Mitt Japan

Jag ar en tjej uppvuxen med gamla goda japanska animeer som Ginga nagareboshi gin och Macross. Dock den censurerade versionen av Ginga ( Silver Fang) och den Amerikanska versionen av Macross: Robotech. 

 

Nu har jag for forsta gangen sett det Japanska originalet Macross och jag ar forvanad over att de i den amerikanska versionen har ersatt exakt alla sanger och bakgrundsmusik med eget. Jag personligen foredrar verkligen den amerikanska versionen Robotech, da den Japanska Macross var valdigt fattig pa musik. Den blev valdit lam pa ett vis. Men jag har alltid tyckt att sangerna och bakgrundsmusiken i Robotech varit valdigt, valdigt bra, sa da bir man ju lite partisk :p

 

Sen ar jag bara sa forvanad over att Ginga nagareboshi gin ar sa totalt okand i dess hemland Japan. Ibland har jag snubblat over nagon manga eller spinoff manga (typ Riki ) men jag har inte funnit animen pa nagon video butik och typ ingen av dem jag fragar har nansin hort talas om den. Mysko att den ar sa kand i Skandinavien men inte i Japan. 

 

Starzinger ar det btw likadant med, en annorluda opening och ingen kanner till den. 

 

En lite rolig skillnad mellan landerna bara :) 

 

Den 10 augusti gick jag pa sommar ledighet, och den 19 augusti borjar jag om igen. 9 harliga lediga dagar! Dessa inleddes med stadning av huset och ansokan om fornyelse av visum. En underbart god yakiniku middag njot jag ocksa av med min alskade medans farfar passade Alex. 

Sedan kom Lisa pa besok fran England. Vi pluggade japaska tillsammans under sista halvaret pa skolan och hon kom aven till vart brollop i sverige. Hade inte traffat henne pa ungefar 2 ar, sa det var valdigt kul att traffas igen. 3 dagar stannade hon hemma hos oss och nu har hon tagit resvaskan och styrt kosingen mot Osaka istallet. 

Sa nu har jag 2 dagar kvar av min lediget och sedan ar det jobb som vantar. 

Jag sitter just nu i sangen med en somnig pojke liggandes bredvid mig. NAGON bestamde ju att det var lampligt att stiga upp kl. 06 imorse. Naja, det raknas ju anda som lite sovmorgon. Varre har jag varit med om! Dessutom ar jag ju ledig, sa da kan jag ju ta en tupplur  med honom da han gor det. Och nu somnade han sa da ska jag gora detsamma.

 

Mata ne! 　またね! 

Det har aret ar sjukt varmt alltsa. Det gar inte att ga utanfor dorren utan att drypa av svett. Usch vad jag hatar att svettas! Har jag i sa fall valt fel land att leva i? Kanske det :p 

 

Annars sa har Alex borjat harma oss da vi pratar i telefon. Han tjuvar till sig vara telefoner sa snart han far tillfalle, haller up den mot orat och sager med sin sockersota bebis rost " hello?  " .  

 

Forst och framst, ni far ater igen ursakta den totala saknaden av svenska bokstaver. Jag sitter och skriver pa var nya tablet, och vi har inte luskat ut hur vi ska gora for att fa svenskt tangentbord annu. Men, sa till amnet. Jag har vid ett flertal tillfallen da jag varit ute och gatt sett skyltar utanfor restauranger som sager "oppet till 25  ". I say what???? Detta ar val inte nagon ny jatte trend varlden over, att saga att man har oppet till 25 istallet for oppet till 01? Det kanns lite typiskt Japan, helt enkelt. Pa ett lite dumsott satt liksom. Det ar som nar de flesta butikerna satter upp skyltar som sager "close  ", istallet for "  closed" eller alla otaliga shopping pasar med engelska texter pa som far en att vilja springa skrikande ut ur butiken i ren chock over hur NAGON kan skriva en sa totalt grammatiskt inkorrekt text. De lyckas verkligen skriva sa tjorvigt, osammanhangande och med sa dalig grammatik att man blir yr da man laser vissa texter. Ingen forstar dessa, utom japanerna sjalva. Det ar nastan som ett hemligt sprak de har. 

 

Men det ar ju just detta som gor det sa intressant med att vara i Japan. Det ar inte som hemma i sverige. Sa vad annat kan jag gora an att alska det? : )

Som de flesta kanske redan vet så älskar Alex Chuggington. Och nu har han fått sin första chuggington leksak:

 

.... och är därför lite trött på kvällarna :

 

Hanami - blommskådning på svenska - är en underbar japansk tradition som inträffar varje vår då Sakura träden blommar. Alltså körsbärsträden. Kortlivade varelser, de där sakura blommorna. De blommar bara under ca 2 veckor, innan de faller av och träden blir åter igen nakna fram till nästa vår. Dessutom är de känsliga för stark vind, kyla och regn. Så har man otur så bokstavligt talat REGNAR sakuran bort vissa år. Men i år har vi haft lyckan att ha haft en klockren hanami! I strålande solskent och varmt och skönt väder for vi ut till Maru Yama Koen ( en av Kyotos kända parker), slog ut en pressäning ( ja, en presänning, ingen picnic filt ) under sakura träden och åt gott och pratade med goda vänner. Att det dessutom var Alex första hanami gjorde ju bara det hela ännu mer magiskt! Det var riktigt, riktigt roligt. Här kommer några bilder från denna minnesvärda dag:

 

Imorse hände det : en jorbävning slog till i Kansai. Ingen jätte jordbävning, som dem som väntas inträffa när som helst, tack och lov. Den mätte upp till 6 M i Osaka och Kobe, där det tydligen skakade om rejält. Men i lugna, säkra, underbara Kyoto nådde skalvet enbart upp till 4 M och fastän det skakade om så var det ingen fara. Puh ;) Men lite läskigt var det att bli väckt av jordbävnings varnings alarmet på mobiltelefonen typ 05:30 på morgonen.

 

Alex bara snarkade och sov genom hela kalaset ♥

 

 

Nu har det nog gått ungefär 2 veckor sen jag skrev sist. Det har varit lite fullt upp så att säga.

 

Sedan sist har vi :

 

- Varit på Alex 8 månaders kontroll

- Alex har fått sin första tand och tand nr 2 håller också på att se dagens ljus

- Börjat på dagis

- Börjat jobba heltid

- Våren har börjat sitt intåg i Japan

 

Alex är nu snart hela 9 månader gammal! Och i början av Mars hade han sin 8 månaders kontroll vilken han passerade galant.  Min "lilla" bebis är nu 73 cm lång och väger 9 255 gram! Han är pigg och glad som en kexchoklad!

 

Den första tanden har gjort sin " grand entrance " och borstas och poleras varje dag ♥

 

Alex har ju börjat på dagis nu, och det går jätte bra! Verkligen inga som helst problem, inte ens under dag 1. Han var så fascinerad av allt kul runt omkring sig, att han inte ens märkte att jag och Toshi for hem. Sedan han började dagis kan vi tydligt se hur mycket han utvecklas. Nu ska han stå upp heeeela tiden ( men kirrar ju inte biffen själv, så vi måste ju tålmodigt hålla upp honom), han övar att börja krypa så fort han sitter ner, han sitter nu helt stadigt själv, han försöker idoget att dra sig upp i stående position så fort han är nära något stadigt som han kan greppa tag i, han babblar och skrattar mer än någonsin och han har dessutom åkt på sin första riktiga förkylning ( som han givmilt delade med sig av till mig...). Just det, han dregglar även värre än en sankt bernards just nu, så det är ett flitigt användande av dregglisar i hushållet nu.

 

 

Mitt jobb går också jätte bra! Jag trivs himla bra, fast än det är lite annorlunda från mitt förra jobb. Skolan jag arbetade på förut var myyyyyyyycket striktare och därmed var barnen mycket bättre på engelska och uppförde sig också bättre. Det är väl något som jag kan störa mig på, att det är en viss brist av ordning och struktur på lektionerna på den nya skolan. Men det är definitivt enklare att jobba som lärare där då det inte väntas samma resultat av dig som på förra skolan. Jag ska nog kunna anpassa mig till ett lugnare tempo ;) Men ännu har jag ju bara varit där i ca 2 veckor, så ge mig några månader så får vi väl se om jag säger samma sak då :)

 

Det hade ju givetvis varit underbart om jag kunnat fortsätta att vara " hemma mamma" med Alex tills dess han iallafall fyllt 1 år, som de flesta hemma i Sverige, men då jag inte har någon form av ersättning under tiden jag är hemma så har jag tyvärr inte den lyxen. Men att jobba för att få pengar då du pengar inte har är ju iallafall en himla fet morot för att få arbets motivation, så jag är glad att kunna säga att jag älskar att vara tillbaka i arbetslivet och tjäna nalta cash!

 

Sist men inte minst ska jag säga att våren är tidig i Japan iår. På vissa ställen blommar sakuran redan! Vi ska ha vårt ( och Alex första) körsbärsblomme - party ( cherry blossom viewing party) nu på Lördag. Kommer att bli skojj!

 

Over and out!

 

 

 

I förrgår for vi ut på en liten utflykt i solen. Vi köpte med oss "bento" : s (lunch lådor) och styrde kosan mot " Momo yama jou　桃山城" ( persiko bergs slottet ) där vi åt vår lunch och njöt av utsikten och det fina vädret. Här får ni se lite fina bilder från dagen:

 

 

 

Äntligen får jag återgå till jobbet!! Den 14 Mars har jag första arbetsdagen på nya jobbet, och Alex kommer nog att " inskolas" på sitt nya dagis någon dag innan. Vi har inte bestämt dag för detta ännu. Det känns lite underligt att säga "äntligen" till att få återgå till jobb, för missförstå mig inte - jag fullkomligt ÄLSKAR att vara hemmafru och få vara med Alex hela dagarna. Men det gör ju inga pengar  precis. Jag som utlänning i Japan får ju ingenting i ersättning eller så, så vi lever ju på bara Toshis lön och lite på våra besparingar. Så därför har jag längtat ( typ ända sedan jag slutade jobba en månad innan beräknad förlossning) efter att få börja om och jobba heltid och tjäna pengar igen. Dessutom älskar jag jobbet som engelsk lärare på dagis, så det ska bara bli så skönt att komma ut i "verkligheten" igen. Man kan ju inte bo i en liten bubbla hela sitt liv :)

 

Alex är ju bara 8 och en halv månad nu, men ska redan få börja på dagis. Jag vet att det i Sverige är lag på att bebisar inte får börja dagis förrän de har blivit 1 år ( iallafall är det vad jag hört...) men här i Japan är det ganska vanligt att man har sin bebis på dagis från 6 månader. Iallafall, inte så mycket till val. Men jag tror faktiskt att han kommer att klara sig jättefint utan mig på dagis. Han har inget emot att bli hållen av andra personer, har inga problem att bli lämnad med andra personer ( typ pappa, morfar eller mormor) om jag måste iväg, och han verkar då helt fascinerad av dagiset och alla barnen då vi var där och kollade in stället. Jag tror inte ens han kommer att märka att jag inte är där, han kommer nog ha alldeles för fullt upp med allt nytt. Åtminstonde hoppas jag då det ♥

Men man vet ju aldrig, rätt vad det är så skriver jag i nästa inlägg om hur jobbigt han har det på dagis... lilla älsklingen ♥

 

 

Alla länder har väl Valentines day eller hur? Vad kanske inte alla andra länder har, utan kanske bara Japan har, är "White Day". Alla Hjärtans dag är den 14 Februari, och då ger flickorna handgjord choklad till pojkarna för att visa bekänna sin kärlek till dem. Företag kan ibland ge choklad åt sina anställda på denna dag, som ett tecken på uppskattning för deras hårta jobb. Lite annorlunda från Sverige? Jupp, men vänta - det kommer mera!

 

White Day är en månad senare, den 14 Mars. Då är det dags för pojkarna att ge något åt flickorna för att bekänna sin kärlek till dem. Det behöver inte vara choklad, utan kan vara vad som helst. Ett jättejippo på shopping mallsen här i Japan.

 

Min Toshi gillar inte sötsaker så det är ingen ide att jag gör honom choklad. Däremot är han värsta kakmonstret, så varje år bakar jag hans favvo kakor ( vaniljkakor) åt honom :)

 

Jag fick min White Day present lite för tidigt, närmare bestämt igår. Check it out :

 

I Lördags gick vi till parken för första gången! Det var jag, Toshi och lilla Alex, såklart. Det var soligt men lite små kallt, men vi gick iallafall. Såklart bestämde sig Baby för att bajsa ner alla sina kläder precis då vi kommit till parken, så det var bara att ställa sig mitt i allt och börja byta blöja och kläder på fjunet. Dock var vi ensamma i parken, plus att vi hjälptes åt, så det gick snabbt och smidigt. När detta väl var gjort var det premiär lek i det härliga solskenet!

 

... mot vattkoppor! Iallafall om mamman heter Annika och inte hade så många vattkoppor som barn. Jag löper tydligen risk att bli sjuk igen ifalll jag blir smittad och om detta händer när jag är gravid så kan det få allvarliga följder för barnet. Och eftersom vi vill ha minst ett barn till så är ju det en risk man helt inte tar ( förra gången var jag inte medveten om detta). Så sagt och gjort, jag packade ner Alex i barnvagnen och for iväg på sjukan och fick mig min spruta. Skönt! Nu behöver jag iallafall inte oroa mig över det något mer :)

 

Alex fick också sista omgången av bland annat polio vaccinet förra veckan. Nästa gång baby ska vaccineras är då han fyllt 1 år. Skönt att ha det klart för ett tag iaf :)

 

Nu är det snart vår här i Japan, och då bubblar alla dessa " första gången jag kom till Japan" kännslor upp till ytan igen. Varje år. Så jag måste bara få skriva att jag älskar detta land och livet här. Och så klart skriva VAD det är med det här landet som jag älskar så!

 

När jag först kom till Japan så slogs jag av hur annorlunda trafikljusen vid övergångsställena var. Olika men ändå samma. Vad som gjorde största intrycket på mig var ljudet de gjorde när det var grön gubbe och man fick gå över vägen. Helt annorlunda än hemma i Sverige. Sedan dess älskar jag att höra detta ljudet från övergångsställena, och varje vår ( eftersom när jag först kom till Japan så var det vår) när jag går över ett övergånsställe och hör detta undera ljud får jag tillbaka lite av den kännslan jag hade när jag först kom hit.

 

Jag ÄLSKAR att under vår månaderna ( sen April till tidigt Juni ) kunna gå ute på gatorna, utan jacka eller något ute plagg och bara känna LUFTEN av Kyoto, solens värme och höra alla ljud från trafikljus, bilar, cyklar och människor. Bäst av allt är när jag har en White mocca kaffe från Starbucks i handen! Varje vår får jag samma "wow, jag är faktiskt här" upplevelse när jag är ute och strosar och fascineras såååå av att se allt jag får se, templen, träden, bergen, byggnaderna... Allt detta som för Japanerna säkerligen är vanligt, "hemma" och kanske lite trist, är ju för mig helt fantastiskt, spännade och ovanligt.

 

SOM jag ser fram emot den här våren och kommande sommaren, tillsammans med min familj. Det är så mycket jag vill göra tillsammans med min man och min son, jag kan knappt vänta! Härliga dagar i parken, på zoo, på akvariumet, vid havet, på Universal Studio Japan, på Ryokan, gå på Gion matsuri och kanske mest av allt - att gå som en familj och köpa glass på "Baskin and Robbins" varma sommar dagar! :) Det mesta av detta kanske inte blir av iår eftersom fjunet fyller 1 år den 30 Juni, men något av allt dett ska vi väl kunna göra :)

 

Sverige är jävla bra, men Japan är inte så pjokigt det heller ;)

 

Avslutar med att lägga in 2 bilder på far och son....

 

 

 

 

 

 

... från och med någon gång i Mars. Varför så tidigt? Nämligen därför att jag mest troligt har fixat nytt jobb! :) Heltidsjobb dessutom :) Jag ska skriva papprena i Mars, börja jobba så smått och sen i April så ska heltidsjobbet alltså kicka igång. Jag fick anställning precis där jag önskade, på en skola här i Kyoto. Det är bara ca 15 minuters prommenad från vårt hus och jag kan även ha med mig Alex sedan när han blivit så pass stor att han lärt sig att gå. Fram till dess får han gå på eget dagis :)

 

Jag är verkligen jätteglad över detta! Lönen är bra, arbetstiden är Måndag till Fredag, kl. 09.00 till 17.00, lunch ingår, eventuella transport kostnader ingår, gångavstånd från vårt hus och jag kan ha med mig Alex. Score! Dessutom älskar jag verkligen jobbet som engelsklärare för små barn, så det känns himla kul att få återgå till detta :)

 

På mitt förra jobb arbetade jag för samma lön men mer timmar ( kl. 09.00 till 18.00, måndag till fredag och varannan lördag 09.00 till 15.00). Lunch ingick inte och jag hade ca 40 minuter med tåg till jobbet ( ca 1 timma med cykel). Så JA - jag känner mig ÖVERLYCKLIG över mitt nya jobb. Tack kosmos för detta underbara!! ♥

 

Mitt lilla gullefjun har nu hunnit med att bli hela 7 månader gammal :) Galet vad tiden går fort! Och dessutom var det som att Sverige resan kick-startade något i honom, för under loppet av en månad ( alltså medans han var hemma i Sverige ) har han lärt sig att:

 

* Skickligt rulla runt från mage till rygg, rygg till mage, fram och tillbaka. Han har också blivit skicklig på att gymnastisera och balansera liggandes på sida med ena armen rakt ut.

* Röra sig upp och ner när han ligger ner. Han är aldrig på samma ställe som han somnade på då han vaknar.

* Sova på mage.

* Förflytta föremål mellan händerna.

* Sitta upp utan stöd ( dock vakar jag som en hök över honom då han känns något ostabil än och närsomhelst kan smälla ner i golvet igen).

* Greppa föremål mer ordentligt och sträcka sig efter saker han vill ha.

* Göra andra ljud än glas- spräckar "Iiiiihhhhhhh", som exempelvis " Nej nej nej, NEJ" och " dadada mamama".

* Göra tappra försök till krypning ( det är nog inte så himla länge kvar nu...)

* Hitta sina fötter och stoppa dessa i munnen.

* Äta majskrokar som han håller i själv.

* Dricka vatten ur pipmugg.

* Äta gröt och mera barnmat. Banan är dessutom väldigt populärt.

* Göra ansiktslyft på både mig och mormor, med sina sylvassa små nävar av stål. Det är jävlat pure muscles i de små fingrarna!

 

Det kan hända att jag glömt något såhär på vägen, men jag tror det ska täcka det mesta. Förutom en jättestor liten sak:

 

Gullefjunets FÖRSTA TAND har börjat titta fram! Trodde nog aldrig att jag skulle kunna känna mig stolt över en liten tand? Mamma hjärtat upphör aldrig att förvåna mig ♥

 

Då...

 

Gud vad en månad går fort! Som ni förstår av rubriken så är jag alltså tillbaka hemma i Japan igen. Lite bitterljuvt måste jag säga. Sedan Alex kom till världen så har familjen fått en helt ny innebörd för mig. Den person som jag absolut mest vill ska få vara med i varje dag av Alex liv är förutom givetvis pappa Toshi, även Mormor. Den känslan är så stark att jag ibland känner att jag kommer att bli tokig! Men det är ändå i Japan jag vill bo, för jag är såååå lycklig här! Men vem har sagt att någon någonsin får precis allting? Nej, jag tror inte att det finns just någon som har exakt och precis ALLT man någonsin kan drömma om. Om någon kommer och säger att " Jag har faktiskt exakt allt och inget annat jag kan be om" så tror jag nog att den personen inte talar helt sanning. Alltid finns det väl något man önskar sig? Bättre hälsa, snyggare kropp, mer pengar, äventyr, kärlek, barn, närheten av någon man förlorat osv osv... ANYWAY, jag menar, det gäller väl att se till det man är lycklig över och vara tacksam för det varje dag? Att helt enkelt välja att se det som är bra i ens liv istället för det som man önskar att man hade?

 

Haha, men jag ska ändå säga en sak som jag saknar brutalt med Sverige:

 

ICA KVANTUMS DELIKATESS POTATISAR !!

 

Jag hade nog aldrig trott att potatis kunde vara så himmelskt gott :)

 

 

Som avslutning på det här inlägget lägger jag in en bild på världens bästa mormor och lilla fjunet ♥