Mitt Japan

Vad tror ni den mest ohyggliga, hemska, farliga varelsen som får alla Japaner att hoppa högt och skrika " KA!" varpå de klappar med händerna i luften i panikslagna försök att döda denna, är för något?

 

                                           MYGGAN!!!

 

 

Jag har väl aldrig varit med om en svensk som reagerat som Japanerna gör så fort de ser en mygga, inomhus som utomhus. De blir helt skogstokiga och bara måste döda den. Visst, I get it, det är jobbigt att bli biten av en mygga. Det kliar ju. Men vad är det värsta som kan hända? Och dödar du en så står ju tusen åter och väntar på dig. Ingen ide liksom. Jag har försökt att förklara detta för Toshi och hans pappa men de är helt oförstående ifrågan. Toshis pappa var även väldigt förvånad över att höra att vi har myggor i sverige.

 

Ja, jag säger ju då bara det, kultur chockar kommer i alla former, och när du minst anar det.

 

 

Den här sommaren har varit HET! Fy fan... känns brutalt skönt att sommaren nu lider mot sitt slut. Men såhär låter jag varje år, hahaha. Under sommaren klagar jag på värmen och säger att jag gillar vintern bäst. På vintern gnäller jag om att det är så kallt ( för kylan hänger med dig in också, tack vare de oisolerade husen) och säger att jag föredrar nog ändå sommaren och att få svettas lite. Så vänta bara, ni ska få se, sådär mitt i December - Januari någon gång kommer nog ett inlägg om hur kallt det är ;)

 

Iallafall, det händer inte så mycket här, samtidigt som det händer massor! Varje dag är som densamma med att stiga upp kring 06, ta en dusch, göra sig klar för jobbet, väcka Alex, göra hans frukost och lunchlåda, mata och klä honom, packa dagisväskan, fara med Alex på dagis ungefär kl. 08, iväg på jobbet, arbeta till kl.17, iväg och hämta fjunet, hem, ta ett bad med fjunet, packa upp dagisväskan och diska lunchlådan, laga middag, mata Alex och äta middag, borsta tänderna på Alex, diska undan, förbereda för morgondagens dagis, natta Alex, plocka undan hemma, ( eventuellt hänga lite tvätt) , däcka i soffan några minuter, stretcha och sova. Det händer inte så mycket annat, än eventuellt lite mer städ eller mer lek med Alex. Iallafall är det såhär det ser ut på veckodagarna. Samtidigt händer det massor! Alex säger nästan något nytt ord, står upp stadigare och stadigare, tar sitt nästan första ostadiga steg, kryper snabbare, springer snabbare med Anpanman bilen, lär sig öppna dörrar, ger oss massor med pussar, leker med Kiba, sover PÅ kiba, you name it. Nya spännande saker varje dag!

 

Jag önskar att jag kunde vara hemma mera med Alex, men jag är glad att jag trivs så bra på mitt jobb som jag gör, för jag har ju faktiskt inget annat val än att arbeta. Arbeta gör jag ju FÖR Alex och för vår framtid, för hans framtid. Om jag inte arbetade skulle vi ju inte kunna spara några pengar alls och framtiden skulle ju bli fruktansvärt osäker. Så det hjälper iallafall att tänka på VARFÖR jag arbetar istället för att vara hemma mamma med Alex, när jag känner att jag vill vara mer med honom. Sen hjälper det ju också att jag vet hur mycket han älskar dagis. Han har bara gråtit 1 enda gång då jag lämnat honom sen han startade där ( vilket är ca 7 månader sedan). Och han är alltid så glad och på bra humör då jag hämtar honom. Så, som sagt, hur mycket jag än önskar att jag kunde vara hemma mer med honom så är jag otroligt tacksam att han trivs så bra på dagis och att jag trivs så bra på jobbet.

 

Jobbet som sagt går jättebra. Min klass växer och växer, och vi kommer snart att dela klassen i två grupper. Vi kommer att ta in en ny lärare som jag ska träna, så att den läraren kommer att göra samma saker som mig, som jag gör dem. Jag får mycket beröm av chefen, vilket gör att jag ju givetvis vill göra ännu bättre ifrån mig. Alla människor älskar ju beröm, men jag minns redan som liten hur mycket jag älskade att få beröm från pappa och det gjorde att jag (typ) alltid försökte mitt bästa i skolan ( och dylikt) för att jag sedan skulle kunna visa upp mitt betyg för honom och få beröm. Som sagt, jag tror att detta gäller för typ alla människor, men det har då följt med mig nu i arbetslivet också. En bra sak, anser jag, för när jag får beröm så sporrar det mig bara ännu mer att fortsätta göra mitt bästa.

 

På senaste vill jag komma lite mer i form, men tid och ork för träning saknas fortfarande. Jag provade Hot Yoga, vilket funkade väldigt bra till en början mot min stela kropp, men på senaste har jag börjat må så dåligt och få huvudvärk efter passen. Ja, jag dricker mycket vatten, så det är nog inte där felet är. Jag tror snarare att det är så att Hot yoga inte passar min kropp, eftersom jag alltid varit svag mot värme. Så jag ska söka efter en ny träningsform snart. Kanske vanlig yoga, eller något helt annat.

 

Nu ska jag färdigställa lunchen innan Alex vaknar upp från sin tupplur. Jag ska ladda upp lite bilder i ett annat inlägg, eftersom de är på telefonen och jag skriver på datorn nu.

 

Mata ne! またね！