Mitt Japan

Som rubriken lyder - Hejda, 2013, tack for ett hart arbete.  Det ar dags for en ars summering av aret 2013.

 

Aret 2013 gjorde en rivstart med en resa hem till Sverige i borjan av Januari. Det var jag och en da 6 manaders gammal Alex som vinkade hejda till pappa Toshi och Japan och huserade hemma hos mormor i Sverige under en manad. Da passade vi aven pa att ha dop for lilla Alex. Vilken underbar tid det var! Det har nog aldrig varit sa bitterljuvt att vara hem forut. Jag hade kunnat stanna sa mycket langre. Jag ar nu van vid livet i Japan, sa tvartom blir Sverige nastan lite exotiskt for mig, pa ett valbekant vis. Det ar sa otroligt kul bara att ga och handla pa vara valsorterade supermarkets, och kunna handla och ata allt det dar som man saknar och inte kan hitta i Japan. Jag har utvecklat en karlek for potatis, som jag ironiskt nog nastan sma hatade nar jag bodde hemma i sverige, och nu saljer ica en massa olika varianter av lite lyxigare potatis, vilket ar supergott! Sant saljer de inte i Japan, sa det ar en sak som jag saknar ganska mycket nu. Sen ar ju saknaden av min egen familj storre nu efter att vi fatt Alex, sa att saga hejda och fara tillbaka hem till Japan var inte alls kul. 

 

Men val tillbaka i Japan sa var man lika glad for det. Jag alskar verkligen Japan och Kyoto, sa det var ju skont att vara hemma igen med min alskade och vart barn.

 

I April var det dags for jobb. En rivstart det ocksa, fran noll till hundra. Fran att ha varit hemma mamma med litet barn till att bli heltidsarbetande mamma. Wow. En omstallning som tog lite tid, men gick valdigt bra. Alex borjade ju ocksa dagis som 8 manaders bebis, sa han har ocksa gjort det himla bra!  Chocken jag upplevde nar jag klev in i klassrumet som jag skulle husera i fran och med nu var enorm. Det var ingen struktur eller ordning, barnen bara sprang omkring fran hoger till vanster medans lararen dansade lite halvhjartat med nagra av barnen i mitten av rummet. Efter att ha jobbat dar jag jobbat tidigare dar regler, struktur och ordning och disiplin var ordet, till att komma till den har skolan och  detta kaos var bara forstummande. 

Efter samtal med chefen om hur hon ville ha saker gjorda i denna klass larde jag mig att skolan jag tidigare jobbat pa ar extremt ambitiosa och att nya skolan har en mer avslappnad stil, vilket ju givetvis ar mycket battre for alla. Men jag gjorde anda en total andring av hur saker tidigare har gjorts i babyklassen, och det gav tidigt stralande resultat. Jag tog basen av allt jag lart mig pa tidigare jobbet och implementerade det i min nya klass, allt fran lektion till blojbyten. 

Jobbet gar fantastiskt bra just nu och chefen verkar valdigt nojd. Min klass vaxter och har nu natt max med ett elev antal av 30 barn. Jag skulle garna fa in mer barn i klassen, men nagonstans maste det ta stopp. Rummet vaxer ju inte precis. Sa med andra ord har det varit ett bra arbetsar. Jag hoppas verkligen att jag kan fortsatta att gora lika bra ifran mig foljande ar ocksa. 

 

Fran borjan av aret fram till den 5 December pluggade Toshi som en tok infor ett Ambulansforar test samt ett jobb prov som alla brandman maste ta. Fixar man det inte ett ar maste man gora det igen nasta ar och fram till dess att man klarar det. Puh. Inte latt for honom, for det var mycket plugg in i h-vete. Och inte latt for mig, eftersom han var tvungen att plugga varje ledig dag i typ ett halvar. Eller mer... har inte raknat manaderna. Det kandes da som en javla evighet kan jag saga. Inte jatte enkelt da man sjalv atergatt till arbetslivet och har en liten och ett hus att ta hand om. Men nu ar den parsen over och han klarade alla prov, sa det var ju vart det!

 

Ganska direkt efter det att han blivit klar med plugget hittade vi ett hus. Det PERFEKTA huset. Lycka!! Vi har fatt lanet for huset godkannt och nu vantar bara The Fun Stuff, att valja kok, bad, golv, tapeter, fonster, fasad, you name it. Bara sta och peka och saga hur vi vill ha det och sa far vi det gjort. Lycka!! Nasta ar i Maj ar det beraknat att vara klart, och forhoppningsvis kan vi flytta in ganska precis nar min kara mor och lillasyster kommer hit till Japan for att halsa pa oss. Men vi far se om det hinns bli fardigt eller inte, i vilket fall som helst kommer det att vara sa pass klart att de iallafall kan se det, aven om vi inte bor dar annu. 

 

I kort och gott sa ar det nog vad ar 2013 har handlat om for oss. Mestadels har det handlat om Alex och nya jobbet, och fastan det varit ett hektiskt ar sa har det varit ett fantastiskt bra ar. Inga hemskheter har hant oss iar, och nar jag ser tillbak pa det gangna aret ar det med ett varmt hjarta. Jag onskar att nasta ar blir minst lika bra som det har aret har varit mot oss.  Vad jag vet sa innebar ar 2014 mycket roliga saker att se fram emot, som exempelvis min mammas och lillasysters besok hos oss i Japan, bygget och inflyttningen i vart nya hus, ett nytt arbetsar med allt vad det innebar, vanner och bekanta fran Sverige som ocksa ska komma till Japan, Alex 2 ars fodelsedag och alla dagar fyllda av lek och skratt med honom. 

 

Sa, som jag skrivit i tidigare ars summeringar, nu ar det dags for ar 2013 att packa vaskan och bege sig pa en evig solsemester pa Bermudas. Tack 2013, tack for allt gott du gett oss och - Otsukaresamadeshita!