Mitt Japan

Ush ja, igar var det som sagt dags for Alex forsta vaccination...

Precis som jag trodde sa grat ju Alex hjarteskarande nar han fick sprutan, men vad jag inte vantat mig var att mamma hjartat skulle sla till som en blixt fran en klarbla himmel. Sa fort Alex borjade grata sa borjade ju jag ocksa att bola som en annan tok! Det ar ju en skillnad att hora sitt barn grata for att han ar hungrig, har blot blojja eller ar uttrakad - men att hora honom grata for att det gor ont och ar skrammande, ja det pallar jag bara helt enkelt inte. Samma sak hande da Alex var nyfodd och vi fortfarande var inlagda pa sjukhuset. Han fick en liten slang av gulsot sa de var tvungna att lata honom ligga i ett litet "solarium" under ett dygn, med tejp over ogonen. Jag holl pa att borja grata bara av att se honom liggandes i detta lilla solarium, och nar jag fick halla honom och amma honom sa brast det varje gang. Skitjobbigt ar det, att ha blivit en sadan lipsill ;) Jag brukar aldrig grata pa begravningar ( forutom pappas begravning forstass) eller pa brollop, inte ens pa mitt eget ( lyckades fajta tillbaka tararna da jag HATAR att grata infor folk), men nar det kommer till Alex sa hinner jag ju tusan inte ens med innan jag borjar bola pa mindre an en nano sekund. Mamma hjartat ar en allt bra stark grejj det ;)