Den långa ledigheten är över
Nåja, imorgon är det alltså dags igen. Men nu har jag då fyllt på batterierna en del, så ganska fit for fight är jag väl :)
Jag tänkte bjuda på en del försenade kort som jag tagit under min fina ledighet:
Alex som öppnar julklappar på juldags morgonen :)
Några bilder från julfirandet på Juldagen, och en bild på julmaten jag lagade :
Och några bilder från ett besök vi gjorde hemma hos Mimmi här om dagen :
Och så några bildbevis på att det faktiskt snöat hemma hos oss i Kyoto! Första gången på 61 år som snön lagt sig som den gjorde säger dom.
Jag gjorde till och med min första snögubbe på... mååååånga år. Alex var inte sådär jätte förtjust i snön. Han tyckte mest att den gjorde ont ( det var ju faktiskt första gången som Alex på riktigt fick känna på kall snö, så för honom gjorde nog kylan ont).
I lördags kom Mimmi över med barnen och vi lagade mat och åt middag ihop. Pojkarna var så söta då de satt och åt korv med strips tillsammans :
Sist men inte minst har jag börjat uppskatta skönheten i blommor, och för kanske första gången i mitt liv spenderat en mindre summa pengar på inhandlande av lite vackra blommor till mitt hem :
Vi får väl se hur länge det håller i sig att jag vill ha fina blommor hemma. Jag har väl som aldrig brytt mig om blommor och har allt annat än gröna fingrar, men just nu känns det himla mysigt att ha fina blommor i fönstret :)
2014年お疲れ様でした！ Off to Bermudas!
Då var det dags att skicka även 2014 på sin eviga solsemester till Bermudas. Jag kan liksom se för mitt inre öga hur året packar ner sina badbrallor och solglasögon och surfingbräda och ger sig av.
2014 har varit bra mot mig och min familj. Det har bjudit på besök av min mamma och lillasyster, husköp, en mindre baby - boom och ny vänskap.
2014 har också handlat mycket om att återhämta sig efter en tuff omställning i livet. Att bli mamma och kämpa mot hemlängtan och standarder Sverige vs. Japan. Det har varit tufft att lära sig jonglera heltidsarbete med moderskap och äktenskap. Att ta sig igenom perioder av värk och trötthet. Det har varit ett tufft år sett ur den synvinkeln, men mot slutet av 2014 kan jag verkligen känna att jag tog mig igenom det. Och att jag nu känner att jag står stadigare på fötterna.
I slutet av April - slutet av Maj 2014 kom världens bästa mamma och världens bästa lillasyster och hälsade på mig här i japan. Tyvärr kunde inte världens bästa storasyster komma med dem, men detta var också på grund av världens bästa anledning: Hon var gravid och Alex skulle nu få sin första ( och hittills enda) kusin!
Det var en underbar tid att få ha mamma och Anna hos mig. Tiden gick alldeles för fort och innan jag visste ordet av det så var det dags att säga hejdå, och usch vad jobbigt det var. Jag var ledsen i flera dagar efteråt. Men tillslut gick även det över och vardagen kom tillbaka.
Nu har jag den otroliga turen att Mamma och Anna ska komma tillbaka igen i år, 29 April till 24 Juni (!!) 2015, i nästan 2 MÅNADER, hur tur har jag???? Tyvärr kan inte älskade Linda komma med denna gång heller, nu när hon har en liten bäbis att ta hand om, nämligen Alex lilla kusin Axel. Bästa namnen ever eller vad? :)
Ganska precis efter det att Mamma och Anna farit hem till Sverige igen blev vårt nya hus klart. Oj så kul! Efter att ha bott i ett RUCKEL så känns det nu som att bo i typ ett slott. Dubbla glas. Inga springor i väggar och golv. Golv värme. Nytt, stort, fräscht kök. Bad och toa INOMHUS. Vilken lyx! Och att ha fått bestämma i princip allt ang. sitt eget hus från dag ett. Fantastiskt. Jag är så tacksam och lycklig över huset vi haft turen att kunna köpa och jag älskar området vi bor i.
Sedan kom äntligen lilla Axel till världen. Alex första och hittills enda kusin. Axel och Alex. Alex och Axel. En tung twistare. Tro det eller ej, men namnen var inte valda för att de liknar varandra. Faktiskt en slump.
Lilla Axel kom inte helt problemfritt till världen i Juli, och ett tag var jag riktigt rädd. Men änglarna ser ut att ha varit med honom och nu mår han bra och Linda och hennes man är lyckliga. Ännu har jag ju inte träffat honom på riktigt, men som jag längtar till den dagen!
Efter det, i augusti tror jag om inte mitt minne har svikit mig, kom min käraste väns lilla mirakel, Liam till världen. Jag är så glad för er skull, älskade vän. Liam är verkligen så underbart söt. Honom har jag inte heller träffat annat än på Skype, men dagen jag äntligen sätter mina fötter på svensk mark igen ska jag verkligen njuta av att få träffa både Axel och lilla Liam.
I december fick även en av alla mina kusiner också sitt första barn, vilket är otroligt fantastiskt. Grattis Annelie! Jag hoppas att även få träffa ert lilla mirakel en dag.
Så som ni hör har 2014 varit en mindre baby- boom :)
Sist men inte minst har 2014 bjudit mig på en ny vardag. En vardag att dela med någon från Sverige , som också är gift en japansk man, som också har barn ( varav en pojke i ganska precis samma ålder som Alex), någon att prata svenska med, prata om kulturella skillnader - bra och dåligt, någon som förstår ens känslor när man själv knappt förstår dem. Jag har alltid ansett mig själv som bra på att vara ensam och jag har aldrig känt behovet av att ständigt ha sällskap. Men nu har jag verkligen insett vikten av att ha en vän, och hur mycket det kan göra för en. Så tack Mimmi, jag uppskattar varje gång vi kan träffas och jag kan se pojkarna leka tillsammans. Det är som att en liten bit av Sverige har hittat hem till mig här i Japan och det har gjort att endel av den stress som klängt sig fast kring mina axlar har runnit av.
Med det säger jag tack och bra jobbat, お疲れ様でした 2014. Du har gjort dig förtjänt av din solsemester. Nu välkomnar jag 2015 in i dagens ljus och jag ser fram emot mycket roligt under detta år, till att börja med besök av mamma och Anna i April. Sedan ser jag fram emot lite förändring, då Alex från April kommer att börja gå på dagis tillsammans med mig på mitt jobb, i 3 års gruppen. Det kommer att bli jätte spännande!
Gott nytt år allesammans! 明けましておめでとうございます！
またね！ Mata ne!
