Mitt Japan

Först: Hett!

Kollade på MTV Japan nyss och då hade de ett Tohoshinki (DBSK) maraton, där de visade alla deras topp videos. Då visade de även Mirotic vilket är en bra låt och har en video man gärna tittar lite närmare på... Hett! Det var lillsyrran som visade den för mig för första gången för kanske ca 2 år sen eller nåt, så nu när jag såg den igen kände jag att jag måste länka den till min blogg och bara en gång till säga:

HETT!




Idag började Golden Week här i Japan. I allafall för mig :) Det firade jag genom att sätta mig på cykeln och dra ner till Shijo för lite shopping. Blev inte att jag köpte nå mycket, bara nå tvålar på Lusch och treatment shampo sen på vårt supermarket. Men jag spenderade ett par timmar på att bara gå in i olika affärer och titta på saker jag ville ha, utan att köpa dem. Att ha möjligheten att köpa det man vill ha gör att man lättare rannsakar sig själv ifall man verkligen vill ha det eller inte. Då är det lättare att inte köpa, faktiskt, tycker jag :) När man inte har pengar och spenderar tid på stan så hittar man en miljon saker man bara mååååste ha. Men när man har börsen full i pengar och ger sig ut i jakt på att köpa alla dessa önskvärda ting, kommer man plötsligt på att man kanske inte behövde dem lika mycket som man först intalat sig. Dock har jag nästan slagit fast att jag ska köpa en ny parfym, eller ny och ny, en parfym jag använt upp men vill ha igen. Diesel fuel for life. Men här får man punga ut med typ 600 kr för en 30 ml flaska, hemma i sverige tror jag att jag la ut mindre än 400 kr, vilket gjorde att jag stannade upp och tänke: Vill jag verkligen? Men ja, jag tror jag vill. Ska dock kolla upp på nätet om det går att beställa lite billigare istället.

Men iallfall så slog jag fast något som jag tidigare hävdat: Att jag är något av en Ensamvarg. Jag gillar att spendera tid ensam- då den är begränsad. Som idag tillexempel, Toshi jobbar och for tidigt imorse. Han är inte hemma förrän imorgon förmiddag. De dagarna har jag oftast inte så mycket emot, jag kan ju städa lägenheten i lugnan ro, eller få mycket plugg gjort. Vissa dagar kan jag spendera åt att shoppa, vilket jag älskar. Att bara gå mellan affär till affär, fundera på om jag vill ha den här prylen eller den där prylen. Det är något av en medidation för mig, tror jag. När jag är där på stan, i den där butiken och tittar på olika grejjer som jag skulle vilja ha, så funderar jag på vad jag skulle använda dem till, vart jag skulle stoppa dem ( om det är inredning då), hur det skulle se ut, kan jag matcha det med den där eller det där... ja ni fattar, jag tänker inte så mycket ( eller faktiskt ine nåt) på andra saker. Just då existerar liksom bara de tankarna, och det är skönt ibland. För vardagen är ju full av andra tankar, jobbiga saker, ärenden man måste göra, läxor som väntar, dammråttor under soffan... Hjärnan behöver också en paus ibland.
Men påpekas måste att jag sällan köper något. Mest tittar jag, funderar, drömmer, planerar lite.... men köper inte. För i slutändan kommer jag oftast fram till samma sak: Jag behöver det inte. Om jag verkligen vill ha det kan jag komma tillbak då jag har pengar, och köpa det då.

Just denna form av shopping eller sysselsättning kan beskrivas med ett enda ord i japanskan: "BuraBura".

Jag är numera japanska student av högsta klassen, vilket känns bra, men är väldigt svårt. Sen jag började om skolan för ca 1 månad sedan har jag kännt mig konstant trött, av en hel del orsaker.... men bland annat stressen över skolan. Ska försöka lägga prestationen lite åt sidan, men det är svårt. Dock tror jag inte det är bra för mig att försöka prestera så hårt som jag gärna vill, för jag kommer ändå aldrig att hinna bli lika bra som kineserna eller taiwaneserna eller vissa koreaner på skolan, i klassen, under den tiden jag är där. Jag är helt enkelt inte dem. Jag är inte heller som vissa svenskar heller, som bara är så jävla duktiga. Människor är bara olika, vissa har grym talang för språk, för plugg, andra är jätteduktiga på att teckna, måla, sjunga, dansa,jobba eller vad fan som helst. Få är duktiga på exakt alla områden.
Jag måste bara acceptera det som är, att jag inte är lika bra som de bästa på japanska än, att jag behöver lite längre tid på mig att minnas alla kanjis, alla ord, all grammatik... för det är bara så jag är. Jag är bra på andra saker, kan bara inte komma på vad just nu. Att säga vad man själv är bra på är ju svårt, nästan för alla. Och det är faktiskt inte så att jag inte är bra, för det törs jag fan säga att jag är bra på japanska nu. Men jag är inte bäst. Och det är inte tillräckligt. Men för att var jag, är jag bra. Och jag kommer att bli bättre, med lite tid. Och tid har jag, så det är ju inga problem. Sen är det även så, att jag är, precis som mamman i min gamla värdfamlj sa, en husfru också. Typ. Jag städar lägenheten, jag lagar mat, jag handlar för maten, jag tvättar, hänger kläder och viker kläder. Inte helt själv, jag får ju hjälp av Toshi också, men mestadels är det jag. Så det är ju klart som fan att jag ine kan lägga all tid på plugget heller. Men ändå... vissa kineser eller taiwaneser har ju deltidsjobb efter skolan, men hinner ändå göra läxan, repetera, förbereda, och minnas alla jävla nya ord och jävla kanjis ändå. Hur i helvete gör de??? Ähhh... Det här för mig in på ett ämne jag vill skriva om : Eftermiddags skola. Men det tänker jag inte göra nu, bara jag minns det ska jag skriva om det i ett annat inlägg. Börjar bli för långt nu och jag vill sova. Jag och Toshi firar 1 år imorgon, så jag vill vara pigg och utvilad till dess :)

Så, tills vi hörs igen, Sayonara!