och några av mina bästa vänner. Jag fick för första gången träffa mitt enda syskonbarn Axel och Alex fick således träffa sin första och hittills enda kusin. Tänka sig att jag har typ över 50 kusiner totalt och Alex har bara 1 endaste?? Iallafall var Axel lika söt som en ängel på denna jord. Jag hade kunnat äta upp honom om jag inte hade så brottom med att agera översättare åt våra utländska gäster och hälsa på de mina ;)
Samma kväll fick Alex träffa "Tomtemor" för första gången ( eftersom Jultomten inte fanns till hands...) och uppleva en RIKTIG svensk jul med massor av paket, lek och god mat. Nog för att Alex hade alldeles för mycket att leka med för att bry sig om mat.
Kvällen bjöd även på underbart bastubad och slutade med första bilkörningen på 3,5 år sådär kl.02 på natten. Grus i ögonen? Jarå.
Jag fick för första gången äntligen träffa min underbara dotterson Axel!!
Så fruktansvärt gullig!!
Jiji utanför Lindas hus
Dags för Julmiddag!!
Gott, gotti gott gott!!
Snart kommer tomten...
TOMTEN ÄR HÄR!!!
Och OH BOY vad Alex fick många , fina paket :)
Sen var det lekdags med alla nya leksaker.
Det här är utsikten från det lilla fönstret i rummet där Jiji låg och sov. Han sa att han tittade på den innan han somnade och kände ett sånt lugn. Försår honom.
Nästa dag körde vi runt i min gammla hemby Blåsmark och ut på pappas grav. Sen lunch på pizzeria Blå Ängeln där jag brukade jobba för många år sedan och sen en sväng på stan. Jag inhandlade endel nya fina kläder till Alex och så blev det en runda på Ica. Ett fika besök hos min kära kusin Åsa blev det också, där även lite annan släk slöt upp. Blev så glad att tårarna rann lite grann. Plus att se farbor Göran igen efter så lång tid påminde mig så mycket om pappa att det blev lite känsligt. De liknar verkligen varandra.
Mot kvällskvisten var det middag på O`learys med lite släkt och vänner, vilket var underbart trevligt. Än en gång han jag inte prata så mycket som jag ville med de mina då jag var upptagen att agera översättare och ta hand om min lilla Alex som var så trött att han somnade i min famn.
När middagen var över var det dags för mig att göra mina efterlängtade besök på Hemmakväll och Coop där jag inhandlade godis, godis, GODIS och lite filmer och annat :)
Kvällen avslutades hemma hos Linda med lite glögg drickande. Mycket gott och Mycket trevligt!
Det var skönt att äntligen få hälsa på pappas grav efter så många år.
Pizza Lunch Svensk stil på Pizzeria Blå Ängeln!
Grupp foto utanför Ängeln. Gott var det, om än jag skulle tagit en kebab pizza istället för Monaco. Nåja...
En tur på Ica blev det också, och Alex fick åka i vagnen!
Delar av stora släkten samlad hemma hos kusin Åsa, där vi fick äta riktigt gott, svenskt fika!
Åsas hus var såååå fint :)
Fika time!!
Varför ser jag och Alex så sura ut???
Shin-ochan och Karl , Åsas äldsta son :)
Jiji och Karl :)
Jag i vild diskussion ;)
Gruppbild från middagen på Olearys!
Andra delar av släkten samt närmaste vännerna Kicki och Carro med familj slöt upp till middag.
De käraste : Kicki till vänster och Carro till höger. Åhhh vad jag saknar er!!
Vad tänker Jiji på???
Tredje dagen i Piteå var avfärdsdag och denna gången bar planet av mot Paris! Hur Paris var får jag skriva i ett annat inlägg för nu måste jag avsluta här och gå och lägga mig med Alex.
Truppen innan avfärd mot Stockholm och sen PARIS.
Från vänster: Storasyster Linda, Jag, lillasyster Anna och Mamma.
Hejdå kram....
Mata ne!!
Julen börjar tidigt i vårt hus
Sen jag flyttade till Japan, och speciellt efter det att jag fått Alex , så har julen tagit en allt större plats i mitt hjärta. Eftersom det är typ total avsaknad av snö här under vintern ( förutom ifjol då när det snöade jätte mycket...) så har jag känt ett behov av att låta julen starta TIDIGT i mitt hus. Hur tidigt? Redan i November. När November stiger in genom dörren tar jag fram i princip alla mina juldekorationer, förutom julgranen som får åka fram i början av December. Det känns bara som att jag verkligen behöver få ha en riktigt låååång jul, och omge mig med all mysighet som kommer med den under så lång tid jag kan. Lite knäppt sådär, men det är vad som funkar för mig ;) Jag ska försöka fota lite och lägga upp några bilder senare om jag kommer ihåg det.
Annars så händer inte så mycket, förutom att vi just nu håller på att ta bort det lilla träd som planterades utanför vårt hus då det byggdes. En massa obehagliga småkryp alà tusenfotingar och sånt fann tydligen vårt lilla träd ytters beboeligt och har förpestat vår tillvaro under de senaste månaderna. Så nu är det bye bye träd, bye bye äckelpäckel och hej hej cement.
Vi förbereder också för vår Sverige / Frankrike resa med avresa på självase nyårsafton. Det ska bli så kul att komma hem igen, om än bara för några dagar. Som jag ska fylla resväskan med saker från Sverige! :)
Nu är det dags av avsluta den har lilla uppdateringen, jag ska försöka uppdatera igen så snart jag kan.
Tills dess,
Mata ne!
Sverige som snabbast
Äntligen har hösten kommit och knackat på vår dörr! Luften är svalare och kvällarna kan rent av bli lite kyliga. Men under dagen då solen ligger på blir det fortfarande varmt. Men luft fuktigheten är iallafall lägre, tack och lov. Nu har jag fått nog av 94 procentig luftfuktighet för iår, tack!
Alex bara växer och utvecklas så det knakar! Han har nu börjat nyttja sitt eget rum på övervåningen och går flitigt upp dit och leker helt för sig själv. Behöver bara kolla till honom lite då och då samt se till så han inte trillar och slår sig i trappan, det kan ju gå så illa då. Men han är dock riktigt duktig på att gå i trappan måste jag säga. Just nu sitter han mitt emot mig och leker med lera. Gör en haj, tydligen.
Han pratar ju givetvis mest engelska, eftersom han går heltid på den internationella skolan där jag arbetar. Svenskan och Japanskan kommer nog på en delad andra plats. Men han är duktig på att repetera den svenskan som jag pratar med honom.
En liten nyhet är att vi ( jag , Toshi, Alex, Toshis pappa och Toshis morbror med fru) kommer hem på en snabbvisit till sverige i Januari! :) Jättekul! Jag har ju inte varit hem sedan Alex var bara halvåret gammal, så det blir ju snart 3 år sedan. Sverige och mitt älskade Piteå känns mest som en avlägsen dröm just nu. Så att åter få äta Max hamburgare, pizza från pizzeria Blå Ängeln, handla matprodukter och LÖSVIKTSGODIS från Ica och Coop, handla svensk choklad och viktigast av allt- att få träffa mina vänner och min familj känns ju helt underbart! Sorgligt nog varar lyckan inte länge, vi stannar endast i 1 och 1/2 dag innan vi styr kosan mot - Frankrike och Paris! Där vi stannar lika länge. Det är nämligen så att det är Toshis super generösa morbror som bjuder hela bunten på hela resan. Wow! ( vi hade personligen inte haft ekonomin riktigt ännu att fara hem till sverige själva) så jag är jätte tacksam över möjligheten att få fara hem, om än bara för 1 och 1/2 dag. Och att dessutom få se Paris, något jag verkligen velat, men skulle ju aldrig lägga pengarna på det själv då jag bara vill hem till Sverige igen ifall jag ska lägga pengar och tid på någon resa. Så tusen, tusen och åter tusen tack till Toshis underbara morbror! :)
I övrigt så är det rätt bra nu, jobbet flyter på, huvudvärken hålls i chack ( även om jag fortfarande har för mycket värk, men ändå betyyyyyydligt mindre än för nån månad sen), jag har lyckats göra mer tid för mig själv att göra saker som JAG tycker om, som att blogga, scrapbooka eller fixa dekoration till huset, tack vare Toshi men främst kanske tack vare att Alex nu börjar vara mer självgående. Grymt skönt.
Nu är det dags för det dagliga badet. Och sedan i säng för en ny arbetsdag - och löningsdag, imorgon innan 3 dagars ledighet :)
Så...
Mata ne!
Sommar bilder!
I sommar har vi haft en riktigt varm men rolig sommar! Här kommer några bilder från sommarens höjdpunkter:
Nara - under vår sommar ledighet ( obon ledighet, typ japans motsvarighet till vår "alla helgona") for vi till Toshis släktingar i Nara där vi övernattade en natt. Det var verkligen jätte roligt och super mysigt att spendera tid med hans mostrar och deras familjer!
Alltid när vi far till Nara och Toshis två mostrar som bor där ( grannar dessutom) bor vi alltid hos Kasuyo- bachan, då hon och hennes man inte har några barn, medans Toshis andra moster har fullt hus med sina egna barn och deras familjer. Jag har börjat tänka lite på Kasuyo - bachan och hennes man lite som låtsas farföräldrar åt Alex ;)
Alltid då Alex kommer till deras hus under sommrarna vill han direkt ut på baksidan till deras lilla grönsaks odling och plocka mini tomater. Här ser ni några söta bilder på han och Kasuyo - bachans man Takeshi - ochan ute på " tomat jakt" :)
Vi for även ut på insekts jakt i Kashihara Jingu tempelområdet -
Jiijii ( farfar på japanska ) och Takeshi-ochan var minst lika uppspelta som Alex när det kom till insekts jagandet.
( som ni ser...)
Trots sina ansträngningar lyckades de inte fånga någon insekt ( i detta fall cicada flugan... hur tusiken det nu stavas...) Men tur att Alex har en så skicklig pappa som lyckades fånga inte bara en, utan i slutändan två flugor :)
Det var i stort sett omöjligt att få tyst på Alex sen. Alla insekter var helt plötsligt cicadas , och enligt honom var det insekter över allt ( till och med på ställen där det inte var insekter).
Efter " jakten" gick vi till en stor damm där Alex fick mata koi fiskar ( karpar?) och vilt levande sköldpaddor. Han hade fått med sig en påse med uppskuret bröd, och jag kan bara säga att hälften av brödet hamnade i magarna på fiskarna och sköldpaddorna, resten hamnade i Alex runda mage. Han följde nämligen principen " en till dig, en till mig"...
Och på kvällen åt vi allihop middag tillsammans på en familjerestaurang, och avslutade kvällen med lite sommar " hanabi" ( små fyrverkerier, typ tomtebloss) :
Det var en jätte härlig Obon sommar ledighet. Vi for även till Japans största sjö för bad och övernattning, men de bilderna får jag lägga in i nästa inlägg. Nu är det dags att slå av datorn och gå och lägga oss här, så : Mata ne!
Smärtfri!
Nu är jag inne på 4:e dagen som smärtfri! Helt utan värktabletter! Wohooo! Jag skulle kunna jula av lycka. Vet ni hur länge sedan det var som jag ens gick 2 dagar smärtfri? Jag minns inte själv, så det kan jag inte säga. Skillnaden på en smärtfri och en dag med smärta är som natt och dag. Alla som har någon form av smärta som är ständigt återkommande vet vad jag pratar om. När jag har ont undrar jag ibland om jag är påväg att bli deprimerad, för allt blir så jobbigt och få saker känns kul. Ingen ork att göra något utöver det som verkligen MÅSTE göras. Men när jag får vara smärtfri, då kommer min energi tillbaka. Jag orkar tänka på vad jag vill göra, och på vad jag måste göra. Saker som jag vet att jag älskar att göra ( som tex scrapbooking) känns kul igen. Det är så underbart att ha fått tillbaka en kropp som har ork och energi. Jag vet att min smärta kommer tillbaka, men förhoppningsvis med längre och längre mellanrum. Sen kan det vara så att jag börjar se ett samband med mensen, att jag har mer huvudvärk och migrän då.
Jag har fortfarande kunnat hålla mig från sötsaker och choklad, läsk ( i största allmänhet, när jag ätit mcdonalds har jag druckit coca cola) och kaffe. Väldigt stolt är jag :) Det är ungefär 2 veckor idag :) Som sagt, vi får se hur länge jag håller på... börjar nog om så smått snart skulle jag tro ;)
Nu vill Alex ha frukost , so time to go!
Mata ne!
Mumin och Earl Grey
På senaste har jag funnit en viss förkärlek till Mumin prylar. Framförallt koppar och skedar. Saker att använda i köket. Just nu har jag i min ägo hela 9 koppar med Mumin motiv och 2 stycken teskedar. Älskar att använda dem :) Tror jag har gått och blivit en liten Mumin samlare, haha.
Och under de senaste dagarna har jag haft lite jobbigt i halsen, och eftersom jag nu försöker att inte ta någon annan medicin ( speciellt om den är smärtlindrande) än min migrän medicin och den förebyggande medicinen, så använder jag halsspray, halstabletter och dricker te med honung. Jag är ingen te älskare, men av en slump hade jag en enda påse med Earl Grey te hemma, som jag använde. Och dra mig baklänges, gud vad gott! Earl Grey, honung och lite mjöl - MUMS! Så nu är jag helt frälst i Earl Grey, och då speciellt att dricka det ur någon av mina Mumin koppar, haha ;) ( dricker i skrivande stund Earl Grey från min Snusmumriken kopp )
Idag skulle vi haft mitt jobbs årliga BBQ event med hela skolan och barnens föräldrar, men eventet blev inställt pga regn. Så idag ( söndag) blev en ledig dag och imorgon som skulle varit ledig pga idags planerade jobb, blev jobb istället. Lite synd, hade faktiskt önskat att vi kunnat ha vår BBQ iår i och med att Alex och Toshi skulle vara där. Bra träning för Alex att vara på event då han är där som student och jag är där som lärare. Det kommer nog att vara knepigt ett tag till, antagligen resten av det här skolåret, han är ju bara 3 år. Det är jätte bra att ha honom där jag jobbar, och han utvecklas i racer fart, men när det kommer till eventen är jag lite nervös. Nästa stora event där jag måste fokusera på mitt jobb och mina barn i min Toddler klass och inte kan ge honom all min fokus är Sports day som kommer i Oktober. Det är i princip skolans största event, och då kan jag inte vara tillsammans med honom. Han kommer att se mig men inte kunna gå till mig. Pappa Toshi kommer att vara där också, men största delen av eventet måste han stanna med sin klass och sina lärare, innan han kan gå till pappa i publiken. Därför hade jag önskat att dagens BBQ hade blivit av ( då detta är ett mer avslappnat event och jag kan vara tillsammans med Alex, plus att Toshi hade varit där också) som hade varit bra träning inför kommande event. Men det ska nog gå iallafall, håller mig positiv :)
Magsjuka
Så åkte jag igår på magsjuka - igen. På senaste har jag verkligen varit sjuk mycket, men nu hoppas jag att det ska vända! Försöker tänka positivt i alla fall ;) På dessa två dagar har jag tappat hela 2 kilon, och veckan innan dess tappade jag också 2 kilon då jag mådde så dåligt pga av all huvudvärk då jag slutat ta värktabletter, så hej hej 51 kg. Länge sedan jag såg dig. Men den siffran stannar jag nog inte på så länge, nu när min magsjuka har gett upp kommer aptiten tillbaka. Plus att huvudvärken börjar tämjas lite grann, så förhoppningsvis får jag mindre ont dag för dag. Just nu poppar jag ju migrän tabletter var och varannan dag, men jag för en huvudvärks dag bok där jag skriver väldigt detaljerat om min huvudvärk, när jag får den och om medicinen jag tar fungerar eller ej. Om ett par dagar ska jag tillbaka till läkaren och så får han säga om jag tar på tok för mycket migränmedicin fortfarande och ifall jag då kanske ska byta förebyggande medicin eller ej. Men det går då åt rätt håll i alla fall :)
Stretching fortsätter jag med, så jag sover bättre fortfarande ( också tack vare att jag har lagt en extra madrass under min vanliga madrass). Känner mig betydligt mindre stel sedan jag seriöst tog tag i stretchandet. Älskar min yoga matta också! Även om jag inte just gör någon yoga än, men den används flitigt i stretchandets syfte ;)
Sötsaker och läsk har jag fortfarande lyckats hålla mig ifrån. Men visst blir jag himla sugen till och från. Vet inte riktigt hur länge jag ska hålla mig ifrån söt slisket. Men ett litet tag till i alla fall. Jag har en känsla av att så fort jag stoppar en underbar bit choklad i munnen så är jag fast igen, haha.
Nu är det dags för middag, så - Mata ne!
I'm back!
Så är jag tillbaka igen på bloggen efter ännu en lång paus. Nu hoppas jag verkligen att jag kan uppdatera bloggen i alla fall nån gång i månaden i alla fall. Så vad har hänt sedan jag skrev senast ( när nu det var?) ?
Mamma och Anna har varit och huserat hos oss i två månader, under Maj och Juni. Det var hur underbart som helst att ha dem här, men tyvärr var ju den drömmen tvungen att ta slut :( Men jag kunde återgå rätt smidigt till vardagen igen efter det att de for hem till Sverige igen, så avskedet gick bättre iår än det gjorde ifjol.
Alex har börjat på den internationella skolan som jag arbetar på, i Pre-K klassen ( Pre Kinder, 3 års klassen) och han har utvecklats MASSOR sen starten i April. Jag är så stolt över min lilla pojke :)
( I skrivande stund räknade Alex just sina bilar upp till 20, på engelska)
Vi har äntligen bytt internet leverantör så nu har vi ett mer tillförlitligt och stabilt internet vilket underlättar bloggande och skypande :) Jätte skönt, verkligen :)
Jag har gjort en till koll angående min huvudvärk, och fått konstaterat ännu en gång att jag lider av migrän - men denna gång fick jag också konstaterat att jag även har spänningshuvudvärk. På allt detta har jag även tagit på tok för mycket receptfria värktabletter vilket gjort att jag får huvudvärk ifall jag INTE tar värktabletter. Suck. Igen. Men jag har nu startat mitt nya, hälsosammare liv från och med i Måndags ( alltså inne på min 6:e dag nu) utan värktabletter. Det enda jag tagit är min migrän medicin samt förebyggande medicin mot migrän ( vilken jag måste ta morgon och kväll varje dag vare sig jag har värk eller inte), men ett helvete har det varit. Idag är första dagen jag varit smärtfri snart HELA dagen, utan nån som helst smärtlindring. DET känns ju sjukt bra, men jag är ständigt orolig att jag i nästa minut ska få ont igen. Men peppar peppar ta i trä, idag verkar jag bli smärtfri hela dagen. Kanske från och med idag jag får uppleva hur det är att vara utan värk varje dag?? *Hoppas , Hoppas*
Dessutom har jag i samma veva slopat alla sötsaker och all läsk under lika lång tid, alltså snart en vecka. Känns också himla bra, jag har ätit på tok för mycket socker och druckit för lite vatten under en lång tid. Vatten har jag också börjat dricka MYCKET mer av nu, och kroppen känns nog lite bättre bara av det. Men idag har jag faktiskt suktat efter både sött och Coca cola, men mirakulöst nog motstått frestelsen. Imorgon kan dock hända att jag försöker öva upp mina våffel gräddar färdigheter ;) Något måste man väl få unna sig i alla fall??
Sen har jag ju börjat stretcha varje dag och lagt in extra madrasser under min sov madrass, och det känns som att det gett mig sömnen åter samt att min kropp är mindre stel. YES!
Nu ska jag avrunda här för den här gången. Försöker titta in igen så snart jag kan igen!
Mata ne!
Den långa ledigheten är över
Nåja, imorgon är det alltså dags igen. Men nu har jag då fyllt på batterierna en del, så ganska fit for fight är jag väl :)
Jag tänkte bjuda på en del försenade kort som jag tagit under min fina ledighet:
Alex som öppnar julklappar på juldags morgonen :)
Några bilder från julfirandet på Juldagen, och en bild på julmaten jag lagade :
Och några bilder från ett besök vi gjorde hemma hos Mimmi här om dagen :
Och så några bildbevis på att det faktiskt snöat hemma hos oss i Kyoto! Första gången på 61 år som snön lagt sig som den gjorde säger dom.
Jag gjorde till och med min första snögubbe på... mååååånga år. Alex var inte sådär jätte förtjust i snön. Han tyckte mest att den gjorde ont ( det var ju faktiskt första gången som Alex på riktigt fick känna på kall snö, så för honom gjorde nog kylan ont).
I lördags kom Mimmi över med barnen och vi lagade mat och åt middag ihop. Pojkarna var så söta då de satt och åt korv med strips tillsammans :
Sist men inte minst har jag börjat uppskatta skönheten i blommor, och för kanske första gången i mitt liv spenderat en mindre summa pengar på inhandlande av lite vackra blommor till mitt hem :
Vi får väl se hur länge det håller i sig att jag vill ha fina blommor hemma. Jag har väl som aldrig brytt mig om blommor och har allt annat än gröna fingrar, men just nu känns det himla mysigt att ha fina blommor i fönstret :)
2014年お疲れ様でした！ Off to Bermudas!
Då var det dags att skicka även 2014 på sin eviga solsemester till Bermudas. Jag kan liksom se för mitt inre öga hur året packar ner sina badbrallor och solglasögon och surfingbräda och ger sig av.
2014 har varit bra mot mig och min familj. Det har bjudit på besök av min mamma och lillasyster, husköp, en mindre baby - boom och ny vänskap.
2014 har också handlat mycket om att återhämta sig efter en tuff omställning i livet. Att bli mamma och kämpa mot hemlängtan och standarder Sverige vs. Japan. Det har varit tufft att lära sig jonglera heltidsarbete med moderskap och äktenskap. Att ta sig igenom perioder av värk och trötthet. Det har varit ett tufft år sett ur den synvinkeln, men mot slutet av 2014 kan jag verkligen känna att jag tog mig igenom det. Och att jag nu känner att jag står stadigare på fötterna.
I slutet av April - slutet av Maj 2014 kom världens bästa mamma och världens bästa lillasyster och hälsade på mig här i japan. Tyvärr kunde inte världens bästa storasyster komma med dem, men detta var också på grund av världens bästa anledning: Hon var gravid och Alex skulle nu få sin första ( och hittills enda) kusin!
Det var en underbar tid att få ha mamma och Anna hos mig. Tiden gick alldeles för fort och innan jag visste ordet av det så var det dags att säga hejdå, och usch vad jobbigt det var. Jag var ledsen i flera dagar efteråt. Men tillslut gick även det över och vardagen kom tillbaka.
Nu har jag den otroliga turen att Mamma och Anna ska komma tillbaka igen i år, 29 April till 24 Juni (!!) 2015, i nästan 2 MÅNADER, hur tur har jag???? Tyvärr kan inte älskade Linda komma med denna gång heller, nu när hon har en liten bäbis att ta hand om, nämligen Alex lilla kusin Axel. Bästa namnen ever eller vad? :)
Ganska precis efter det att Mamma och Anna farit hem till Sverige igen blev vårt nya hus klart. Oj så kul! Efter att ha bott i ett RUCKEL så känns det nu som att bo i typ ett slott. Dubbla glas. Inga springor i väggar och golv. Golv värme. Nytt, stort, fräscht kök. Bad och toa INOMHUS. Vilken lyx! Och att ha fått bestämma i princip allt ang. sitt eget hus från dag ett. Fantastiskt. Jag är så tacksam och lycklig över huset vi haft turen att kunna köpa och jag älskar området vi bor i.
Sedan kom äntligen lilla Axel till världen. Alex första och hittills enda kusin. Axel och Alex. Alex och Axel. En tung twistare. Tro det eller ej, men namnen var inte valda för att de liknar varandra. Faktiskt en slump.
Lilla Axel kom inte helt problemfritt till världen i Juli, och ett tag var jag riktigt rädd. Men änglarna ser ut att ha varit med honom och nu mår han bra och Linda och hennes man är lyckliga. Ännu har jag ju inte träffat honom på riktigt, men som jag längtar till den dagen!
Efter det, i augusti tror jag om inte mitt minne har svikit mig, kom min käraste väns lilla mirakel, Liam till världen. Jag är så glad för er skull, älskade vän. Liam är verkligen så underbart söt. Honom har jag inte heller träffat annat än på Skype, men dagen jag äntligen sätter mina fötter på svensk mark igen ska jag verkligen njuta av att få träffa både Axel och lilla Liam.
I december fick även en av alla mina kusiner också sitt första barn, vilket är otroligt fantastiskt. Grattis Annelie! Jag hoppas att även få träffa ert lilla mirakel en dag.
Så som ni hör har 2014 varit en mindre baby- boom :)
Sist men inte minst har 2014 bjudit mig på en ny vardag. En vardag att dela med någon från Sverige , som också är gift en japansk man, som också har barn ( varav en pojke i ganska precis samma ålder som Alex), någon att prata svenska med, prata om kulturella skillnader - bra och dåligt, någon som förstår ens känslor när man själv knappt förstår dem. Jag har alltid ansett mig själv som bra på att vara ensam och jag har aldrig känt behovet av att ständigt ha sällskap. Men nu har jag verkligen insett vikten av att ha en vän, och hur mycket det kan göra för en. Så tack Mimmi, jag uppskattar varje gång vi kan träffas och jag kan se pojkarna leka tillsammans. Det är som att en liten bit av Sverige har hittat hem till mig här i Japan och det har gjort att endel av den stress som klängt sig fast kring mina axlar har runnit av.
Med det säger jag tack och bra jobbat, お疲れ様でした 2014. Du har gjort dig förtjänt av din solsemester. Nu välkomnar jag 2015 in i dagens ljus och jag ser fram emot mycket roligt under detta år, till att börja med besök av mamma och Anna i April. Sedan ser jag fram emot lite förändring, då Alex från April kommer att börja gå på dagis tillsammans med mig på mitt jobb, i 3 års gruppen. Det kommer att bli jätte spännande!
Gott nytt år allesammans! 明けましておめでとうございます！
またね！ Mata ne!
