Mitt Japan

Det har inlagget hittade jag bland mina utkast har pa bloggen.  Det har inlagget skrev jag for liiiite drygt ett ar sedan, men det blev bara aldrig av att publicera det. Sa nu tankte jag gora det... 

 

Jag borjade bara tanka pa det. Helt plotsligt, da jag var ute med barnvagnen pa en prommenad och passerade en fastighetsbyra som jag tittade in genom fonstret pa. Dar satt en ung tjej, kanske nagot ar yngre an mig sjalv, och arbetade. Hon sag lite trott ut, och inte riktigt glad ut. Inte sur, men bara... trott ut helt enkelt. Det var da jag borjade tanka.

 

Japan lider av nagot som de kallar " koureika 高齢化", vilket betyder att det finns mer gammla och pensionerade manniskor an unga och arbetsfora i samhallet. Detta leder till att staten har svart att hitta pengar att ta hand om dessa gammlingar. ( redan nu maste jag bara papeka att det har inte ar min starka sida, jag kan ha fatt endel grejjer om bakfoten, speciellt da jag far det forklarat pa japanska. Jag ar inte hajj pa skattesystem, pensionssystem eller nagot annat system ens hemma i Sverige, men sahar har jag uppfattat det i Japan iaf )

Det fods allderles for lite barn i Japan. Fragan ar da, why?

 

I Japan verkar jobbet vara det no.1 viktigaste i livet. Jobba for att forsorja din familj. Jag har observerat att inom flera brancher, som bland annat fastighetsmaklare eller frisor, jobbar du fran tidig morgon

till SEN kvall, nastan veckans alla dagar. Typ ledig sondag. Kanske. Du har det generosa antalet semesterdagar av typ 0 . Och kanske jobbar du aven helgdagar. En fastighetsmaklare vi anlitade for nagra ar sedan hade en familj med 3 barn och fru. Han jobbade mandag - lordag typ kl.07 -23, kom hem och gick och lade sig. Fun life. Min harfrisor ar inget battre, enda skillnaden ar att han ar singel. En av de anstallda pa harstallet jag klipper mig pa sa just att det ar himla svart att ha nagot forhallande med det jobbet.

 

Varfor jobbar alla sa mycket??

 

Det ar dyrt att leva i Japan. Visst har de skitlag skatt, men du maste ju ocksa betala for precis ALLT har ocksa. Forst maste du betala ungefar 1000 kr / manad i pension till staten ( detta ar nagot ALLA maste gora). Vore val okej om du visste att du sen pa alderns host ocksa fick tillbak alla dessa 1000 lappar per manad du satt in under din livstid. Men sa blir sannolikt inte fallet pga denna Koureika. Du lar fa tillbaka mindre an vad du betalat in. Sa givetvis maste du ju aven spara till din pension sjalv ocksa.

Sen maste du ju betala sjukforsakring, hyra, ev. bil ( skatt, forsakring, parkering som kan dra mellan 1000 - 3000 kr per manad och sa bensinen  och eventuell motorvags avgift) och mat och annat sma tjaffs.

Om du sen skulle behova ga till sjukhuset kan det kosta en hel del per gang. Nar jag var gravid hande det ibland att vi var tvugna betala upp till 900 kr for blodprover och standard undersokningar. For ett besok. Vi var tvugna att betala 15 000 kr for att fa anvanda epiduralbedovningen.

Det ar dyrt att leva i Japan.

 

Sa da maste du jobba. Och du far jobba mycket. Sa mycket att du inte hinner traffa " the love of your life" och skaffa barn och fa en stor, lycklig familj. Jag vet ett par tjejer och killar som har varit singlar lange nu. Vad gor dom? Jobbar hacken av sig. Vill de traffa nagon? Skaffa barn? Japp.

 

Kanske inte sa konstigt att Japan lider av Koureika. Jag undrar bara hur de ska fixa det. Det ar sorgset att sa manga manniskor lever ensamma pga av att jobbet tar upp all av deras tid och hela deras liv. Det ar kanske inte sa konstigt att Japan ligger i topp pa listan over lander med mest sjalvmord i hela varlden? Det ar typ sa mycket sjalvmord att om taget ar forsenat ar det antagligen for att nagon hoppat framfor det.

 

Sa vad ville jag egentligen med det har inlagget? Inte nagot alls, egentligen. Bara dela med mig av hur livet ar har, och saga till alla svenskar som ar sa trotta pa "trakiga gamla sverige" - uppskatta vad ni har, sa lange ni har det! Sverige ar ett underbart land med en valfard som ar kand over hela varlden! Iallafall var den sa, innan dagens regering tog plats...

 

Idag ar det nyarsafton och det ska vi fira valdigt lugnt med middag har hemma tillsammans med Toshis pappa. Imorgon den 1 januari ska vi ta bilen och fara till narliggande staden Nara, ca en timmas bilresa bort, for att halsa pa Toshis slakt. I Japan ar nyar, shougatsu, lika stort som julan ar for oss. Lite ombytta roller. De firar inte bara pa sjalvaste nyarsafton, utan de forsta dagarna av det nya aret. Det ar bland annat vanligt att man far till ett tempel och ber om lycka for det kommande aret. 

 

Jag gissar att vi ska gora just detta snart nagon dag, men redan i sondags for vi till Kinkaku-ji med nagra bekanta. Kinkaku-ji ar ett av Japans allra kandaste tempel, the golden pavilion, som ar tackt av guld. Sa klart finns denna skonhet har i Kyoto, som sa manga andra av Japans kanda tempel. Ooooh jag bara alskar Kyoto!

 

.... av Royal Mints!! Jag har under alla mina ar har i Japan saknat tva godis sorter fran sverige speciellt mycket : Polly och After Eight ( av nagon orsak ). I forra veckan fann jag denna underbara motsvarighet till After Eight, och nu kan jag inte sluta mumsa pa den!!

 

Den kanns kanske lite tjockare an After eight, men i princip lika god :) 

 

Som rubriken lyder - Hejda, 2013, tack for ett hart arbete.  Det ar dags for en ars summering av aret 2013.

 

Aret 2013 gjorde en rivstart med en resa hem till Sverige i borjan av Januari. Det var jag och en da 6 manaders gammal Alex som vinkade hejda till pappa Toshi och Japan och huserade hemma hos mormor i Sverige under en manad. Da passade vi aven pa att ha dop for lilla Alex. Vilken underbar tid det var! Det har nog aldrig varit sa bitterljuvt att vara hem forut. Jag hade kunnat stanna sa mycket langre. Jag ar nu van vid livet i Japan, sa tvartom blir Sverige nastan lite exotiskt for mig, pa ett valbekant vis. Det ar sa otroligt kul bara att ga och handla pa vara valsorterade supermarkets, och kunna handla och ata allt det dar som man saknar och inte kan hitta i Japan. Jag har utvecklat en karlek for potatis, som jag ironiskt nog nastan sma hatade nar jag bodde hemma i sverige, och nu saljer ica en massa olika varianter av lite lyxigare potatis, vilket ar supergott! Sant saljer de inte i Japan, sa det ar en sak som jag saknar ganska mycket nu. Sen ar ju saknaden av min egen familj storre nu efter att vi fatt Alex, sa att saga hejda och fara tillbaka hem till Japan var inte alls kul. 

 

Men val tillbaka i Japan sa var man lika glad for det. Jag alskar verkligen Japan och Kyoto, sa det var ju skont att vara hemma igen med min alskade och vart barn.

 

I April var det dags for jobb. En rivstart det ocksa, fran noll till hundra. Fran att ha varit hemma mamma med litet barn till att bli heltidsarbetande mamma. Wow. En omstallning som tog lite tid, men gick valdigt bra. Alex borjade ju ocksa dagis som 8 manaders bebis, sa han har ocksa gjort det himla bra!  Chocken jag upplevde nar jag klev in i klassrumet som jag skulle husera i fran och med nu var enorm. Det var ingen struktur eller ordning, barnen bara sprang omkring fran hoger till vanster medans lararen dansade lite halvhjartat med nagra av barnen i mitten av rummet. Efter att ha jobbat dar jag jobbat tidigare dar regler, struktur och ordning och disiplin var ordet, till att komma till den har skolan och  detta kaos var bara forstummande. 

Efter samtal med chefen om hur hon ville ha saker gjorda i denna klass larde jag mig att skolan jag tidigare jobbat pa ar extremt ambitiosa och att nya skolan har en mer avslappnad stil, vilket ju givetvis ar mycket battre for alla. Men jag gjorde anda en total andring av hur saker tidigare har gjorts i babyklassen, och det gav tidigt stralande resultat. Jag tog basen av allt jag lart mig pa tidigare jobbet och implementerade det i min nya klass, allt fran lektion till blojbyten. 

Jobbet gar fantastiskt bra just nu och chefen verkar valdigt nojd. Min klass vaxter och har nu natt max med ett elev antal av 30 barn. Jag skulle garna fa in mer barn i klassen, men nagonstans maste det ta stopp. Rummet vaxer ju inte precis. Sa med andra ord har det varit ett bra arbetsar. Jag hoppas verkligen att jag kan fortsatta att gora lika bra ifran mig foljande ar ocksa. 

 

Fran borjan av aret fram till den 5 December pluggade Toshi som en tok infor ett Ambulansforar test samt ett jobb prov som alla brandman maste ta. Fixar man det inte ett ar maste man gora det igen nasta ar och fram till dess att man klarar det. Puh. Inte latt for honom, for det var mycket plugg in i h-vete. Och inte latt for mig, eftersom han var tvungen att plugga varje ledig dag i typ ett halvar. Eller mer... har inte raknat manaderna. Det kandes da som en javla evighet kan jag saga. Inte jatte enkelt da man sjalv atergatt till arbetslivet och har en liten och ett hus att ta hand om. Men nu ar den parsen over och han klarade alla prov, sa det var ju vart det!

 

Ganska direkt efter det att han blivit klar med plugget hittade vi ett hus. Det PERFEKTA huset. Lycka!! Vi har fatt lanet for huset godkannt och nu vantar bara The Fun Stuff, att valja kok, bad, golv, tapeter, fonster, fasad, you name it. Bara sta och peka och saga hur vi vill ha det och sa far vi det gjort. Lycka!! Nasta ar i Maj ar det beraknat att vara klart, och forhoppningsvis kan vi flytta in ganska precis nar min kara mor och lillasyster kommer hit till Japan for att halsa pa oss. Men vi far se om det hinns bli fardigt eller inte, i vilket fall som helst kommer det att vara sa pass klart att de iallafall kan se det, aven om vi inte bor dar annu. 

 

I kort och gott sa ar det nog vad ar 2013 har handlat om for oss. Mestadels har det handlat om Alex och nya jobbet, och fastan det varit ett hektiskt ar sa har det varit ett fantastiskt bra ar. Inga hemskheter har hant oss iar, och nar jag ser tillbak pa det gangna aret ar det med ett varmt hjarta. Jag onskar att nasta ar blir minst lika bra som det har aret har varit mot oss.  Vad jag vet sa innebar ar 2014 mycket roliga saker att se fram emot, som exempelvis min mammas och lillasysters besok hos oss i Japan, bygget och inflyttningen i vart nya hus, ett nytt arbetsar med allt vad det innebar, vanner och bekanta fran Sverige som ocksa ska komma till Japan, Alex 2 ars fodelsedag och alla dagar fyllda av lek och skratt med honom. 

 

Sa, som jag skrivit i tidigare ars summeringar, nu ar det dags for ar 2013 att packa vaskan och bege sig pa en evig solsemester pa Bermudas. Tack 2013, tack for allt gott du gett oss och - Otsukaresamadeshita! 

 

I ar har vi firat var andra riktiga jul som en familj har i Japan. En jul med riktig, svensk julmat, pepparkakor, lussekatter, glogg, julgran, paket och till och med Kalle Anka. Ifjol firade vi med nagra av vara vanner och det gjorde vi aven iar  - fast med ett helt nytt set av vanner. Nagra har atervant till deras hemlander, nagra halsar just nu pa i deras hemlander och nagra jobbar. Sa iar blev det nagra nya vanner och nagra av mina nya arbetskamrater. Det blev en riktigt lyckad julafton med mycket god mat och massa bus med barnen! Att lyssna till barnskratt pa julafton ar verkligen den hemliga ingrediensen. 

 

Sen har jag ocksa atit sa mycket choklad att jag nu maste avgifta mig, allt i vanlig ordning under en jul. Det kanns lite som att nu ar varldsbalansen aterstalld, haha. 

 

Har kommer lite bilder fran julfirandet, som for ovrigt tog rum pa kvallen den 25e December eftersom bade jag och min alskade jobbade pa sjalvaste julafton den 24e. Men det funkade det ocksa!

 

 

 

Once again, loooong time no see. Tiden tycks ha pa sig loparskor, for den gar alldeles for fort och tycks aldrig racka till. Jag kanner mig som en akta mamma nu nar jag ar rorande overens med alla andra heltidsarbetande mammor att dagen inte har tillrackligt manga timmar. Sa varfor jag inte skrivit pa sa himla lange ar dels pa grund av tidsbrist, sen aven det faktum att jag inte haft nagon ordentlig dator att skriva pa. Just nu anvander vi oss bara av min smartphone och var tablet, da skarmen till datorn ar trasig. Och att skriva pa bloggen via smartphone eller tablettens tangentbord har jag varken tid eller talamod till. Men nu antligen sa har vi kopt ett litet bluetooth tangentbord till tableten, sa nu ar det valdigt enkelt och smidigt att satta sig ner och blogga. Tyvarr har vi inte fatt igang nagot svenskt tangentbord annu, sa for nu far det duga med bokstaver utan prickar och cirklar. 

 

Livet tuffar iallafall pa har i Japan. Jobbet gar bra och Alex leker och vaxer och utvecklas som han ska. En stressig period i Toshis arbetsliv ar till sitt slut och jag har gatt pa min vinter semester ( ungefar 14 dagar ledigt har jag ).  Det har varit en tuff period for mig med pa jobbet, med manga nya barn i en standigt vaxande klass och 3 nya arbetskamrater i Baby klassen. Varav en ar min co larare som jag har tranat, plus att chefen ar sa pass nojd med hur saker gors i min klass, att hon ville att jag under 2 veckor skulle trana en ersattningslarare for babyklassen i Otsu skolan ( en mindre stad nara kyoto, dar foretaget har skola nr.2). Nar den lararen var fardiglard och pa plats i Ostu kom en av Otsus assistenter till oss i Kyoto for att under en dag vara med oss i Baby klassen for att se hur vi gjorde saker har. Chefen berattade for mig att hon tydligen inte trivdes nagot vidare bra med arbetskamraterna och hur saker var gjorda i Otsu, och darfor vill komma och se hur vi hade det i Kyoto. Efter avslutat besok hade hon atervant till Babyklassen i Otsu och bestamt sig for att hon vill gora ett nytt forsok att jobba dar iallafall, sa hon hade alltsa blivit positivt inspirerad efter att ha varit med oss under en dag. Under en middag med jobbet lite senare tog chefen mig till sidan och tackade mig for att jag och mina assistenter hade tagit hand om henne den dagen och visat henne hur vi gor. Hon tackade mig aven for att jag tranat den nya lararen i Otsu. Det ar for mig en enorm gladje att chefen tackar mig, for jag har verkligen lagt ner min sjal i mitt arbete. Det ar ju viktig tid med Alex som gar till spillo da jag jobbar, men nar man kanner sig uppskattad i sitt arbete ar det som ett litet plaster pa saret iallafall. 

 

Sen har vi gatt och kopt HUS! Ett perfekt hus, inte sa langt fran dar vi bor nu. Vi har en park precis vid sidan av huset, dar Alex kan springa och leka hur mycket han vill. Vi har 3 stycken stora, fina supermarkets inom minuters avstand fran vart hus, varav 1 ar ett shopping mall. Ett annu storre shoppingmall har vi typ 6 minuters cykeltur fran huset. Ett sento, Japanskt badhus, vilket jag bara aaaaalskar, har vi ocksa gangavstand fran vart hus. Just nu ar det bara mark, huset ar inte ens byggt annu. Vi far bygga vart alldeles eget hus! ( eller, vi bygger ju inte, vi far bara peka och saga hur vi vill ha det). Det blir ett tva vaningshus med kok och vardagsrum samt tvatt och bad pa forsta vaningen. Pa andra vaningen har vi tre rum och balkong. Och saklart parkering. Det ar helt enklet PERFEKT! Jag langtar saaaaaaa mycket, i Maj ska det vara fardigt. Sa jag att vi kommer ha counter kitchen? Whooooaaa jag langtar!! 

 

Naja, nu maste jag slita mig for bloggandet och gora nagot nyttigt istallet. Men nu kommer jag iallafall att skriva oftare det det blivit mycket enklare att ta sig tiden till det.

 

See ya!