Gottegris

Det ar precis vad jag ar. En gottegris. Men sedan jag flyttat till Japan tors jag nog saga att mitt gottande har trappats ner en hel del. Men jag ar anda en stor gottegris i jamforelse med Japanerna.
 
Att handla mycket snask ar svart har. For det forsta kanns det pinsamt att handla sotslisk da det kanns som att det ar ett sa stort fokus pa att vara SMAL i det har landet. Ar du smal, ja du ar du vacker, typ. Pa tv ser man reklam om dieter och bantningspiller till hoger och vanster. Det pratas om att inte ata for oljig mat eller kott och "gammel japanerna" ( i detta fallet Toshis mamma och pappa) anser att Coca Cola ar varre for halsan an ol, vilket for mig kanns helt galet da jag inte kan forstora levern och bli alkis pga Coca Cola. Men tillbaka till amnet - det kanns lite pinsamt att handla massor med snask har i Japan iallafall. Och for det andra - det ar SVART att handla mycket da allt ar fordelat i sa minimaliska mini forpackningar! Den vanlija storleken pa choklar ar typ 50 gram. Finns det nagon 100 grammare, ja da ar det BIG PACK. Ofta saljs aven chokladen styckesvis, typ som mini plopp. Vill man ha chips galler storleken 60 gram. Ni kanske forstar vad jag menar med att det ar svart att vraka i sig godis? 
 
Sahar sag det iallafall ut da jag i Onsdags hade inhandlat ordentligt med choklad ( i japanskt matt ) som jag skulle gotta mig i :
 
 
3 st  bitar ala 35 - 50 gram formadde jag mig att handla. Till min stora forvaning rackte detta gott och val, nar sista tuggan narmade sig kande jag att mitt sotbehov var mer an mattat och det var snarare snaltarmen som tvingade i sig sista biten. Men till detta maste jag ju saga att jag forsoker skara ner brutalt pa sotslisket just nu eftersom jag ammar Alex. Och tydligen har jag ju alltsa lyckats brotta ner sotsuget lite da jag blev nojd pa bara 3 sma bitar choklad, sa det ar ju bra. I vanliga fall, haha, kan jag latt smalla i mig en hel Aladin ask och anda vilja ha mer! I'm a gottegris and proud! Vad vore livet utan choklad och sotsaker?? :)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0