Mitt Japan

Fenomenet Tobey Maguire

Har funderat over detta ett tag nu. Hur kan nagon som ar sa totalt not cool och egentligen inte snygg anda fixa en macho roll som Spiderman? Hur kan han liksom vara ratt snygg och samtidigt inte alls snygg? Han gor standigt konstiga ansikts uttryck och filmas och fotas ur daliga vinklar som visar hans daliga sidor som t ex dubbelhaka. Hur manga andra kandisar visar sina daliga sidor pa bilder och i filmer? De ar ju bara hela tiden perfekta. Forutom da de ar hoga pa droger eller stupfulla och blivit smygfotade av paparazzi.
Sa det kanske ar darfor jag gillar Tobey. For att han visar att han ar som alla andra vanliga manniskor, med daliga vinklar och underliga ansiktsuttryck. Och han ar kand anda. Dock ar han val inte den kandis som jag tycker ar absolut snyggast, men inte ser han ju dalig ut inte:

Nu ar jag i vecka 38! :) Magen vaxer :) Tyvarr vaxer aven kilona pa vagen ocksa... det kanns som att det mesta satter sig pa hofterna och laren/benen. Tror det ar ganska mycket vatska ocksa, inte bara fett. Men anda, nu borjar jag kanna att jag inte vill bli just na mycket storre. Men snart ar det ju dags for Lilleman att gora sin "grand entrance" och jag hoppas pa att automatiskt tappa nagra kilon efter forlossningen. Sen ska jag forsoka att halla igen pa onyttigheter och aven motionera mera nar kroppen val har aterhamtat sig. Det far nog bli manga langa promenader med barnvagnen antar jag :) Hur val jag lyckas med detta far vi val se, men jag vill hemskt garna fa tillbaka min kropp som den var fore graviditeten sa gott det nu bara gar. Inser dock att det kommer kravas en gruvlig kraftanstranging...

Iallafall, i forrgar for jag och Toshi forbi Fushimi Inari templet ( som jag alskar och dar han vaxte upp under nagra ar av sin barndom) for lite sightseeing och besokte en grav till en van till familjen. Da passade vi pa att ta lite kort som jag tankte lagga upp har:


Jag utanfor templet dar Toshi bodde som barn.


Pa den har garden utanfor templet lekte Toshi som barn :)


Fushimi Inari ar templet med rav guden och de 1000 tals oranga portarna kallade "Torii":s.


Fantastiskt underbar kannsla att vandra under alla dessa vackra portar i ett sa magiskt land som Japan :) Det ar liksom en drom som blivit sann :)


Ni kan inte se den nagot vidare bra pa bilden, men vi passade pa att kopa en lycko amulett till forlossningen :)


Jag framfor en gigantisk sten...nanting.


Den gigantiska ( men finns en mycket storre vid ett annat tempel i Kyoto) Torii:n vid borjan av Fushimi Inari templet.

Sist men inte minst maste jag bara visa en bild pa en matratt som jag inte visste att de tillagar och ater i Japan, kanns snarare som nagot man ater i Kina. Kolla in detta:


Okej, lite svart att se vad detta ar, sa jag ska beratta for er: helstekt kyckling. Med huvud och allt. Creepy.

Det ar sa otroligt harligt att vara tillbaka i Kyoto igen.
Idag for jag ut med cykeln och bara cyklade runt i nagra av de omraden jag brukade vara innan vi flyttade till Osaka. Det var en underbar kannsla att vara tillbaka - antligen! :) Jag passerade aven var gamla lagenhetsbyggnad, dar var det manga harliga minnen som bubblade upp till ytan :)

Vi lever ju inte samma liv som vi gjorde for typ 1,5 ar sedan, men det ar sa skont att vara tillbaka "hemma" igen. Eller sa pass "hemma" man kan komma utan att vara Pitea :)

Min vardag nu ar valdigt lugn och skon men samtidigt valdigt produktiv. Nar jag jobbade orkade jag givetvis inte stada varje dag. Men nu nar jag inte har nagot annat att gora har jag gjort det till mitt lilla projekt - att halla huset rent och fint varje dag. Vilket kanns underbart bra :) Beundrade alltid mamma for att hon drog omkring med dammsugaren varje dag och for att hon holl det fint och bortplockad overallt. Fattade dock aldrig hur hon orkade. Sa varje dag efter att jag dammsugat, hangt och vikt tvatt, diskat och plockat bort samt torkat bordet och diskbanken sa kanner jag mig sa stolt :) Dessutom har jag borjat borsta Kiba-chan varje dag ( till hans stora fortjusning).
Jag hoppas att jag kommer kunna halla detta uppe sa gott jag bara kan aven efter det att Lilleman anlant - men jag forstar att det kan vara svart. Jag vet ocksa att jag maste acceptera det faktum att jag kanske inte kommer ha varken tid eller ork nog att stada som jag gor varje dag.

Jag tanker pa alla fantastiska mammor i varlden som tar hand om barnen ( och maken ), hushallet och jobbar. Jag hoppas verkligen att jag ocksa kommer att lyckas bli en sadan mamma. Jag ska verkligen gora mitt basta.

Sahar sag det ut tidigare idag efter det att Toshi kommit hem fran jobbet :









Sen vi flyttat till nya lagenheten i Kyoto sover Kiba-chan som en liten gris. Typ hela tiden.

Lite bilder fran nya plejjset kommer vid ett senare tillfalle :)

Tankte bjuda pa nagra bilder av magen sahar i vecka 37 :


Kan inte riktigt tro att jag ar i vecka 37 och att forlossningen inte ar sa langt borta da jag ser den har bilden...


Lattare att forsta att Lilleman snart ar "fardigbakad" nar jag ser denna bilden....


...eller denna bilden :)


Kommentar om att vara gravid i vecka 37:

Jag kanner mig otroligt pigg och helt utan krampor. Sahar pigg har jag nog aldrig varit under graviditeten.  Dock kanner  jag mig stor och det det ar jobbigt att inte kunna ha pa sig nagra klader ( speciellt med tanke pa att jag annu inte behovt nagra graviditets - klader och att det nu kanns som sloseri med pengar att ga och kopa graviditets - klader med enbart typ 3 veckor av graviditet kvar...). Daremot kanner jag mig inte sa pass stor att jag inte star ut nat mer och bara vill fa forlossningen overstokad med. Darfor kanns forlossningen valdigt avlagsen och overklig, sa jag maste standigt paminna mig om att jag snart kommer att ha Lilleman i mina armar istallet for i magen :)

This is how I feel about this blogg right now...



... but I'll keep on fighting! Eventually I will get the design I want... eventually...

Jag forstar bara inte vad jag gor for fel nar jag forsoker andra design pa min blogg. Det har ar den enda gratis designen som funkar for mig. Om jag forsoker andra till nagon annan design sa strular det till allt. Den nya designen syns inte, min presentation forsvinner, index forsvinner, header forsvinner... det enda som syns ar mitt inlagg - text rakt upp och ner pa en tom sida, typ. Jag loggar ur, uppdaterar sidan, startar om datorn, byter design igen... provar allt. Inget funkar. Sjukt, sjukt less nu pa detta. Vore bara sa kul att fa gora sin blogg lite mer personlig genom att anvanda en design man tycker om och lagga upp en  header som man sjalv vill ha. Men jag kan ju for f*n inte ens byta mellan blogg.se:s egna gratisdesigner. Kan for mitt liv inte forsta varfor. Nagon annan som upplevt samma problem???

This is how I feel about being back in Kyoto again:




Total happiness!!! :)

.... kanns ganska overkligt :) Det kanns som att jag fortfarande ar typ 24 ar, inte 27 ar. Igar var min fodelsedag och den firade jag och Toshi valdigt lugnt med god mat och film, bara vi 2. Presenten hade jag ju redan fatt av honom ( min alskade sodastream) och forra helgen hade vi min fodelsedagsfest har hemma. Sa darfor blev det ett lugnt firande pa sjalva dagen. Men det var helt okej det med :)

I veckan har jag kannt av huvudvark for forsta gangen pa kanske 2 manader (!!). Under senaste 1 - 2 manaderna har jag verkligen haft NOLL huvudvark och inge ont i nacken, vilket ar sa jakla underbart! Vad detta kommer sig av  vet jag inte sakert, men jag tror att det har med graviditeten att gora. Lakaren pa sjukhuset jag gick till for huvudvarken sa att gravida ofta slutar ha migran under graviditeten. Sa nar jag blev gravid forvantade jag mig att huvudvarken skulle forsvinna, men det gjorde den inte - forran for typ 2 manader sedan. Men battre sent an aldrig!! :) Det ar bara den senaste veckan som jag kannt till och fran att huvudvark har varit pa G, och idag har varit varst. Men nu tror jag att det gatt till sig igen, vilket kanns kanon!! :)

Imorgon smaller det! Da tar vi vart pick och pack och drar flyttlasset tillbaka till Kyoto :) Det ska bli sa underbart att fa komma "hem" igen - Kyoto kanns som Japans Pitea for mig. Dar kanner jag val till gatorna, jag har mina favorit affarer, min gamla vardfamilj som vi brukar halsa pa bor dar, staden ar precis lagom stor for att utan problem ta sig overallt med cykel, jag far njuta av Kyotos vackra vyer varje dag igen, lyssna till det underbara festival ljudet fran Gion Matsuri under sommaren, se de stora bergen som omsluter staden vartan jag vander mig, och kanske bast av allt - Jag far komma tillbaka till staden dar jag och Toshi traffades och som ar full av vara underbara minnen! :) Och nu far vi bygga pa dem med varan lilla son ocska :)
Osaka ar helt enkelt for stort for mig ( och for Toshi, vi ar helt overens i att Kyoto ar staden vi vill bo i). Och for stressigt. Och for lite kultur. Jag vet ju att Kyoto inte kommer att vara detsamma som da vi bodde dar for 1 1/2 ar sedan, da jag fortfarande var student och vi hade massor av vanner dar. Jag vet att det kommer vara helt annorlunda nu da vart liv ar annorlunda och valdigt manga av vara vanner nu akt hem till deras hemlander. Men jag tvivlar inte pa att det ar i Kyoto som jag vill bo och uppfostra var son i :) Och Toshi kanner likadant :)

I lordags hade jag en for tidig fodelsedagsfest har hemma :) Jag och Toshi for pa Costco och inhandlade endel mat, snacks och dricka till kvallen. Nagra av mina arbetskamrater och nagra vanner kom och det blev en riktigt rolig fest :) Saknar dock mina vanner och familj fran hemma! ;) 

Det blev ju givetvis inget drickande for mig, men Toshi och Nick fran jobbet blev riktigt i gasen, och att bara titta var roligt nog :) 

Jag har blivit pinsamt dalig pa att ta kort, men har ar nagra bilder som jag faktiskt knappte under kvallen samt nagra som Kosuke tog:


Tjejerna fran jobbet och Natalie :)


Toshi och Nick :)


Grabbarna :)


Cake time! :)


En av presenterna jag fick :) Farsk, underbart god, frukt! :) Mumma!!


Ett grattiskort jag fick fran arbetskollegorna :)





 

 

Eftersom vi 2 valdigt snart blir 3 sa for jag och Toshi igar och inhandlade ett nytt kylskap. Det vi har just nu ar pa tok for litet, det racker inte ens for 2. Sa vi anser att ett nytt, stort kylskap ar en bra investering. Vi for som sagt till Kyoto igar och utrattade lite arenden, for bland annat pa sjukhuset for Lillemans check-up ( han mar bara prima och vager nu 2300 g i vecka 35), och sa for vi pa tva stora elektronik jattar och jamforde priser. Efter flera timmars spekulerande och forhandlande av priser sa bestamde vi oss for detta kylskap:

 

Vi kanner oss mycket nojda over vart val av kylskap ( sharp plasmacluster som ska halla bakterier och annat onyttigt borta) och langtar tills vi far borja anvanda det i den nya lagenheten den 15 Juni :) Jag hoppas verkligen att den ar lika bra som den verkar :)

Vi har myggor i Sverige. Det finns myggor i Japan. Vad ar skillnaden? Japanerna blir latt hysteriska ifall det finns en mygga i huset. ( kanske inte alla japaner, men min japan blir det iallafall)

Inatt, kl.04.00 vaknade jag av att Toshi sa till mig: " Anni, det ar en mygga i rummet"...

"Och?" tycker jag, och forsoker sova vidare.

" Jobbigt om vi blir bitna av den" argumenterar han. ( till detta hor att jag for bara typ 1 vecka sen fick flera stora, jobbiga myggbett som kliade som tusan)

" Det gor val inget...." mumlar jag.

Sen gar Toshi upp ur sangen och sager nanting om att sprejja rummet med insektsmedel och sla pa luftrenaren. Sagt och gjort, han gar ner i koket och hamtar var "doda - kackerlacks - spray" (som tydligen ocksa har god effekt pa myggor)  och sprayar sedan sovrummet med detta innan vi somnar om.

Har nog aldrig varit med om nagon som bryr sig sa mycket om hurvida man blir biten av en mygga eller inte. Men aven detta ett drag som jag alskar hos min make :)

Antligen! Nu har jag antligen min alldeles egna Sodastream i besittning :) Jag fick en idag i for tidig fodelsedagspresent av min alskade make Toshi :) Love you ;) De har inte funnits i Japan fram tills nu, och sen jag upptackte att de borjat salja dem i affarerna har jag inte kunnat sluta prata om hur mycket jag vill ha en i fodelsedagspresent, sa idag tog han med mig till en av affarerna som saljer dem och kopte en at mig :) Thank you darling ;)


My precious~ moahahaha. Valde att kopa med vindruvesmak. Me like it :)


Sen har jag ocksa gjort mitt alldeles forsta egna inkop av saker till Lilleman :) Vi har valt att vanta med att inhandla baby saker tills dess att Toshi far sin bonus, den sista Juni. Men jag kunde inte halla mig fran att kopa nagra ur gulliga par sockar at honom haromdagen :) Och da slank det ner ett set gulliga handvrist bjallror och en liten baby nagelklippare ocksa :) Det var dock fantastiskt roligt att fa handla saker at lillhjartat, allt kandes som sa verkligt da. Att ga omkring i baby butiken med stor magen och titta pa klader och leksaker som man vill ge at hjarte barnet :) Harlig kannsla :)

Detta var vad som folje med mig hem den dagen:


Sot sockarna :) Gillar speciellt de bla gula i mitten, Sveriges farger :)


You are my Heart Beat~ De ar sa otroligt sma och sota :)



Handvrist/fotvrist bjallrorna som tydligen ska vara bra for babyns utveckling. Tyckte dessutom de var riktigt gulliga :)


Denna lilla nagelklippar slank ocksa ner i handelskorgen :)


Imorgon bar det av till Kyoto igen. Dags for Lillemans check-up pa nya sjukhuset, och sen ska vi fara pa nan stor elektronik affar och kolla om vi hittar ett nytt kylskap da det vi har ar pa tok for litet nu nar vi 2 snart blir 3 :) Blir att stiga upp redan runt kl. 06 imorgon bitti, sa det blir en tidig kvall ikvall. Klockan ar nu 20.20, men vi kanner oss redan redo for sangen efter en dag full av arenden som vi utrattat. Godnatt, gott folk!

Fran och med den 1 Juni, gick jag pa "mamma ledighet". Om jag nu kan kalla det mamma ledighet... Eftersom  jag bara ar "deltids anstalld" sa innebar det att jag inte har nagon mammapenning eller ersattning fran arbetsplatsen eller nat sant. Sa jag slutar helt enkelt. Men for mig blir det ju som mamma ledighet. Planen ar att jag ska borja om att jobba ( pa samma stalle eller soka ny arbetsplats) om typ 6 manader. Men vi far se senare exakt hur det blir.

Jag hade iaf min sista arbetsdag i Torsdags, den 31 Maj. Lite vemodigt da jag verkligen trivdes jattebra pa min arbetsplats. Barnen tar verkligen en plats i ens hjarta och det kommer bli konstigt att inte traffa dem varje dag. Sen ar jag valdigt fast vid mina arbetskamrater ocksa. Men dem kommer jag nog att fortsatta traffa pa fritiden :)

Jag fick brev fran vissa av barnen, blommor av ett av barnen som kom in med sin pappa - trots att hon var ledig, och en present av en annan foralder. Sedan fick jag blommor fran chefen och arbetskompisarna med en liten skylt " Thank you Annika" samt ett stort papper som all personal och alla barnen skrivit pa. Fick fina meddelanden fran chefen och arbetskompisarna :) Nar de overlamnade blommorna och pappret stegade alla de storre barnen och chefen och kollegorna in mitt under min lektion, och alla sa " thank you Annika" och sa fick jag massor av kramar av alla barnen :) Det var himla fint :)

Lite bilder fran dagen:


Har stegar de in mitt under min lektion och overlamnar blommorna och pappret som alla signerat.


Och jag far massor av kramar av alla barnen...


... och sa en gruppbild forstass :) Min klass ar de minsta barnen :)


Mina blommor jag fick :) De till vanster fick jag av Y- chan, som kom in pa sin lediga dag med sin pappa for att saga hejda och ge mig dessa. De till hoger fick jag av chefen och kollegorna :)




Jag och min klass, " cherry class" eller som vi sa mest, "baby class". Har sitter de uppradade for min morgonlektion sa jag passade pa att knappa ett kort :)


Jag och sota lilla S- chan :)


Jag och underbara lilla M-chan, det lilla charmtrollet :)

 
Och sa supersota Yu- kun :) Hans foraldrar ar nog riktigt rika ( som alla andra barnens foraldrar men anda...) de klar lilla Yu-kun i markesklader ala Diesel och Dior. Dock ar han supersot i det, men det maste ju kosta skjortan!


Lilla A-chan, ett litet gulligt geni! Vi forvantar oss stora saker av henne, hon ar verkligen smart. Begavad. En av de yngsta i klassen. Och sot :)


E-kun, en riktig vilding ( nastan mardromslik) men samtidigt sockersot och smartare an man tror. Trots att han inte fokuserar under lektionerna sa overraskar han en med att kunna mer an manga av sina kompisar. Passiv inlarning?


Och sa en bild pa mig och M- chan, som jag hade i min klass forra aret. Nu har hon blivit storre och gatt upp till "Apple class" som en annan larare har. Hon ar sot som socker, bade i sin personlighet och i utseendet :) Ett hjarta av guld :)

Det var nagra bilder fran mitt jobb, som jag kommer att sakna! Men det ar dock skont att vara ledig nu :) Jag blir verkligen trott av ingenting nu, men jag gissar att det inte ar sa konstigt da lilleman vaxer sa det knakar och dagen tills vi traffas kommer ju narmare och narmare :)

Uppdatering i inlagget: Jag skrev tidigare att det kostar typ 6 800 kr per VECKA att ha sitt barn pa dagiset/forskolan dar jag jobbat ( 5 dagar i veckan, kl.9 - 15.00). Det ar sa jag laste det pa hemsidan, men efter snack med Toshi sa maste det betyda att det kostar 6 800 kr per manad, inte vecka. Vilket verkar mer vettigt ;) Men jag tycker det ar valdigt otydligt skrivet pa hemsidan, fast antagligen ar bara det ar jag som ar blond ;)