Mitt Japan

Idag har jag spenderat en stor del i köket. Fick dock inte lika mycket gjort som jag önskat. Att lyckas göra något mer utöver det vardagliga är en utmaning. Toshi sov mest hela dagen då han känt sig lite krasslig men jag lyckades ändå ta hand om Alex, få en kladdkaka till julen bakad ( inte vidare traditionsenligt jag vet, men en av mina kollegor som kommer på juldagen är ytterst förtjust i min kladdkaka så därför väljer jag att servera bland annat kladdkaka som efterrätt), drygt 50 köttbullar lagade ( även det till julen) och lunch tillagad. Senare under dagen bar det av till Kyoto Family som är vårt närliggande shoppingmall där jag lyckades hitta och inhandla en "semi formal" klänning att ha på jobbets jul presentation. Vidare blev det att köpa lite plastglas och bestick och dylikt för vårt eget julfirande den 25:e. Det blev ändå en produktiv dag.

 

Nu sitter jag i sängen och ser fram emot att få ha imorgon också ledigt. Känns verkligen behövligt. I år precis som ifjol så känner jag mig helt slut på krut såhär veckan innan jul ledigheten. Guuud sååå skööönt att få hela 2 veckor ledigt!  Men jag vet att jag precis som ifjol kommer att längta tillbaka till vardagen med jobbet efter sisådär halva tiden. Det blir liksom lite långtråkigt att bara gå hemma. Hade ju varit annat om jag bott hemma i Sverige med min mamma och mina systrar samt mina kära vänner, men nu gör jag ju inte det så då är stillsamhet ibland istället lite plågsamt. Men just nu kämpar jag med allt jag har för att ta mig iväg till jobbet på morgonen, så ledigheten känns mer än välkommen. Refresh time is to come!! :)

 

 

 

Äntligen så har flera små bitar av Sverige hittat sin väg över havet till mig i Japan.

 

Först att nämna är att jag nu äntligen efter 6 år i Japan har hittat en annan svenska som är i princip exakt samma levnads situation som mig. Hon är gift med en japansk man, de har två barn varav en är en pojke på 2 år och 3 månader och en är en liten bäbis flicka på 7 månader och de bor i Kyoto inte så långt bort från oss. Det går inte med ord att beskriva vilken underbar känsla det är att inte vara "själv" längre. Det finns någon annan som känner samma glädje över att bo i detta fantastiska land, bekymmer över de problem som kommer med att bo och uppfostra barn i utlandet, irritation över kulturella skillnader och mycket, mycket mer. Sen är vi väldigt lika varandra på så vis att vi båda två lider av allt för mycket huvudvärk, vilket är en underbar lättnad att för mig att veta att det finns någon annan med samma problem som mig. Jag är inte helt ensam ändå :)

 

Här är en bild från i Lördags då vi for på ett "purareeru" ( vettefan on det e japanska eller kommer från något engelskt ord som japanerna översatt för att passa japanskan...) café. Det är ett café där föräldrarna kan dricka kaffe i lugn och ro medans de pratar med varandra och vakar över sina barn som leker i ett stort rum fyllt med leksakståg alà märket "purareeru" och bilar från "tomica". Vi var där i två timmar och när vi skulle fara ville Alex fortfarande fortsätta leka, så det blev stora krokodil tårar. ( det gick dock fort över) Sedan for vi hem till oss och pojkarna fortsatte att leka med Alex alla tåg och bilar medan vi vuxna fick fortsätta att prata och gulla med bäbisen.

 

Jag knäppte en bild på pojkarna bara för att de var för söta ihop:

 

Nu äntligen har vi jul pyntat här hemma. Och jag är väldigt nöjd över hur resultatet blev.