Mitt Japan

Snart nalkas Alla Hjärtans Dag!

De flesta som har ett intresse för Japan vet om att alla hjärtans dag i Japan skiljer sig något från alla hjärtans dag i Sverige/ Europa. Traditionellt sett ( även om det nu blir mer och mer som i europa) så är det tjejen som uppvaktar killen, genom att till exempel ge honom choklad ( som hon gärna har gjort för hand) uttrycker hon sin kärlek till honom. Om han besvarar hennes kärlek så har han sin chans att visa detta på The White Day som är... en månad senare skulle jag tro. Intressant.

Iår blir det att fira på Japanskt vis, skulle jag tro. Det kan ju hända vi gör något mysigt på kvällen, som att äta på restaurang eller något. Men Toshi har redan uttryckt vad han vill ha i present på alla hjärtans dag: Michael Jacksons "This is it". Så givetvis ska jag ge den åt honom, men tror nästan jag ska köpa den på blue ray istället för Dvd. Dessutom har jag starka planer på att prova göra min egen choklad åt honom, för att uttrycka min starka kärlek för honom :) Haha, som att han inte redan vet hur stark den är men ändå, kul, tycker jag :) De säljer jätte mkt olika set i matbutikerna, med små söta hjärtformade former, blockchoklad i olika färger, topping och söta små present askar att ge bort chokladen i :) Ska bli kul att prova på, japp, ska det verkligen :)

Nu byter jag ämne. Förra veckans Kanjiprov spikade jag till min stora glädje! Det är en mycket, mycket stolt Annika som skriver nu då jag verkligen har lagt ner mycket tid på att plugga mina Kanjis. Tydligen är det också ganska ovanligt att västerlänningarna plockar hem full pott ( om än det givetvis finns de som är så duktiga att de gör det och jag tror inte att jag lyckas igen men), jag är ändå sååå stolt och vill så gärna "klappa mig på bröstet" lite extra den här gången! :) Varje vecka får vi 60 st nya kanjis som vi ska lära oss till nästa måndag, vi har alltså bara 1 vecka på oss att lära oss läsa och skriva dem allihop. Ja, jag suger på karamellen ett litet tag till, tror jag... mmmm :)

Så, på tal om dessa kanjis, ska jag nu återgå till mitt kanjipluggande. Även om jag inte lyckas ta hem full pott igen, vill jag ju göra så bra ifrån mig som jag bara kan :)

Så har äntligen den underbara dagen Fredag infallit. Score! Dock blir det att hålla sig hemma idag/ikväll och plugga då jag den här veckan liksom inte har fått så mkt plugg gjort över huvudtaget + att jag och Toshi ska spendera en romantisk helg i Kobe lördag - söndag. Så då kommer jag ju inte hinna plugga ;)

Men nu är jag iallfall hemkommen från skolan och ligger i soffan med datorn i knät och lyssnar på Enya. Toshi jobbar idag så jag har hela dagen på mig att plugga i lugn och ro, utan att distraheras av att göra något med honom. Det är ju bara så mycket roligare :) Nåväl, så ikväll ska jag nog fara till Starbucks och sätta mig ner med en gooooo kopp kaffe och min kanjibok och grammatikbok och plugga bort några timmar, sen ska jag knalla in på Tsutaya och hyra en film tror jag. Typ en Disney som jag sen kan se på japanska kanske.

En tanke slog mig idag. Om jag var ett husdjur, hur skulle jag då beskriva mig själv? Jag tror det skulle bli något liknande det här:

" Annikan är ett tämligen litet husdjur, mycket lämpligt att ha om man bor i lägenhet eller där man har aningen begränsat med utrymme. Annikan är i vuxen ålder jämförbar med en chiwawa eller annan mindre knähund i storlek. Pälsen är mjuk och fluffig och varierar i färg från ljus rosa till mörk rosa. Från vilken ras Annikan härstammar är ännu inte kartlagt men man kan starkt se drag från diverse mindre gnagare, hund och katt.

Om du bestämmer dig för att ta hand om och fostra en Annika måste du känna till och ta stor hänsyn till Annikans karaktäristiska drag, så som:

* Annikan är ett flockdjur och måste få känna sammhörighet och kärlek av sin omgivning. Men trots denna starka önskan att tillhöra en familj och känna sig önskad och älskad gillar Annikan lugna stunder för sig själv då hon kan reflektera över sina tankar obestört.

*Annikan föredrar hellre att ge än att ta. Låt Annikan ge. Om du nekar henne att ge nekar du henne också att vara lycklig. Denna önskan att ge brukar ofta visa sig i form av presenter till de allra närmsta. Därför är Annikans favorit högtider Jul och födelsedagar, då hon kan lägga ner mycket tid och tanke på familj och vänners presenter. OBS! Var beredd att Annikan då och då kan komma att ge dig en oväntad present utan anknytning till högtid.

* Annikan är också högst anpassningsbar och klarar oftast av att anpassa sig till de flesta situationer och personer. Men var försiktig, trots sin förmåga att anpassa sig har hon gränser och ser du inte till att försöka möta henne halvvägs kan hon tillslut få nog och ge upp. Har hon gett upp är det högst troligt att du inte kommer kunna återvinna hennes lust till anpassning längre.

* Annikan blir sällan arg men blir lättast arg då hon är under mycket stress eller är väldigt trött. Skulle Annikan bli arg brukar detta i 99% av fallen sluta i tårar för Annikan då hon är en riktig lipsill. Du måste ta i beakning inför införskaffandet av en Annika att hon har lätt att ta till tårar, men hon är för det mesta lätt att trösta.

* Annikan behöver skratt och stimulans. Hon är dock inte svår att underhålla, släng bara på en film och skratta med henne så klarar hon sig fint.

* Vad gäller mat så livnär hon sig på diverse sötsaker och slisk, men favoriten är Choklad. Dock har Annikan en förmåga att kunna äta obegränsat med choklad, så du bör hålla lite koll på exakt hur mycket hon stoppar i sig. Men ta för guds skull inte ifrån henne chokladen och sötslisket helt, det resulterar bara i en olycklig och ständigt hungrig Annika. Hon älskar dessutom sallad, vilket är betydligt mycket nyttigare om än aningen dyrt. Har hon en sallad vid sidan kan hon i princip äta vad som helst ( ett litet tips om du behöver truga i henne något du vet hon hatar). Den typiska Annikan vägrar i stort sett äta Pannkaka och i vissa fall plättar. Trots att Annikan nu spridit sig till Japan vägrar hon i sten att äta sushi och sashimi. Dock har det rapporterats att Annikan på vissa håll i Japan faktiskt provat några få, små tuggor av den beryktade japanska rätten. 
Den hungriga Annikan kan vara en riktig Pain in the ass, så bäst är att försöka hålla henne på en jämn nivå hela tiden. Är hon för hungrig blir hon grinig, kinkig, lätt irriterad och får ont i huvudet. Risk för tårar finns.

* Annikan älskar Coca cola. Ta ifrån henne hennes cola och risken är att hon biter dig. Hårt. Kan hända hon inte släpper förrän du ger tillbak henne hennes Coca cola.

* Om Annikan har en dålig dag kan du ganska lätt pigga upp henne genom att klia hennes fötter. Detta gör att de mesta av Annikans bekymmer tycks försvinna. Ju längre tid du kliar hennes fötter, desto bättre. Massage är också högst omtyckt, då de flesta av Annikorna tycks komma med den defekten att de har kronisk huvudvärk och dålig nacke.

Ja, något sådant skulle det nog bli. Vad skulle det stå om er? :)



Jag ritade en bild av mig själv i paint. Vilket fantasifreak. Men om jag skulle vara ett husdjur, skulle jag mest troligt se ut såhår. Det är för det mesta såhär jag känner mig, iallfall...

För några dagar sen var jag och pluggade på Starbucks i vanlig ordning medan Toshi var på gymmet. När jag hade pluggat sådär halvvägs så att säga kommer en av personalen fram till mitt bort. " Jäklar, nu måste jag flytta på mig för att jag inte kan får sitta här eller nåt" tänkte jag. Men icket. Det var en ung kille, runt min ålder skulle jag tro, som kom fram till mig och sa på japanska "Ursäkta", och så gav han mig en lapp, bugade lite, vände om och gick tillbak till disken. När jag tittar på lappen står det på ena sidan på Japanska, på den andra Engelska : " Hej, jag heter *** och jag vill ha utländska vänner. Om du vill kan du ju skicka ett mail på ****" typ. Jag var liksom så beredd på att nu har jag gjort något fel eller nåt, så jag blev bara så paff när han bara gav mig en lapp och snabbt som ögat försvann igen, så jag hann aldrig säga något.
När jag sen träffade Toshi och vi for och åt mitt älskade Yakiniku berättade jag vad som hände för honom och visade honom lappen, varpå han var sådär småsotis söt. Inte för mycket sotis, det är inte bra. Men sådär lagom lite, bara så man verkligen känner sig älskad och viktig och som att han verkligen är rädd om en. Att ha en pojkvän som är för sotis går inte, men att ha en pojkvän som inte är det minsta sotis om någon kommer och stöter på en är ju inte heller optimalt. Hur vet man då att han verkligen älskar en och att han är mån om att inte förlora en?  Det ska vara lagom av allt :)

Well that's it for today. Now it's time to study some Kanjis! See ya on the flip side!