Gravid vecka 38
Nu är jag gravid i vecka 38 och 2 dagar. När jag var gravid med Alex kom han redan i vecka 38 och 4 dagar, men detta berodde på att mitt blodtryck hade gått upp för mycket och kroppen hade tydligen börjat förbereda sig för hans ankomst. Men den här gången får jag allt behålla den lilla där inne ett tag till. Blodtrycket är fint och hon är inte påväg någonstans än. " Rör mycket på dig" säger de till mig, så jag försöker att hålla mig sysselsatt med diverse aktiviteter. Känns konstigt att höra att hon inte är påväg ut än, och att de ber mig att röra mycket på mig. Konstigt men bra. Dessutom väger hon redan 3000 g, jisses vilken bjässe! Alex vägde enbart 2490 g när han föddes, vilket alltså är om två dagar om vi ska jämföra med lillan. Jag vet att Alex var liten då han föddes, men när jag tänker på hur mycket lillan väger nu ( vilket säkert är mer normalt) funderar jag på hur stor hon kommer att vara när hon föds. Och hur pytteliten Alex måste ha varit! Nåja, hon är ju inte direkt för stor, jag vet att svenska barn brukar väga mer än japanska barn. Vanlig vikt för svenska barn överstiger väl ibland 4000 g tror jag?? Inte säker alls dock... :P
Men nu börjar jag också vara rejält trött på att vara gravid, om än jag är glad att det inte blir en lika plötslig igångsättning som med Alex. Men kroppen känns trött och foglossningen jag har kännt av senaste veckorna börjar bli smärtsammare och smärtsammare. Dessutom sover jag inte något vidare under nätterna, vilket man tydligen sällan gör i det här stadiet av graviditeten. Måste kissa typ var annan timma och när jag sover så drömmer jag så himla mycket, eller känner mig helt utvilad under natten och vill bara att morgonen ska komma, för att under dagen vara tvärtom slutkörd och längta efter natten. Men samtidigt som jag längtar efter att ha llillan här och börja vårt nya liv som tvåbarns familj gruvar jag mig för första månaden med mini bebis som behöver få rutiner ( vi får ju se hur hon behagar att sova och hur mycket hon kommer att gråta osv) plus den jobbiga efter förlossningen stadiet för mig. Jag tyckte verkligen det var jättejobbigt med Alex, att blöda så mycket och få igång amningen osv. Men han var ju en liten bäbis ängel som knappt grät och sov typ hela tiden. Så det gjorde ju det hela enklare. Jisses vad jag är nervös för hur det kommer att bli denna gången? Hur kommer lillan att bete sig? Tänk om stackarn får kollik? Eller är en av alla andra bebisar som vägrar sova på nätterna? Allt var så enkelt med Alex... sån tur får man väl knappast två gånger? Jag kan nog inte annat än att bara be änglarna att hjälpa mig igenom vilken situation det än blir. Och ge mig kraften att göra det bästa av det :) Jag får förlita mig till att allt löser sig och försöka att inte oroa mig över sådant som jag inte kan sstyra ändå. Så länge min lilla flicka föds frisk och för vara ett glatt och lyckligt barn spelar ju inget annat någon roll. Så är det ju :)
Vi har förövrigt snart färdigställt Alex rum, med egen fin säng och lite ny inredning, så att det är redo för honom när lillan är här ifall han känner att han vill sova i sin egen säng. Vi samsover ju fortfarande , om än Alex senaste veckan har valt att sova i lillans bäbis säng bredvid vår säng ( för att han själv vill det, sötnosen). Men vi har inga planer på att sparka ut Alex ur vår säng bara för att bebis kommer. Jag älskar att samsova. Men han har växt så mycket på senaste och verkar vara så redo att bli storebror, så vi kände både två ( jag och Toshi) att ha en säng redo för honom kunde vara bra. Ifall han blir störd av lillans gråt och amning nattetid, och ifall han då känner att han är en "stor pojke" som vill sova i sin egen säng, i sitt eget rum. Då får han ju givetvis göra det.
Sen har jag fått såååå mycket fina flick kläder av tre av mina vänner här, kläder som de använt till sina egna döttrar. Verkligen superfina plagg alltihop, och hur mycket som helst i alla storlekar upp till typ 90. Så vi kommer inte att behöva köpa mycket kläder till lillan, så länge storlekarna går ihop med säsongerna här. Spelar ju ingen roll om jag har en massa vinterkläder i storlek 70 ifall det är mitt i sommarn som lillan behöver dem, haha. Jag håller precis på att gå igenom sista kartongen med kläder, sorterar dem i storlek och märker påsarna så att jag bara kan plocka fram när det är dags för lillan att börja använda. Nu ska jag faktiskt sluta skriva och istället gå upp i rummet där vi nu förvarar alla bebis grejjer, och fortsätta med klädsorteringen.
Mata ne!
Baby shower, mamma ledighet och graviditetskrämpor
Nyligen har jag haft min första Baby Shower! Det var mina fina vänner Mimmi och Starlyn som anordnade hela kalaset hemma hos mig, med vänner, blöjtårta, fika, lekar och presenter. Jag har alltid varit så nyfiken på detta fenomen " Baby Shower" och nu har jag äntligen fått uppleva min egen! Det var fantastiskt kul att få fira det lilla liv som växer inom mig, med all fokus just på mig och min mage. Jag är så glad och tacksam över att ha fått prova på detta! Här kommer några bilder från tillställningen:
Såhär fint hade Mimmi och Starlyn gjort dagen till ära. Allt i rosa. Rosa blöjtårta, rosa tårta och rosa Pocky.
Mimmi gjorde både bjöjtårtan och de riktiga tårtorna, vilket enormt jobb hon lade ner! Det var en stooor blöjtårta, och alla pampers blöjor var omsorgsfullt ihoprullade en och en. De fyllde en hel plastkasse!
Alex och hans fjolårs lärare och således min kära kollega Rhea som är från Fillipinerna. Här har Alex en ballong under tröjan, som del i en av lekarna som Mimmi och Starlyn förberett.
Min vän Yuko som är gift med en av Toshis vänner som är från Kanada och Kia som är fru till min kollega ( och nu även Alex lärare) Darren samt en av deras söner, Ryo. Ballong leken.
Ballong leken gick ut på att ha en ballong under tröjan, så att man fick sig en tillfällig gravidmage, och sedan skulle man böja sig ner och räkna sina tår. Den som kunde räkna alla sina tår fortast vann tävlingen. Rhea vann :)
Fika dags i soffan!
En annan lek var att uppskatta omkretsen på min mage, genom att klippa en bit snöre, utan att faktistk mäta. Den som hade närmast längd på sitt snöre vann tävlingen - även denna gång Rhea :)
Samlings bild! Starlyn tog bilden.
Och så en bild på alla superfina presenter lillan fick! Alex tog sitt ansvar och öppnade aaaalllaa presenterna :)
Sen gick jag ju på mamma ledighet nu den första September. Ooooh så skönt det är att få vara ledig! Alex föddes ju redan i slutet av vecka 38 pga mitt höga blodtryck, så med tanke på att jag nu är i vecka 36 är det ju hög tid att börja ta det lite lugnt. Alex går fortfarande på skolan, ( eller dagis, ska jag kanske säga förskola??) men han åker skolbussen både dit och hem. Första gången på skolbussen igår gick galant, han steg på med ett stooort leende på morgonen och steg av med ett ännu större leende på eftermiddagen då han kom hem. Han säger att han tycker om skolbussen, så det känns väldigt skönt :) Min lilla pojke börjar bli en stor grabb nu :)
Det blir dock en kort mamma ledighet för mig. Endast 7 månader. Jag måste börja om att jobba redan i April vilket betyder att jag kommer måsta ha min enbart 6 månader gamla bebis på dagis. Det känns givetvis väldigt tufft, men jag har inte mycket annat till val. Mat måste man ju ha på bordet. Jag får iallafall vara ledig i 7 månader, så jag ska försöka njuta så mycket jag kan och göra det bästa av tiden jag har. Sen är jag väldigt lycklig och tacksam över att ha ett jobb som jag älskar att gå tillbaka till.
Sist men inte minst så har endel graviditetskrämpor smygit sig på såhär i vecka 36. Oförändrat sen förut är halsbrännan, om än den är mer hanterbar nu tack vare medicin.
Jag har tack vare en ihärdig nästäppa nu gått och blivit beroende av nässpray, tack så mycket. Ett beroende jag funderar på att låta vara tills efter att lillan är född. Känns bara för jobbigt i kroppen just nu för att orka ta itu med nästäppa också.
Kroppen känns mer eller mindre konstant utpumpad på energi, magen är fortfarande hög och lillan rör sig som om hon fortfarande vänder sig upp och ner om vart annat, så i position är hon antagligen inte än.
Den här gången känner jag dessutom av sammandragningar betydligt mer än med Alex. var och varannan natt är det lite jobbigt just för att jag får ett sådant tryck neråt, magen är hård och det är svårt att gå ner för trappan på natten för att gå på toa.
Jag tror även att jag denna gång känner av den berömda "Ischias nerven" ( stavning??). Ibland när jag rör på mig så blixtrar det liksom till nånstans djupt i skinkan, det gör så plötsligt ont att jag nästan ramlar omkull. Jag måste verkligen stanna upp och greppa tag i något, så ont gör det. Ibland händer det även i ljumskarna, så gissar att jag för första gången känner av foglossningar också.
Jag hade verkligen inga krämpor alls med Alex, förutom det hemska illamåendet som jag inte ens önskar min värsta fiende, i början. Men mot slutet, där jag är nu, mådde jag toppen. Det gör jag verkligen inte nu, om än jag tror att jag är ganska skonad från krämpor ändå. Men skönt ska det bli när graviditeten är över, och förlossningen också överstökad. Den här graviditeten har verkligen varit tuff. Om allt går bra och vi sen har turen att ha vårta två friska barn blir det nog ingen mer graviditet för min del. Nix. Nog får vara nog, haha.
