Mitt Japan

Nu har min lilla ängel blivit hela 3 månader gammal och som hon utvecklas! Hon har nu börjat:

 

1. Att bli starkare och stabilare i nacken. Kan fortfarande inte sitta upp ordentligt, men med lite stöd kan hon typ sitta ett litet tag. Dock verkar hon bli trött i nacken fort för huvudet faller liksom frammåt eller bakåt eller åt sidan :P

 

2. Hon har hittat sina händer och stoppar dem gärna i munnen för att undersöka dem. Dock vet hon nog inte om att de är hennes egna händer ännu...

 

3. Hon har börjat att göra medvetna rörelser med armar och händer, försöker att slå till leksaker som hänger ner framför henne. Går dock sådär för henne....

4. Angelica ser ordentligt nu, och följer med vad som händer i rummet riktigt bra. Hon känner mycket väl igen mig, Alex , pappa och farfar ( Jiijii) och ger oss stoooora leenden när hon ser oss.

 

5. Hon kommunicerar hej vilt med oss på sitt eget språk och blir frustrerad eller ledsen ifall vi inte uppmärksammar henne när hon gör det.

 

6. Min ängel gav mig sitt första, RIKTIGA , bubblande skratt här om dagen! Helt underbart ljud :) Har inte hänt igen sedan dess, men jag väntar... ;)

 

7. Hon har börjat lära sig att vända sig från mage till rygg nu. Men från rygg till mage blir hon stannandes på sidan.

 

8. Hon har väldigt starka ben och sparkar ifrån ordentligt om man "ställer upp henne".

 

 

För övrigt är hon en väldig glad lite själ och ler mer än hon gråter eller är sur. Men då hon gråter tar det bara sekunder innan hon eskalerar till ett stadium av " glas spräckar" nivå på sitt gråt .

 

Hon har sovit sin första hela natt helt och hållet utan uppvak efter vårt julfirande den 25 december. Hon var trött, stackarn. Annars vaknar hon som mest 2 gånger. Hon sover med andra ord exemplariskt.

 

Jag har redan slutat att amma. Angelica föredrar flaskan och eftersom jag ska återgå till jobb i April var tanken ändå att bara amma ett par månader. Skönt för mig är det då att slippa ammandet, nu har jag helt och hållet fått tillbaka min egen kropp och jag kan dricka allt kaffe och ta alla mediciner jag vill. Känns skönt att jag från och med nu får ta min migrän medicin när anfallen kommer. INTE kul att ha ettt huvud som är påväg att bokstavligt talat gå sönder av smärta, och inte kunna ta någon medicin. Tack och lov att det nu är över. Jag är helt enkelt inte vidare förtjust i ammandet och anser att ersättningen är tillräckligt bra, jag är själv helt uppvuxen på ersättning och är frisk och kry ( förutom huvudvärken då, men det har ingenting med brist på bröstmjölk att göra). Men det känns ändock bra att ha gett henne bröstmjölk de första 2 och en halv månaderna så att hon fått mina antikroppar den mest kritiska perioden.

 

Sist men inte minst måste jag ju bara säga hur KUL det är att ha en liten flicka! Trodde inte att jag skulle tycka att det var så roligt som jag gör, men det är verkligen fantastiskt roligt! Att klä henne, välja leksaker och filtar och annat åt henne, allt i ROSA! I LOVE IT! Jag stört älskar rosa och är som min lillasyster säger, " en rosa person" ( min färg på min energi är rosa, eller den ska vara rosa, sen jag flyttade till japan har jag tydligen blivit blå, vilket jag absolut inte vill vara. Jag vill vara ROSA). Min lillasyster är väldigt medial ( synsk) och har berättat mycket för mig om människors auror, energier och färger. Som en "rosa person" är man ganska känslig, blir lätt glad över små saker och som jag upplever det, en mjuk person. Medan den blå personen är starkare ( kanske typ i viljestyrka och åsikter) , lite ekonomiskt lagd och kanske inte blir lika glad över de små sakerna i livet ( typ att få en rosa disktrasa till köket ), en ledare. Jag frågade henne vilken färg jag var, och trodde att svaret skulle bli rosa. Svaret jag fick var blå, och vi blev båda chockade. Detta var innan hon förklarat vad färgerna innebar dessutom. Min första reaktion var " Va? BLÅ? Hur tusan kan jag vara blå? Jag är väl inte blå..." typ. Jag sa att jag vill vara ( och känner det som att jag ska vara) rosa. Hon sa själv då att " Ja, du ska vara rosa..". Men att livet i Japan antagligen påverkat mig såpass att jag ändrat färg. Dock kan man själv ändra sin färg genom tankesätt och att omge sig med saker av den färgen. Så förhoppningsvis hjälper Angelica mig mycket i arbetet att ändra min färg. Jag känner mig då mycket mer Rosa nu :)

 

Nu vaknade min lilla ängel från sin tupplur, så det är dags för mig att gå och hämta henne.

 

Mata ne!