Gaijins kommer, gaijins gar....

... eller utlanning, som gaijin betyder pa svenska.
 
Idag for min nyvunna svenska "vaninna" Marika hem till Sverige igen. Kanns valdigt trakigt att hon farit tillbaka hem till vart blagula land igen, men inte mycket att gora at saken :) Det ar svart att bygga varaktiga relationer i Japan. Iallafall med andra gaijins ( utlanningar ) . De allra flesta far ju hem till sitt hemland igen nagon dag. Men fastan det blivit att saga adjo till fler vanner an jag nansin kunnat forestalla mig, sa at jag evigt tacksam och glad over att jag traffat var och en av dem. Och fastan de farit hem sa slutar man ju inte vara vanner for det.
 
Pa tal om vanner sa fick jag spontan traffa den enda av mina "gaijin" vanner som finns kvar i Japan ikvall. Enya fran Taiwan / Canada. Hon bor just nu i Osaka dar hon pluggar design, men hade en privatlektion i Kyoto sa da passade vi pa att ta en kaffe pa Tully's Coffe. Henne har jag inte traffas pa ungefar 5 - 6 manader, sa det var verkligen pa tiden! Vi har bada tva varit alldeles for upptagna for att lyckas fa till nan "dejt", men ikvall sa hande det alltsa :) Och tydligen sa blir hon nog kvar i Japan, Osaka, i ungefar 1 eller 2 ar till, vilket gor mig valdigt glad :)
 
En sak som jag dock lart mig den harda vagen sen jag kommit till Japan ar att hur manga underbara och fina nya vanner du an far, sa kan de aldrig ersatta eller vaga upp saknaden av de vanner du vaxt upp med hemma. Jag tanker pa er Carro, Frida, Kicki och alla andra vanner varje dag. Saknar er!!
 
Jag och min Carro i min gamla lagga pa Nygatan. En bild sager mer an tusen ord.
 
Jag och Kicki pa en av alla de fester vi hade hemma hos Carro. Det har var pa den gamla goda tiden da vi alla tre bodde nara varandra inne i Pite stad. Jisses vilka minnen... :)
 
Och jag och min Frida forstass :) Som sma kunde inte ens min egen mamma se skillnad pa oss, hon skallde faktiskt ut Frida i tron om att det var jag, tills Fridas mamma sag hela spektaklet och papekade till min mamma att Annika faktiskt var nan annanstans. Inte sa lika langre, eller? .... Eller ar vi lite lika i ansiktet ta mig tusan???
 
Naja, enough of this trip down on memory lane. Alex ligger och snarkar och sover, sa jag tror jag borde gora det samma. Maste ju vakna om sisadar 4 timmar igen for att mata honom sa det ar val bast att ta somnen nar man far den :)
 
おやすみ! Go' natt!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0