Angelica...

En tid efter det att jag blivit gravid berättade min lillasyster Anna för mig att jag antagligen bar på en liten flicka. Och att denna lilla flicka skulle komma att bli lite speciell. Hon skulle ha en helande effekt på mig, och att det var just därför som just hon kom att bli min lilla bebis. Anna hade fått till sig att det var min pappa ( som avled i sömnen för ett par år sedan) som såg till att just lilla Angelica skulle bli MIN dotter. Hon skulle hela mig på de plan som jag behöver helas. Denna lilla flicka skulle ge mig en sådan glädje, sa min syster till mig.
 
( som ni förstår så är min syster högst medial och har stark kontakt med andevärden) ( jag är hennes största fan) ( tillsammans med mamma då)
 
Just då kunde jag inte riktigt förstå. Jag visste att hon hade rätt, för jag tror verkligen på det hon säger, men jag kunde bara inte känna det. Alex gav mig ju redan en sådan enorm glädje, och han kändes alltid för mig som helande. Han har en så vacker själ, min lilla pojke. Så hur en ny liten människa skulle kunna ge mig mer av något som han redan ger mig sååå mycket av, kunde jag bara inte förstå.
Men nu förstår jag. Jag älskar inte Angelica mer än jag älskar Alex. Alex gör mig inte mindre glad bara för att Angelica också gör mig glad. Men nu gör Angelica mig så oerhört glad på en annan nivå. Och ja, det känns som att hon helar mig på sätt jag inte visste jag behövde helas på. Jag älskade Alex baby tid, och tyckte att han var sötaste bebisen på jorden och hela baletten. Men herregud vad jag är förälskad i Angelica! Jag kan bokstavligt talat bara sitta och titta på hennes underbara, perfekta ansikte med två omaka öron, och aldrig bli less. Bara jag tänker på hur mycket jag älskar henne och hur underbar hon är bränner det i ögonen och en liten tår av lycka vill titta fram. Kanske är det fortfarande hormoner som rusar omkring. Eller så stämmer det som min lillasyster sade. Att Angelica är speciell och att jag behöver henne. Jag väljer att tro det sist nämda.
 
Jag valde att döpa henne till Angelica av den anledningen att Angelica betyder just " ängel". Och jag vill som smeknamn kalla henne min lilla ängel... my angel. Sen tycker jag ju dessutom att det är ett väldigt vackert namn.
 
 
På tal om Angelicas öron. Hon har alltså två omaka öron. Ser lite lustigt ut. Det högra örat är litet och står rakt ut. Hon ser ut som ett litet troll. Det vänstra örat är betydligt större och ligger mer mot huvudet. Det är varket mina öron eller Toshis öron. Detta var jag lite störd över precis då hon fötts, funderade på om det var något som måste åtgärdas. Men så pratade jag med min lillasyster Anna och Mamma på skype och nämde detta lilla fenomen. Då visar det sig att min älskade syster Anna har exakt likadana öron! Helt plötsligt var det inget bekymmer längre, utan snarare en välsignelse. Min älskade lilla dotter har likadana öron som min älskade lillasyster. Kan det ens bli bättre? Och att Anna hade två olika stora öron, varav ett dessutom står ut lite från huvudet, visste jag ju inte ens. Så något man märker är det ju inte, vilket betyder att Angelica inte kommer att bli lidande av det ( typ retad eller något). Nu är älskar jag att titta på hennes söta små omaka öron, och tänka att de är likadana som min lillasysters :)
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0