Fantasifoster

I förrgår när jag och lillsyrran Anna var ute och traskade i Storstan Piteå ( känn ironin) hade jag ett fjäder örhänge på mig. Detta lilla örhänge envisades med att blåsa upp mot örat, så att det kändes som när en humla eller annat flygfä kraschar in i en på varma sommardagar då man dundrar fram med cykeln. Detta gjorde att jag av ren reflex hela tiden viftade till mot örat med handen, som för att jaga bort denna idogna humla. Varje gång jag gjort detta irriterade jag mig över det, för det är ju faktiskt vinter och inga humlor är ju ännu nog gångna i evolutionen för att klara av den stränga norrlands vintern. Detta var iallafall början till vårt lilla fantasifoster " den arktiska vinter humlan". 
 
Detta är resultatet efter mitt försök att rita den " Arktiska vinter humlan" i paint... moahahah...
 

Vidare bakade vi sedan två morotskakor till dopet senare på dagen. Detta gick inte något vidare bra...
 
Den första satsen morotskaka blev så hemsk att den inte kunde presenteras i långpanna. Därför tyckte jag att jag var jättesmart då jag kom på den briljanta idén att mosa ner den i bullformer för att sedan smeta på glasyren. Resultatet tycker annat. 
 
Här är den lyckade satsen med morotskaka. Dock behövdes den kylas ner innan vi kunde fortsätta att skära i den. Problemet var bara att vi inte hade tillräckligt med utrymme i frysen. Men vad behöver man en frys till när man bor uppe i kalla Norrbotten? Jag menar - vi bor ju i världens storsta frys, typ. 
 
Enda nackdelen med att bo i denna gigantiska frys är väl att det snöar i den. Och att det finns vilda fåglar i den. Och, som vi ansåg efter nästan övernaturligt mycket slit med endast 2 satser av morotskaka och en humor som kanske mest liknar den som hos en person som tittat lite väl djupt i brännvinsflaskan, att det finns "Arktiska vinter humlor" i den. Så för att skydda vår "precious" morotskaka från denna Arktiska vinter humla, snö och fåglar, så svepte vi in den i flera varv av plastfolie, under ett lock av en annan långpanna. Lite tejp och en hel del plastfolie samt två små té burkar senare, var vår lilla morotskaka skyddad mot allt ont världen hade att erbjuda.
 

 
Ps. För er som undrar, så överlevde morotskakan en hel natt ute i kylan och smakade rysligt gott dagen efter, på Alex lilla dop. Det räckte dessutom med bara 1 sats av kakan, vilket var tur det, då vi som sagt misslyckades totalt med både bakning och räddningsaktionen av den andra satsen... Ds. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0