Mitt Japan

Så blev det den 26:e igen, och min lilla ängel har blivit hela 4 månader gammal. Nu får hon ju faktiskt börja äta gröt, vilket jag ser mycket fram emot då jag far hem till Sverige. Där ska jag som sagt köpa in massor av gröt och välling som jag ska ta med mig tillbaka till Japan. Och där ska Angelica få prova gröt för första gången! Det ska bli så roligt att se hennes reaktion när hon för första gången får prova att äta. Hon är ju verkligen "med" då vi äter, sitter gärna i famnen eller i sin stol nära intill så att hon kan titta på oss medan vi äter, och så rör hon på munnen och ser riktigt sugen ut på att äta själv också.

 

Så, som nybliven 4 månaders bebis kan Angelica:

 

- Sedan igår, en dag innan hon fyllde 4 månader, rulla över från rygg till mage. Vilket fantastiskt ögonblick att se henne rulla över för första gången, och hon var då himla stolt över sig själv också, det syntes verkligen. Nu jobbar hon sedan imorse på att rulla tillbaka igen, från mage till rygg, men det går inte så bra hittintills.

 

- Hon sitter rätt stabilt nu ( med stöd från kuddar) i sin Antilop stol. Hon gillar att sitta i den under korta stunder och leka med sina leksaker. Hon har blivit hyffsad stark i ryggen.

 

- Nacken är stabil nu och hon håller själv upp huvudet utan problem.

 

- Hon kan gripa om leksaker medvetet nu. Motoriken har börjat komma igång ordentligt. Hon gillar att leka med sina leksaker och stoppa saker i munnen.

 

- Lämna henne på punkt A och du hittar henne på punk B.

 

Det är verkligen roligt att följa hennes utveckling. Och nu kommer det väl att rasa iväg som en lavin, då hon lärt sig att rulla från rygg till mage! :)

 

Mata ne!

En tid efter det att jag blivit gravid berättade min lillasyster Anna för mig att jag antagligen bar på en liten flicka. Och att denna lilla flicka skulle komma att bli lite speciell. Hon skulle ha en helande effekt på mig, och att det var just därför som just hon kom att bli min lilla bebis. Anna hade fått till sig att det var min pappa ( som avled i sömnen för ett par år sedan) som såg till att just lilla Angelica skulle bli MIN dotter. Hon skulle hela mig på de plan som jag behöver helas. Denna lilla flicka skulle ge mig en sådan glädje, sa min syster till mig.

 

( som ni förstår så är min syster högst medial och har stark kontakt med andevärden) ( jag är hennes största fan) ( tillsammans med mamma då)

 

Just då kunde jag inte riktigt förstå. Jag visste att hon hade rätt, för jag tror verkligen på det hon säger, men jag kunde bara inte känna det. Alex gav mig ju redan en sådan enorm glädje, och han kändes alltid för mig som helande. Han har en så vacker själ, min lilla pojke. Så hur en ny liten människa skulle kunna ge mig mer av något som han redan ger mig sååå mycket av, kunde jag bara inte förstå.

Men nu förstår jag. Jag älskar inte Angelica mer än jag älskar Alex. Alex gör mig inte mindre glad bara för att Angelica också gör mig glad. Men nu gör Angelica mig så oerhört glad på en annan nivå. Och ja, det känns som att hon helar mig på sätt jag inte visste jag behövde helas på. Jag älskade Alex baby tid, och tyckte att han var sötaste bebisen på jorden och hela baletten. Men herregud vad jag är förälskad i Angelica! Jag kan bokstavligt talat bara sitta och titta på hennes underbara, perfekta ansikte med två omaka öron, och aldrig bli less. Bara jag tänker på hur mycket jag älskar henne och hur underbar hon är bränner det i ögonen och en liten tår av lycka vill titta fram. Kanske är det fortfarande hormoner som rusar omkring. Eller så stämmer det som min lillasyster sade. Att Angelica är speciell och att jag behöver henne. Jag väljer att tro det sist nämda.

 

Jag valde att döpa henne till Angelica av den anledningen att Angelica betyder just " ängel". Och jag vill som smeknamn kalla henne min lilla ängel... my angel. Sen tycker jag ju dessutom att det är ett väldigt vackert namn.

 

 

På tal om Angelicas öron. Hon har alltså två omaka öron. Ser lite lustigt ut. Det högra örat är litet och står rakt ut. Hon ser ut som ett litet troll. Det vänstra örat är betydligt större och ligger mer mot huvudet. Det är varket mina öron eller Toshis öron. Detta var jag lite störd över precis då hon fötts, funderade på om det var något som måste åtgärdas. Men så pratade jag med min lillasyster Anna och Mamma på skype och nämde detta lilla fenomen. Då visar det sig att min älskade syster Anna har exakt likadana öron! Helt plötsligt var det inget bekymmer längre, utan snarare en välsignelse. Min älskade lilla dotter har likadana öron som min älskade lillasyster. Kan det ens bli bättre? Och att Anna hade två olika stora öron, varav ett dessutom står ut lite från huvudet, visste jag ju inte ens. Så något man märker är det ju inte, vilket betyder att Angelica inte kommer att bli lidande av det ( typ retad eller något). Nu är älskar jag att titta på hennes söta små omaka öron, och tänka att de är likadana som min lillasysters :)

 

Nu JÄVLAR, nu närmar det sig! Med stormsteg! Sverige inom en månad! Såhär pass nästa månad sitter jag i min kära mammas kök och sippar kaffe, har antagaligen dessutom några vänner på kärt besök. Åhhhhhh vad jag längtar!! Två av mina vänner har dessutom hunnit få sitt första barn och sitt andra barn sedan jag sist var hem, så det ska bli sååå kul att få träffa dessa två nya små människor!

 

Just nu håller jag på att inhandla en massa souvernirer och annat som min familj och vänner önskat få från Japan. Väntan är ju faktiskt också halva nöjet. Sen försöker jag att hålla både mig och barnen friska. Alex ska få vara ledig från skolan från och med Februari , för att minimera risken till att bli smittad precis innan avgång. Från och med Februari ska vi dessutom försöka hålla oss ifrån alla stora shopping center och sånt där stora mängder människor samlas. Så jag försöker att få klart inhandlandet av souvernirer till Sverige nu i Januari.

 

När vi kommer hem ska vi dessutom ha dop för vår lilla Angelica. Och Toshi ( som inte kunde vara med på Alex dop) kan vara med den här gången! Dessutom kommer Jiji ( farfar) också! Jättekul! Jag och barnen kommer till Sverige den 13 Februari och Toshi och Jiji den 7 Mars. Vi far hem tillsammans till Japan igen den 13 Mars. Och från April återgår jag till jobbet igen. '

 

Nu har jag skrivit nog på bloggen för den här gången. Mata ne!

 

Min stackars lilla ängel åkte på det berömda RS viruset förra veckan och blev inlagd på sjukhus i 4 dagar. Det var tack och lov iallafall inte värsta fallet av detta virus, det stannade vid mändger av snor och envis hosta. Jag har hört att det i värre fall kan leda till andra sjukdomar, som t ex lunginflammation. Men som sagt så skonades Angelica från detta. Hon var en liten kämpe och vi är sedan i Måndags hemkomna från sjukhuset. Nu har hon i princip bara lite hosta kvar. Men det skar i mamma hjärtat att se sin lilla bebis kopplad till dropp på sjukhuset :

 

 

Jag tog äntligen tag i att söka ny frisör. Tycker mycket om frisören jag har sedan flera år tillbaka, men känner ändå inte att jag blir helt nöjd efter att jag klippt mig. Oftast blir det någon form av missförstånd och jag känner att jag sällan blir " överraskad" med resultatet. Dessutom är det rätt långt från där vi bor och det kostar rätt mycket. Så jag har äntligen provat ett nytt ställe, som ligger inte mer än ett par minuters gång avstånd från vårt hus. Och jag blev verkligen jättenöjd! Kolla här:

 

 

Lite bilder från vår första jul som tvåbarnsfamilj: 

 

Vi började faktiskt julfirandet på kvällen den 24:e December, genom inköp och avnjutning av den traditionella Japanska "Jul tårtan":

 

 

Alex är så rolig nu mer 😂 Han har hunnit bli 4 och 1/2 år gammal och älskar att skämta och fjanta omkring 💗💗 

 

Nu har min lilla ängel blivit hela 3 månader gammal och som hon utvecklas! Hon har nu börjat:

 

1. Att bli starkare och stabilare i nacken. Kan fortfarande inte sitta upp ordentligt, men med lite stöd kan hon typ sitta ett litet tag. Dock verkar hon bli trött i nacken fort för huvudet faller liksom frammåt eller bakåt eller åt sidan :P

 

2. Hon har hittat sina händer och stoppar dem gärna i munnen för att undersöka dem. Dock vet hon nog inte om att de är hennes egna händer ännu...

 

3. Hon har börjat att göra medvetna rörelser med armar och händer, försöker att slå till leksaker som hänger ner framför henne. Går dock sådär för henne....

4. Angelica ser ordentligt nu, och följer med vad som händer i rummet riktigt bra. Hon känner mycket väl igen mig, Alex , pappa och farfar ( Jiijii) och ger oss stoooora leenden när hon ser oss.

 

5. Hon kommunicerar hej vilt med oss på sitt eget språk och blir frustrerad eller ledsen ifall vi inte uppmärksammar henne när hon gör det.

 

6. Min ängel gav mig sitt första, RIKTIGA , bubblande skratt här om dagen! Helt underbart ljud :) Har inte hänt igen sedan dess, men jag väntar... ;)

 

7. Hon har börjat lära sig att vända sig från mage till rygg nu. Men från rygg till mage blir hon stannandes på sidan.

 

8. Hon har väldigt starka ben och sparkar ifrån ordentligt om man "ställer upp henne".

 

 

För övrigt är hon en väldig glad lite själ och ler mer än hon gråter eller är sur. Men då hon gråter tar det bara sekunder innan hon eskalerar till ett stadium av " glas spräckar" nivå på sitt gråt .

 

Hon har sovit sin första hela natt helt och hållet utan uppvak efter vårt julfirande den 25 december. Hon var trött, stackarn. Annars vaknar hon som mest 2 gånger. Hon sover med andra ord exemplariskt.

 

Jag har redan slutat att amma. Angelica föredrar flaskan och eftersom jag ska återgå till jobb i April var tanken ändå att bara amma ett par månader. Skönt för mig är det då att slippa ammandet, nu har jag helt och hållet fått tillbaka min egen kropp och jag kan dricka allt kaffe och ta alla mediciner jag vill. Känns skönt att jag från och med nu får ta min migrän medicin när anfallen kommer. INTE kul att ha ettt huvud som är påväg att bokstavligt talat gå sönder av smärta, och inte kunna ta någon medicin. Tack och lov att det nu är över. Jag är helt enkelt inte vidare förtjust i ammandet och anser att ersättningen är tillräckligt bra, jag är själv helt uppvuxen på ersättning och är frisk och kry ( förutom huvudvärken då, men det har ingenting med brist på bröstmjölk att göra). Men det känns ändock bra att ha gett henne bröstmjölk de första 2 och en halv månaderna så att hon fått mina antikroppar den mest kritiska perioden.

 

Sist men inte minst måste jag ju bara säga hur KUL det är att ha en liten flicka! Trodde inte att jag skulle tycka att det var så roligt som jag gör, men det är verkligen fantastiskt roligt! Att klä henne, välja leksaker och filtar och annat åt henne, allt i ROSA! I LOVE IT! Jag stört älskar rosa och är som min lillasyster säger, " en rosa person" ( min färg på min energi är rosa, eller den ska vara rosa, sen jag flyttade till japan har jag tydligen blivit blå, vilket jag absolut inte vill vara. Jag vill vara ROSA). Min lillasyster är väldigt medial ( synsk) och har berättat mycket för mig om människors auror, energier och färger. Som en "rosa person" är man ganska känslig, blir lätt glad över små saker och som jag upplever det, en mjuk person. Medan den blå personen är starkare ( kanske typ i viljestyrka och åsikter) , lite ekonomiskt lagd och kanske inte blir lika glad över de små sakerna i livet ( typ att få en rosa disktrasa till köket ), en ledare. Jag frågade henne vilken färg jag var, och trodde att svaret skulle bli rosa. Svaret jag fick var blå, och vi blev båda chockade. Detta var innan hon förklarat vad färgerna innebar dessutom. Min första reaktion var " Va? BLÅ? Hur tusan kan jag vara blå? Jag är väl inte blå..." typ. Jag sa att jag vill vara ( och känner det som att jag ska vara) rosa. Hon sa själv då att " Ja, du ska vara rosa..". Men att livet i Japan antagligen påverkat mig såpass att jag ändrat färg. Dock kan man själv ändra sin färg genom tankesätt och att omge sig med saker av den färgen. Så förhoppningsvis hjälper Angelica mig mycket i arbetet att ändra min färg. Jag känner mig då mycket mer Rosa nu :)

 

Nu vaknade min lilla ängel från sin tupplur, så det är dags för mig att gå och hämta henne.

 

Mata ne!