Ps.
D.s
Börja göra yoga hemma?
Dagen började med att jag under mitt städande fick telefonsamtal från Rainbow International School i Osaka, där jag skickat in en jobbansökan på en ledig position i förrgår. Jag har skickat in till 4 olika skolor, men idag fick jag alltså svar från en av dem. Fasen vad glad jag blev då jag blev kallad till intervju nästa vecka! Det är ju fortfarande högst osett om jag har nån större chans till det här jobbet, men jisses som jag vill ha det! Dock är det ju ett x- antal sökanden, varav säkert nästan alla har bättre referenser än mig. Vad jag måste övervinna är ju det faktum att jag inte har engelska som modersmål och inte har någon utbilding eller erfarenhet från läraryrket. Men har jag tur så slår min personlighet+mitt västerländska utseende+mina engelska kunskaper tillräckligt högt för att de ska vilja ha mig i sin personal. Jag håller mina tummar för det och ska göra mitt absolut bästa!
Vardagen lunkar på här i Kyoto. Äntligen har hösten börjat kika runt hörnet och jag kan äntligen andas, känns det som. Luften är så krispig och klar, det är så underbart. Det är så himla härligt att kunna ta på sig lite mer kläder då man ska utanför dörren, typ jeans och t-shirt. Är hyfsat less på att hela tiden klä mig i så lite kläder som möjligt och att hela tiden försöka klä mig i plagg som inte visar direkt ifall man svettas lite grann, då detta är ett oundvikligt faktum då man bor i Japan. Jag ser verkligen fram emot att få köpa mig lite mysiga och varma höstkläder, att få tända värmeljus och rökelser, sitta under kotatsun och se teve ( kotatsu är ett japanskt litet värmebord, som är superhärligt på vintern. Det är ett bord med en filt över, och under bordet är ett värmeagregat som värmer underbart härligt kalla vinterdagar).
Vi kikar rätt mycket ( mest jag kanske) på internet på olika lägenheter i Osaka. Helst av allt hade jag viljat flytta till en 2:a eller 3:a, men jag tror tyvärr att det får bli bara snäppet större än den lägenhet vi har nu, alltså en större 1:a. Det kan inte hjälpas, jag vill ha design och fin utsikt, och då blir det helt enkelt för dyrt att ha en större lägenhet. Om vi ska ha en större lägenhet ( alltså typ 2:a eller 3:a) så måste jag vara mer än beredd på att gå ner i standard. Och jag vill så gärna ha en lägenhet med den planlösning och i den design jag gillar, med härlig utsikt över staden, gärna typ 7 våningar eller uppåt. Så jag måste nog välja, och jag tror jag kommer välja design och utsikt. Är man finurlig kan man nog hitta lösningar ifall någon kommer och hälsar på, även om det är en långbesökare som lillsyrran ( förhoppningsvis).
På tal om att ha önskemål angående lägenhet, jag har kommit till en insikt. Kanske är det bara skillnaden i min och Toshis personlighet, men jag får mer kännslan av att det är skillnaden kulturellt mellan svenskar och japaner. Insikten i fråga är att vi svenskar är mer materialistiska än japaner. Det känns så. Japanska hus verkar vara mycket mer inriktade på praktiska lösningar istället för lösningar med design. Jag har ännu inte varit i ett hus där det har varit lika fint och präglat efter stil som det är i svenska hem. Dock har jag ju inte varit hem till allt för många, så hur vida min teori håller eller ej kan jag inte uttala mig om. Men vad jag även lagt märke till är ju det att jag oftare pratar om saker jag vill ha än vad Toshi gör. Men om det nu skulle vara så att vi svenskar är mer materalistiska än japanerna, så är jag inte säker på att det är en dålig sak. Det är ju en form av livsnjutning, att forma sitt eget hem, sin egna lugna, trygga plats. En plats där man läker, helar från en tuff dag, en plats där man delar kärlek med sin man, sin familj och sina vänner. För mig är det ytterst viktgit att forma mitt hem efter en stil som får mig att känna mig lugn, som får mig att vilja vara där, stanna där. För mig är det så viktigt att jag trivs i mitt hem, att jag kan känna mig lugn och trygg och till ro i mitt hem. Så det är väl ingen dålig sak att vara materialistisk i vissa sammanhang? Varför jag skriver om materialistiskt som dåligt eller bra är för att jag upplever det som att ordet fått en dålig innebörd. Visst, blir det för mycket är det ju dåligt, men så är det väl med allt, eller? Nåja, inte så himla viktigt. En tanke som slagit mig nyligt bara :)
Vidare så försöker jag nu fokusera på att fixa min onda nacke. Tanken var att göra ett nytt försök på gym, med fokus på nack och rygg träning för att stärka de musklerna då jag börjar känna stort samband mellan trötthet och stelhet där, med min huvudvärk. Jag kan inte minnas att jag haft ont i huvudet utan att också ha ont i, och vara stel i, nacke och axlar. Iallafall är det oftast tillsammans det kommer. Men, just nu har jag inte så fett med pengar då csn lånet börjar sina ut och jag inte ännu har någon annan inkomst direkt ( förutom mitt extra jobb, men det räcker inte) så att börja på något gym och binda mig med en utgift på typ 700 kr/månad känns inte idealistiskt just nu. Vad jag velat göra på gymmet är främst att gå på yoga klass. Så då slog det mig. Kanske jag helhjärtat skulle försöka att träna yoga hemma? Jag har ju inte den starkaste disciplinen då det kommer till att träna hemma, men senaste månaden har jag varit så stel och haft ont i nacken då jag vaknat, att jag har börjat med att sitta på golvet och stretcha många gånger. Då jag gjort det känns kroppen lite bättre och jag vaknar som till. Därför funderar jag om jag kanske kan få detta att funka? Om jag införskaffar mig en yoga-dvd med ett träningsprogram, en yogamatta och ev. andra yoga tillbehör, samt lite nya härliga rökelser kanske jag kan få det att funka. Om jag liksom skapar en atmosfär av stillhet och lugn då jag gör övningarna, typ släcker ner i rummet och tänder rökelser och värmeljus, då kanske jag kan finna det väldigt härligt och givande. Jag tror det. Det känns iallafall värt ett försök. Det skulle ge mig en engångsutgift istället för en stadig utgift varje månad.
Nu ska lilla materialistiska jag ta å tappa upp ett bad, fördjupa mig i mina tankar ett tag och sen ta och sova. Imorgon kommer Toshi hem från jobbet, och jag kan tänka mig att han kommer vilja fira att han klarade provet till räddningsgruppen inom brandkåren. Han är verkligen fantastisk. Det var runt 50 eller 40 personer som tog provet (fysprov) och bara 5 av dessa blir antagna. Han och 4 andra alltså. Ja, jag respekterar min man.
Mata ne!
Ny utexaminerad f.d japanska student
Igår, den 22 September var jag klar med mina Japanska studier. Eller, klar och klar, jag bestämde att nu måste jag pausa från det här. Givetvis är det nödvändigt för mig att fortsätta mina studier i framtiden, men nu behövs det verkligen en paus.
Och skönt känns det. Så JÄVLA skönt, att vara klar. Jag har så mycket frihet. Jag har så mycket tid. Jag kan göra vad jag vill. Det känns så bra, ja, så JÄVLA bra :)
Jag blickar frammåt mot min gemensamma framtid med min man, mina drömmars man, min Toshi :) Och det är ljust, nästan bländande :) En härlig, nästan övervälmande kännsla :) I skrivande stund har jag precis skickat in ett par jobbansökningar till jobb som engelska lärare i Osaka. Imorgon ska jag förbereda mig inför ansökan på ytterligare skolor. Jag har ingen aning om när eller om jag kommer fixa jobb som engelsklärare här i Japan, men jag har goda förhoppningar att lyckas tillslut. Just nu jobbar jag ju extra som engelsklärare på en skola här i Kyoto, men dels behöver jag heltid och dels bör vi flytta till Osaka då Toshi har sitt jobb där, så jag behöver söka jobb där nu.
En liten del av mig blickar tillbak på mina 1,5 år hittills i Japan, och minns med en viss bitterljuv sorgsenhet de kompisar jag fått här, som återvänt till sina hemländer. Akiko och Lisa, Robert och Christoffer. Om ni läser detta, vilket 2 av er inte gör då ni inte är svenskar, så ska ni bara veta att jag saknar er.
Och till mina underbara och fantastiska vänner och familj i Sverige- er saknar jag ju så att det gör ont, det ska ni aldrig tvivla på. Men livet har sin gång, och alla går vi på olika vägar.
Ush så sentimentalt det här blev, jag hade tänkt skriva ett alldeles glatt och sprudlande inlägg, men det lyckas jag visst inte med idag :P Jag tar å drar på sento och badar istället tror jag, innan Toshi är klar på gymmet och vi ska fixa käk.
Mata ne!!
( Ps. lycka är att ha en kissemiss, vilken liten lyckospridare han är, vår lilla Kiba. Ds )
Vi har adoperat...
... ett litet ryssbarn!
Han heter Kiba och är världens sötaste och finaste lilla Russian Blue pojjk man kan tänka sig :) Jag är helt överlycklig över att äntligen ha en liten kisse i mitt hem igen :) ( han sitter just nu och kikar över axeln på mig, ytterst intresserad av vad som rör sig på data skärmen...)
Kiba har underbart lugnt och mjukt temperament. Han är busig, men inte jobbigt busig, utan bara sådär snäll busig. Han är kelig, men är inte på en som ett plåster. Dessutom är han väldigt smart, denna lilla filur. Verkar lära sig väldigt fort. Sen är han dessutom himla modig, vår lilla Kiba. När vi hämtat hem honom från djuraffären och släppt lös honom i lägenheten, började han direkt att skutta omkring och undersöka sin nya omgivning. Han var heller inte det minsta skygg då vi kom fram till honom för att stryka på honom eller plocka upp honom. Direkt från start har det aldrig gjort något att röra honom vare sig vid öron, tassar, mage, svans, ansikte... han är liksom helt cool med allt. Han är underbar :)
Vad jag önskar är att han blir ännu mer kelig när han växt till sig lite, att han kommer upp i knät lite oftare och lite längre stunder. Han måste komma själv, plockar man upp honom och placerar honom i knät slutar det oftast med att han skuttar ner och lägger sig vid ens fötter istället efter ett tag. Han kelar, men det hade inte gjort något om han hade velat kela liiiite mer :)
Sen e jag lur på att han kan komma att använda sitt skarpa intellekt till att göra bus streck när han har kommit in i rollen här hemma. Jag märker då jag markerar regler att han förstår när han gör något fel, men att han ändå envisas litegrann med att fortsätta göra det, liksom bara för att kolla att hans teori håller. Jag får nog hålla ett öga på det... och vara konsekvent med den här katten.
Men han är verkligen helt underbar och perfekt, vår lilla Kiba :) Tror inte vi kunnat få en bättre katt :) Sen är han ju så otroligt söt också, vilket inte gör något :) 
Sen har jag också påbörjat ett deltidsjobb på en internationell skola här nära där vi bor. Än så länge undervisar jag bara 1 gång per vecka, då varje onsdag 2 timmar på eftermiddagen. Min klass är endast 4 grundskole elever, vilket känns som en bra grupp att börja med :) Det låter som att om allt går bra så kan jag komma att få mer timmar gradvis, vilket jag givetvis hoppas på. Att jobba som engelsklärare är verkligen jättekul! Jag har en känsla att jag faktiskt inte skulle tröttna på det jobbet direkt som jag känt det med andra jobb, vilket är otroligt sporrande. Sen är det grymt bra betalt också. Faktiskt så är det för bra för att vara sant, så jag väntar nästan bara på att det ska visa sig inte vara sant, typ. Men, jag är så himla tacksam för allt bra som händer i mitt liv nu, och försöker att omfamna det och ta på vara på det nu, för vem vet vad som väntar en i framtiden?
Nu ska jag sova, har varit en hektiskt men rolig vecka ( bortsett från skolan som jag nu bara vill få överstökad) , men det är skönt att det nu är fredag och att jag är ledig imorgon! :) Imorgon ska det firas lite i goda vänners sällskap på Abar, vilket jag verkligen ser fram emot!
Så tills nästa gång... Mata ne!!
