9 veckor
Graviditeten fram till vecka 9 har varit väldigt tuff. Jag har mått extremt illa och kräkts flera gånger per dag. Två gånger har jag farit in till sjukhuset för att få dropp då jag knappt kunnat hålla nere vatten heller. Men äntligen har det lättat lite grann, om än jag fortfarande mår väldigt illa mest genom hela dagarna och jag fortfarande kräks flera gånger om dygnet. Men jag kan iallafall hålla det mesta av maten nere, om än det ibland kommer något undantag.
Tack vare en massa suport från både Toshi och Jiji samt även från min arbetsplats så har jag kunnat ta det väldigt, väldigt lugnt. Jag arbetar bara ett par timmar per dag och inte ens alla dagar i veckan. Jag abetar bara så pass mycket som jag orkar och klarar av just nu. Även om jag är evigt tacksam att jag kan göra såhär, så önskar och hoppas jag ändå att jag så snart som möjligt börjar känna mig ännu bättre så att jag kan jobba mera, och tillsut fortsätta att arbeta som vanligt. Det blir inte många slantar på mitt lönekonto den här månaden kan jag säga. Att vara hemma massor är faktiskt inte heller någon drömsituation, då det enda jag gör är att ligga ner i sängen eller i soffan i väntan på att det äntligen ska få bli kväll och dags att sova för natten. Den här gången är jag inte alls trött ( alltså som sömnig trött vilket jag var när jag var gravid med Alex), vilket gör att jag inte heller kan sova bort dagarna. Och jag vaknar ofta under natten och minst en gång tar det ca 1 timma för mig att somna om igen. Allt detta gör att jag känner mig rätt nere, nästan lite deprimerad, då jag känner att jag blivit så isolerad. Jag varken vågar eller orkar göra något, inte ens gå och handla på supermarket. Så ja, jag ber och önskar att den här perioden får gå över snabbt och att jag får må bättre både mentalt och kroppsligt.
För att försöka vara lite mer positiv så for vi idag ( den 27 Februari) till läkaren för en liten koll av graviditeten. Den här gången kunde vi klart se vår nya lilla bebis, med huvud, kropp och till och med små armar och ben som sprattlade hej vilt :) Hjärtat pickade också på som det skulle :) Det var ju iallafall lite lyftande för humöret :)
Nu ska jag lägga mig ner - igen.
Mata ne!
Kommentarer
Trackback
