Vi har adoperat...
... ett litet ryssbarn!
Han heter Kiba och är världens sötaste och finaste lilla Russian Blue pojjk man kan tänka sig :) Jag är helt överlycklig över att äntligen ha en liten kisse i mitt hem igen :) ( han sitter just nu och kikar över axeln på mig, ytterst intresserad av vad som rör sig på data skärmen...)
Kiba har underbart lugnt och mjukt temperament. Han är busig, men inte jobbigt busig, utan bara sådär snäll busig. Han är kelig, men är inte på en som ett plåster. Dessutom är han väldigt smart, denna lilla filur. Verkar lära sig väldigt fort. Sen är han dessutom himla modig, vår lilla Kiba. När vi hämtat hem honom från djuraffären och släppt lös honom i lägenheten, började han direkt att skutta omkring och undersöka sin nya omgivning. Han var heller inte det minsta skygg då vi kom fram till honom för att stryka på honom eller plocka upp honom. Direkt från start har det aldrig gjort något att röra honom vare sig vid öron, tassar, mage, svans, ansikte... han är liksom helt cool med allt. Han är underbar :)
Vad jag önskar är att han blir ännu mer kelig när han växt till sig lite, att han kommer upp i knät lite oftare och lite längre stunder. Han måste komma själv, plockar man upp honom och placerar honom i knät slutar det oftast med att han skuttar ner och lägger sig vid ens fötter istället efter ett tag. Han kelar, men det hade inte gjort något om han hade velat kela liiiite mer :)
Sen e jag lur på att han kan komma att använda sitt skarpa intellekt till att göra bus streck när han har kommit in i rollen här hemma. Jag märker då jag markerar regler att han förstår när han gör något fel, men att han ändå envisas litegrann med att fortsätta göra det, liksom bara för att kolla att hans teori håller. Jag får nog hålla ett öga på det... och vara konsekvent med den här katten.
Men han är verkligen helt underbar och perfekt, vår lilla Kiba :) Tror inte vi kunnat få en bättre katt :) Sen är han ju så otroligt söt också, vilket inte gör något :) 
Sen har jag också påbörjat ett deltidsjobb på en internationell skola här nära där vi bor. Än så länge undervisar jag bara 1 gång per vecka, då varje onsdag 2 timmar på eftermiddagen. Min klass är endast 4 grundskole elever, vilket känns som en bra grupp att börja med :) Det låter som att om allt går bra så kan jag komma att få mer timmar gradvis, vilket jag givetvis hoppas på. Att jobba som engelsklärare är verkligen jättekul! Jag har en känsla att jag faktiskt inte skulle tröttna på det jobbet direkt som jag känt det med andra jobb, vilket är otroligt sporrande. Sen är det grymt bra betalt också. Faktiskt så är det för bra för att vara sant, så jag väntar nästan bara på att det ska visa sig inte vara sant, typ. Men, jag är så himla tacksam för allt bra som händer i mitt liv nu, och försöker att omfamna det och ta på vara på det nu, för vem vet vad som väntar en i framtiden?
Nu ska jag sova, har varit en hektiskt men rolig vecka ( bortsett från skolan som jag nu bara vill få överstökad) , men det är skönt att det nu är fredag och att jag är ledig imorgon! :) Imorgon ska det firas lite i goda vänners sällskap på Abar, vilket jag verkligen ser fram emot!
Så tills nästa gång... Mata ne!!
