Dream 12!
I söndags var det äntligen dags för mig och Toshi att styra kosan mot Osaka och Osaka Jo Hall för att se Dream 12! Det var jättehäftigt, verkligen! Det är alltså en av de större ( men inte största) MMA (mix martial arts) tävligarna i Japan, med tävlande från hela världen. Deltagarna är alla kända inom sin genre, wrestling, karate, kick boxing, thai boxing osv. I Dream tävlar alla deltagare i olika genrer mot varandra, och nästan allt är tillåtet. Så t ex så kan en kick boxare fightas mot en karate utövare. Väldigt intressant.
Sen var det väldigt maffiga presentationer av deltagarna, där de entrade ringen med en egenhändigt vald låt spelandes, massa olika ljuseffekter, deras namn på stora bildskärmar och en väldigt imponerande röst som ropade ut deras namn. Helheten var bara jättebra, helt enkelt.
Här ser ni själva Osaka Jo Hall. Vi väntade utanför på insläppet i närmare 40 minuter. Suck...
I väntans tider... kan man alltid ta en bild :D
Äntligen inne :) Njuter av den maffiga presentationen av samtliga fighters :)
Ungefär så här såg det ut inne i arenan :)
Jag hade 2 favoriter. Här är en: Kikuno. Japan från Kagoshima ( samma distrikt som Toshi kommer från) som utövar Karate. Speciellt för honom är hans sparkar, där han använder tårna för att sparka i magen. Tydligen bryter han inga ben (revbenen) utan sparkar motståndaren så pass att magens inälvor (?) spricker. Nåt iallfall går sönder inombords, vilket gör det ytterst svårt för motståndaren ett fortsätta fighten.
En rolig liten kommentar till den här bilden är att när Toshi skulle översätta det de sa på japanska på Kikunos presentation sa han istället för "toes" (tår)- " foot fingers". Oslagbart. Men det är ju givetvis han trodde att det var den korrekta engelskan, för på japanska säger man nämligen så. Ashi yubi (alltså, fot finger). Men över lag är ju japanernas engelska bara att applodera för, stående ovasioner! Jag har inte bara 1 gång ramlat över föremål med vad som först tänktes skulle vara fina och tankevärda texter på engelska, men som i själva verket är nästan helt oförståeliga pga av den bristande grammatiken.
Favvo nr 2. Alista Overeem. Jag gillar honom mest för hans namn, Overeem. Overhem. Overeem. Overhem. Overeem. Liksom? :) Men killen är en stor koloss, som fightades mot en ännu större koloss, men trots detta kolosala faktum så hoppar han upp på sin koloss-motståndare och nitar honom snart efter det. Vad tog det? Typ 30 sekunder? Den fighten var snabbt över. Imponerande. Go Alista Over(h)eem!
Idag är det fredag och en tung vecka av ruskig förklylning, till gränsen på feber är äntligen över. Det började i söndags när vi var på Dream 12. Jag började känna mig som då man har frossa, fast mest bara jättekall och öm i kroppen ( förutom den sjukt starka träningsvärken jag hade), men ingen feber. Måndag morgon var det bara att tvinga iväg sig på skolan, eftersom jag hade kanjiprov och faktiskt inte var sjuk på rikigt, jag hade ju ingen feber. Men saaatan vad jag förbannade att jag inte hade den jävla febern, för det kändes precis som att jag var just så sjuk, bara det att man inte kunde se det på en termometer.
Tisdag var i princip samma skit, men jag hade prov då också i grammatik, så det var ju bara att bita ihop och fara. Sen hade man ju inte haft tid att vila upp sig hemma efter skolan så mycket som man önskade, eftersom man hade prov att plugga till och läxor att göra...
Onsdag mådde jag äntligen lite bättre, och då var det ju verkligen inte okej att stanna hemma, jag var ju på bättringsvägen. Dock började halsen kärva.
Torsdag hade jag utvecklat en fullfjädrad slemhosta. Gulligt.
Fredag, idag, har jag hostat mig igenom skolan, men samtidigt har jag ätit hostmedicin sen i torsdags då hostan började, så jag blir lite bättre hela tiden.
Idag har jag efter skolan varit med Akiko nere i stan och små shoppat lite. Haft en jätte bra dag :) Sen for vi och handlade lite matvaror för att sedan fara hem till mig tillsammans med Saijori och Enya och laga mat tillsammans. Jag har verkligen haft en jätte härlig, bra kväll, utan plugg och utan stress :) 
Jag i mitten, Enya till höger och Akiko i gult närmast mig. Till vänster, stående ser ni Saijori :) Härliga tjejer hela bunten. Enya är kines uppväxt i kanada, pratar alltså flytande engelska och kinesiska samt bra japanska. Akiko är från Malasiya och heter egentligen även Diana. Hon pratar 4 eller 5 språk ( är lite osäker på vilka, och alla är inte flytande) men iallafall Engelska, kinesiska (typ kantonese och mandarin kanske) och bra Japanska. Saijori är från Taiwan och pratar kinesiska och rätt bra Japanska. Jag och Saijori kan bara prata Japanska med varandra eftersom hon inte kan prata engelska. Supersöt tjej och jag längtar efter att få lära känna henne mer i takt med att vi båda kan prata mer japanska. Kvällen till ära ( och för att Sai inte pratar engelska) pratade vi bara Japanska. Mycket,mycket roligt och mycket bra övning!! :)
Veckans kulturella skillnad Sverige vs. Japan
Det här är kanske inte en riktig kulturskillnad, det har mer med min skola att göra. Men på vår skola går vi ju givetvis med alla möjliga människor från alla möjliga olika länder. Men givetvis är Asiaterna en majoritet. Vad jag gillar mest med min skola är att träffa så många människor från olika länder, inte bara japaner. Men grejjen med Asiaterna är att nästan alla är väldigt bra på Kanjis. De kanske inte är hejjare på att prata eller på grammatiken, där är vi båda nybörjare. Men Kanjis... Även den asiat som är sämst på kanjis är fortfarande skitduktig i jämförelse med europeer ( mig), men vi hamnar i samma klass. Men det går inte riktigt lika bra att behandla oss likadant, eftersom att vår nivå i kanjis är lika med noll, vi har aldrig sett kanjis, knappt hört om dem. Vi har aldrig behövt skriva dem, läsa dem, förstå dem. Därför måste vi gå från 0/100 på kort tid.T ex har vi i nuvarande klass runt 60 nya kanjis varje vecka, och prov varje måndag. Vi har 15 minuter på oss att skriva dessa 60 kanjis. Alla. Än är det bara jag, Robert och en tjej från Italien i min klass som är västerlänningar och icke- asiater. Tjejen från Italien har pluggat japanska länge och är rätt duktig så för henne verkar det inte vara några problem, men jag och Robert har fortfarande svårt att hinna skriva alla kanjis på den utsatta tiden. Men vi blir snabbare och snabbare, så nästa måndag kanske jag klarar att skriva alla 60 kanjis på 15 minuter. Det här gäller ju givetvis inte alla studenter, endel som kommer och börjar från noll fixar kanjisarna och allt bättre än vad jag och endel av mina vänner gör, så vi (jag) är väl kanske bara helt enkelt en för långsamt lärande student.
Men om de hade haft en lugnare kanjiklass för västerlänningarna hade jag kanske varit tacksam. Men jag vet inte, samtidigt så är det ju mycket att lära sig och inte så mycket tid att göra det på. Så självklart är det hårt. Men jag är inte säker på att blanda dem med erfarenhet från kanjis med totala nybörjare är så optimalt alla gånger. Men kanske har jag fel...
Nej nu ska jag äntligen sova, som jag längtar. Ha det gott alla! ZZzzzzzzzzzz....
