Alex is born!
Nu har det magiska hant - var lilla son Alex har anlant :)
Den 30 Juni kl. 17.20 foddes en frisk liten Alex som da vagde 2492 g och var ungefar 48 cm lang. ( Nu har han vaxt lite )
Forlossningen gick bra, men inte helt problemfritt. Forlossningens forlopp i korthet:
29 Juni ca kl. 19.30 - Vi far till sjukhuset och jag ska far en sa kallad "ballong" insatt som skall trycka pa livmoderhalsen ( ? ) och fa igang forlossningsproceduren.
Runt kl.20.00 blev jag inlagd och fick ligga i forlossningssalen.
Tyvarr steg mitt blodtryck ganska drastiskt under de tva sista dagarna av graviditeten, jag fick tydligen den sa kallade "havandeskapsforgiftningen" som vissa kan fa. Eller atminstonde en borjan pa den. Nar jag lag och tittade pa tv och bara tog det lugnt, borjade det gora forbannat ont pa hoger sida av nacken, och strala anda ner till armen. En valdigt intensivt tryckande smarta som bara stegrade och vagrade ga bort. Efter att ha ringt efter skoterskor fick jag blodtrycksmedicin ( tabletter ) for att sanka mitt for hoga blodtryck.
Darefter borjade jag ma illa och fick valdigt ont i magen ( min mage, inte baby magen). Samtidigt borjade aven varkarna i babymagen att satta igang litegrann. Jag borjade krakas kraftigt. Kan ha varit en reaktion pa medicinen.
Jag fick dropp i ena armen och de kopplade en blodtrycksmaskin till den andra armen. Jag kan fortfarande ga upp sjalv och ga pa toa ifall jag vill.
Illamaendet ar ihardigt och smartan i "bada magarna" borjar vara nog sa jobbigt att hantera samtidigt. Det finns ingen bra stallning att ligga pa, och att sitta upp ar uteslutet. Inget funkar for att lindra illamaendet. Det gar inte att sova.
Tillslut ber/fragar Toshi dem om det inte finns nagot jag kan fa mot illamaendet, sa de lagger pa ett dropp mot illamaende samt blodtrycks dampande dropp ocksa. Nu kan jag antligen sova och illamaendet ger med sig.
30 Juni kl.09.00 -
De tar ut "ballongen" och jag har oppnat mig 3 cm.
Nu ar det dags for varkframkallande dropp samt epidural bedovningen. Fran och med nu kan jag inte ga pa toa langre da jag ar kopplad till en maskin som kontrollerar epiduralen. Jag far heller givetvis varken ata eller dricka nagot langre.
Jag far vatske ersattande dropp tillagt till alla andra dropp.
( Att satta in epiduralen gjorde inte ont men det var sjukt obehaglit och ganska skrammande. Dessutom fick inte Toshi vara i rummet av nagon anledning, sa jag var tvungen att gora det ensam vilket gjorde mig lite mer radd).
Epiduralen tog sa ordentligt att till och med hela mitt vanstra ben domnade bort helt. Kunde inte rora det over huvud taget. Lite obehagligt, men den gjorde ju ocksa sa att jag inte kande av varkarna lika mycket ocksa, vilket var meningen.
Var 30:e minut skruvade de upp det varkframkallande droppet.
Varkarna blir starkare och starkare, de blir ju givetvis jobbigare och jobbigare fastan jag har bedovning.
Jag borjar bli valdigt dasig och somnar flera ganger om varandra, for att sedan vakna upp igen.
Ca kl. 14.00 -
Varkarna blir starkare och starkare och lilleman har nu kommit sa pass langt ner att forlossningen ar nara. Dock blir hans hjartslag svagare sa jag maste tanka extra mycket pa att andas ordentligt in via nasan och ut genom munnen nar varkarna kommer for att ge honom tillrackligt med syre. Dessutom har den delen dar han maste passera for att komma ut ( minns inte vad det heter) inte blivit tillrackligt mjukt annu, sa annu ett dropp laggs pa for att hjalpa proceduren pa traven. Dessutom blir jag tyvarr aven dasigare och dasigare.
Ca kl.17.00 -
Nu ar sjalva forlossningen nara, men jag ar fortfarande inte tillrackligt mjuk vid oppningen for att lilleman ska kunna passera. Det borjar bli brottom da han har legat dar for lange. Lakaren overvager kejsarsnitt men beslutar att klippa mig och ta ut Alex med sugklocka. Nu ar jag sa dasig att jag har svart att halla ogonen oppna, och darmed jattesvart att krysta. Dessutom kommer nu illamaendet tillbaka.
kl.17.20 -
En skoterska trycker pa min mage for att hjalpa lilleman pa traven ut, och lakaren drar ut honom med sugklocka. Jag krystar sa gott jag kan men illamaendet och dasigheten gor det extra svart. Precis da lilla Alex fods sa kraks jag och kan bara se i ogonvran hur de haller upp min nyfodda son.
Valkommen till varlden, alskade lilla Alex!! :)
Den 30 Juni kl. 17.20 foddes en frisk liten Alex som da vagde 2492 g och var ungefar 48 cm lang. ( Nu har han vaxt lite )
Forlossningen gick bra, men inte helt problemfritt. Forlossningens forlopp i korthet:
29 Juni ca kl. 19.30 - Vi far till sjukhuset och jag ska far en sa kallad "ballong" insatt som skall trycka pa livmoderhalsen ( ? ) och fa igang forlossningsproceduren.
Runt kl.20.00 blev jag inlagd och fick ligga i forlossningssalen.
Tyvarr steg mitt blodtryck ganska drastiskt under de tva sista dagarna av graviditeten, jag fick tydligen den sa kallade "havandeskapsforgiftningen" som vissa kan fa. Eller atminstonde en borjan pa den. Nar jag lag och tittade pa tv och bara tog det lugnt, borjade det gora forbannat ont pa hoger sida av nacken, och strala anda ner till armen. En valdigt intensivt tryckande smarta som bara stegrade och vagrade ga bort. Efter att ha ringt efter skoterskor fick jag blodtrycksmedicin ( tabletter ) for att sanka mitt for hoga blodtryck.
Darefter borjade jag ma illa och fick valdigt ont i magen ( min mage, inte baby magen). Samtidigt borjade aven varkarna i babymagen att satta igang litegrann. Jag borjade krakas kraftigt. Kan ha varit en reaktion pa medicinen.
Jag fick dropp i ena armen och de kopplade en blodtrycksmaskin till den andra armen. Jag kan fortfarande ga upp sjalv och ga pa toa ifall jag vill.
Illamaendet ar ihardigt och smartan i "bada magarna" borjar vara nog sa jobbigt att hantera samtidigt. Det finns ingen bra stallning att ligga pa, och att sitta upp ar uteslutet. Inget funkar for att lindra illamaendet. Det gar inte att sova.
Tillslut ber/fragar Toshi dem om det inte finns nagot jag kan fa mot illamaendet, sa de lagger pa ett dropp mot illamaende samt blodtrycks dampande dropp ocksa. Nu kan jag antligen sova och illamaendet ger med sig.
30 Juni kl.09.00 -
De tar ut "ballongen" och jag har oppnat mig 3 cm.
Nu ar det dags for varkframkallande dropp samt epidural bedovningen. Fran och med nu kan jag inte ga pa toa langre da jag ar kopplad till en maskin som kontrollerar epiduralen. Jag far heller givetvis varken ata eller dricka nagot langre.
Jag far vatske ersattande dropp tillagt till alla andra dropp.
( Att satta in epiduralen gjorde inte ont men det var sjukt obehaglit och ganska skrammande. Dessutom fick inte Toshi vara i rummet av nagon anledning, sa jag var tvungen att gora det ensam vilket gjorde mig lite mer radd).
Epiduralen tog sa ordentligt att till och med hela mitt vanstra ben domnade bort helt. Kunde inte rora det over huvud taget. Lite obehagligt, men den gjorde ju ocksa sa att jag inte kande av varkarna lika mycket ocksa, vilket var meningen.
Var 30:e minut skruvade de upp det varkframkallande droppet.
Varkarna blir starkare och starkare, de blir ju givetvis jobbigare och jobbigare fastan jag har bedovning.
Jag borjar bli valdigt dasig och somnar flera ganger om varandra, for att sedan vakna upp igen.
Ca kl. 14.00 -
Varkarna blir starkare och starkare och lilleman har nu kommit sa pass langt ner att forlossningen ar nara. Dock blir hans hjartslag svagare sa jag maste tanka extra mycket pa att andas ordentligt in via nasan och ut genom munnen nar varkarna kommer for att ge honom tillrackligt med syre. Dessutom har den delen dar han maste passera for att komma ut ( minns inte vad det heter) inte blivit tillrackligt mjukt annu, sa annu ett dropp laggs pa for att hjalpa proceduren pa traven. Dessutom blir jag tyvarr aven dasigare och dasigare.
Ca kl.17.00 -
Nu ar sjalva forlossningen nara, men jag ar fortfarande inte tillrackligt mjuk vid oppningen for att lilleman ska kunna passera. Det borjar bli brottom da han har legat dar for lange. Lakaren overvager kejsarsnitt men beslutar att klippa mig och ta ut Alex med sugklocka. Nu ar jag sa dasig att jag har svart att halla ogonen oppna, och darmed jattesvart att krysta. Dessutom kommer nu illamaendet tillbaka.
kl.17.20 -
En skoterska trycker pa min mage for att hjalpa lilleman pa traven ut, och lakaren drar ut honom med sugklocka. Jag krystar sa gott jag kan men illamaendet och dasigheten gor det extra svart. Precis da lilla Alex fods sa kraks jag och kan bara se i ogonvran hur de haller upp min nyfodda son.
Valkommen till varlden, alskade lilla Alex!! :)
Kommentarer
Postat av: Carro
Va roligt att få läsa om din förlossning och skönt att allt slutade lyckligt :) Ser fram emot att få prata med dig "på riktigt"! Hälsa Toshi, kram kram
Postat av: Jessica
Grattis och lycka till med er lilla son! (^.^)
Har läst din blogg ett tag och tycker att den är jättebra. Ska själv någon vacker dag åka till Japan för att studera. Keep up the good work. //Jessica från Östersund
Trackback
