3 ar kvar till 30....
.... kanns ganska overkligt :) Det kanns som att jag fortfarande ar typ 24 ar, inte 27 ar. Igar var min fodelsedag och den firade jag och Toshi valdigt lugnt med god mat och film, bara vi 2. Presenten hade jag ju redan fatt av honom ( min alskade sodastream) och forra helgen hade vi min fodelsedagsfest har hemma. Sa darfor blev det ett lugnt firande pa sjalva dagen. Men det var helt okej det med :)
I veckan har jag kannt av huvudvark for forsta gangen pa kanske 2 manader (!!). Under senaste 1 - 2 manaderna har jag verkligen haft NOLL huvudvark och inge ont i nacken, vilket ar sa jakla underbart! Vad detta kommer sig av vet jag inte sakert, men jag tror att det har med graviditeten att gora. Lakaren pa sjukhuset jag gick till for huvudvarken sa att gravida ofta slutar ha migran under graviditeten. Sa nar jag blev gravid forvantade jag mig att huvudvarken skulle forsvinna, men det gjorde den inte - forran for typ 2 manader sedan. Men battre sent an aldrig!! :) Det ar bara den senaste veckan som jag kannt till och fran att huvudvark har varit pa G, och idag har varit varst. Men nu tror jag att det gatt till sig igen, vilket kanns kanon!! :)
Imorgon smaller det! Da tar vi vart pick och pack och drar flyttlasset tillbaka till Kyoto :) Det ska bli sa underbart att fa komma "hem" igen - Kyoto kanns som Japans Pitea for mig. Dar kanner jag val till gatorna, jag har mina favorit affarer, min gamla vardfamilj som vi brukar halsa pa bor dar, staden ar precis lagom stor for att utan problem ta sig overallt med cykel, jag far njuta av Kyotos vackra vyer varje dag igen, lyssna till det underbara festival ljudet fran Gion Matsuri under sommaren, se de stora bergen som omsluter staden vartan jag vander mig, och kanske bast av allt - Jag far komma tillbaka till staden dar jag och Toshi traffades och som ar full av vara underbara minnen! :) Och nu far vi bygga pa dem med varan lilla son ocska :)
Osaka ar helt enkelt for stort for mig ( och for Toshi, vi ar helt overens i att Kyoto ar staden vi vill bo i). Och for stressigt. Och for lite kultur. Jag vet ju att Kyoto inte kommer att vara detsamma som da vi bodde dar for 1 1/2 ar sedan, da jag fortfarande var student och vi hade massor av vanner dar. Jag vet att det kommer vara helt annorlunda nu da vart liv ar annorlunda och valdigt manga av vara vanner nu akt hem till deras hemlander. Men jag tvivlar inte pa att det ar i Kyoto som jag vill bo och uppfostra var son i :) Och Toshi kanner likadant :)
I veckan har jag kannt av huvudvark for forsta gangen pa kanske 2 manader (!!). Under senaste 1 - 2 manaderna har jag verkligen haft NOLL huvudvark och inge ont i nacken, vilket ar sa jakla underbart! Vad detta kommer sig av vet jag inte sakert, men jag tror att det har med graviditeten att gora. Lakaren pa sjukhuset jag gick till for huvudvarken sa att gravida ofta slutar ha migran under graviditeten. Sa nar jag blev gravid forvantade jag mig att huvudvarken skulle forsvinna, men det gjorde den inte - forran for typ 2 manader sedan. Men battre sent an aldrig!! :) Det ar bara den senaste veckan som jag kannt till och fran att huvudvark har varit pa G, och idag har varit varst. Men nu tror jag att det gatt till sig igen, vilket kanns kanon!! :)
Imorgon smaller det! Da tar vi vart pick och pack och drar flyttlasset tillbaka till Kyoto :) Det ska bli sa underbart att fa komma "hem" igen - Kyoto kanns som Japans Pitea for mig. Dar kanner jag val till gatorna, jag har mina favorit affarer, min gamla vardfamilj som vi brukar halsa pa bor dar, staden ar precis lagom stor for att utan problem ta sig overallt med cykel, jag far njuta av Kyotos vackra vyer varje dag igen, lyssna till det underbara festival ljudet fran Gion Matsuri under sommaren, se de stora bergen som omsluter staden vartan jag vander mig, och kanske bast av allt - Jag far komma tillbaka till staden dar jag och Toshi traffades och som ar full av vara underbara minnen! :) Och nu far vi bygga pa dem med varan lilla son ocska :)
Osaka ar helt enkelt for stort for mig ( och for Toshi, vi ar helt overens i att Kyoto ar staden vi vill bo i). Och for stressigt. Och for lite kultur. Jag vet ju att Kyoto inte kommer att vara detsamma som da vi bodde dar for 1 1/2 ar sedan, da jag fortfarande var student och vi hade massor av vanner dar. Jag vet att det kommer vara helt annorlunda nu da vart liv ar annorlunda och valdigt manga av vara vanner nu akt hem till deras hemlander. Men jag tvivlar inte pa att det ar i Kyoto som jag vill bo och uppfostra var son i :) Och Toshi kanner likadant :)
Kommentarer
Trackback
